Geierlay Hängeseilbrücke och Calmont Gipfelkreutz

När vi nu skulle tillbringa några dagar vid Mosel skickade vi ett meddelande till våra tyska vänner, Birgit och Dieter som vi träffade i Sydafrika 2015. Sedan dess har vi setts de flesta år, utom då corona satte sina käppar i hjulet. Nu hade de ca 1,5 timmars bilfärd till oss i Ediger Eller så på söndagsförmiddagen blev det ett glatt återseende i husbilen.

De hade ett förslag att vi kunde ta personbilen och åka ca 30 min till den lilla byn Mörsdorf där man kan parkera och sedan gå till en lång hängbro inne i skogen. Man kan välja att gå den enkla, 2,7 km långa, vägen fram och tillbaka till bron eller göra som vi gjorde, gå en rundslinga. Det blir då en fin men på slutet ganska svettig promenad på 5,8 km, då vi först måste ta oss ner i ravinen och sedan upp på andra sidan via stigar som går i zigzag på sluttningarna.

Plötsligt får vi syn på bron mellan trädtopparna och vi får lite ny energi även om Lars ibland får vara ”påputtare”.

Väl uppe vid bron finns en mindre mobil glass- och drickaförsäljning. Det är kostnadsfritt att gå över bron och den är i princip öppen 24/7 året runt.

Bron är riktigt imponerande. Den invigdes 2015 och var då Tysklands längsta hängbro med sina 366 m och som högst ca 100 m över marken.

2017 blev den dock nerpetad till andra plats då Titan RT i Harz invigdes och den är 483 m lång. Vi besökte Titan Rt i oktober 2019 och skrev då om det på bloggen. http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2019/10/sista-dagarna-i-tyskland.html Nu ryktas det om att det i dagarna ska finnas en ännu längre hängbro i Tyskland???

Nu njöt vi i det fina sommarvädret och efter lite fotografier gick vi över bron. Visst blev det några snedsteg som om promillehalten inte varit 0, men över kom vi.

På andra sidan fanns en ram där vi likt alla andra turister naturligtvis förevigade oss.

Birgit och Dieter hade planerat in ett lunchstopp i den Biergarten som låg strax intill. Det blev en trevlig stund med en god bratwurst av vildsvin och ett glas god dryck.

För underhållningen stod en riktig ”Ompa Ompa orkester”

Sedan var det bara att trava tillbaka till parkeringen, den här gången den enkla vägen.

Vi hade pratat om Moselschleife Bremm som vi besökt dagen innan och vi hade läst oss till att man kunde få en fin utsikt från Calmont Gipfelkreutz som skulle ligga högst upp på sluttningen ovanför Bremm. Vi sätter in Google Maps på parkeringen till dte och börjar åka uppåt, men när vi tror oss vara på rätt ställe finns bara en smal skogsväg med ”Motortrafik Förbjuden” så vi fortsätter. Ingenstans kan vi hitta en väg dit och i nästa by gick Birgit in på en servering för att bringa ordning på vårt problem (Bra med infödda guider ibland). Visst fanns det en oansenlig väg, utan några skyltar, in till en parkering där det stod massor med bilar. Nu var det bara att följa stigen 500-600 m in i skogen innan vi nådde detta Gipfelkreutz som vi jagat så. Ett Gipfelkreutz är ett toppkors av den sort man finner uppe på alptoppar.

Visst fick vi en fin utsikt men en del av Moselschleife, som vi trott vi skulle få se i sin helhet försvann ur sikte eftersom det inte var tillrådligt att kliva längre ut på den branta sluttningen.

Här uppe fanns också en servering så det blev ett par glas riesling medan vi fortsatte att prata och prata och prata...

Dagens sista stopp blev på Moselstrasse i Ediger Eller där det smakade perfekt med en rejäl schnitzel.

Efter att ha kramat våra vänner ”På återseende” (kanske i Sverige nästa gång) strosade vi hemåt och tänk även idag hade stegräknaren fått ihop över 11 km, i kuperad terräng, något vi verkligen mår gott av.

Efter en god natts sömn lämnar vi Ediger Eller och fortsätter söderut längs Mosel.