På lantliga vägar genom Frankrike och besök vid Pont du Gard

Nu var det dags att lämna Alsace och köra söderut. Vi hade bestämt att försöka passera Lyon innan vi såg oss om efter en plats för natten. Dessutom hade vi tänkt oss att undvika betalvägar, utan istället låta GPS:en leda oss genom små byar och över landsbygd. Visst vet vi att varje fransk by med självaktning har så många rondeller det går att klämma in på en vägsträcka. Som vanligt blir det en del mindre vägar men den här gången slapp vi riktiga ”traktorvägar”.

För några år sedan var vi tvungna att se vad tilläggsskylten ”rappel” betydde så nu vet vi att det är ”påminnelse”.

På många ställen går vägen i vackra alléer som vi tror är platanträd.

Det var ganska skönt att tillbringa merparten av den varmaste dagen hittills i bilen med AC. Bilen visade 34 grader. Ett besök blev det på ett stort Inter Mache. Nu skulle vi bara ha några basvaror men oj, så mycket gott det finns i diskarna.

När vi passerat Lyon i eftermiddagsrusning började vi undersöka ställplatsapparna efter ett lämpligt stopp. Det blev slutligen en kommunal ställplats i en liten by, Ville-sous-Anjou.

Där fanns fyra platser på en parkering vid en liten idrottsplats mellan kyrkan och skolan. En fransk husbil var redan på plats när vi kom. Här fanns både el, färskvatten samt tömning av sopor, toalett och gråvatten. Ställplatsen är dessutom gratis, ett fint initiativ av kommunen. Här smakade det perfekt med sill och potatis, en rätt som alltid får följa med på våra husbilsresor.

Här satt vi sedan ute och njöt av solnedgången och det hann bli tropisk natt innan vi äntligen försökte somna i värmen. Dagsetappen blev ca 47 mil.

Nästa dag hade vi drygt 20 mil kvar till Avignon som skulle bli dagens mål, men eftersom vi (som de flesta som följt oss vet) tycker gamla romerska byggnationer är riktigt häftiga så blev det naturligtvis en liten avstickare till Pont du Gard.

Det finns en parkering på var sida om floden och vi kom till den största på vänstra sidan. Här betalar man 9 € i parkeringsavgift och vill man inte gå med på en guidad tur eller besöka muséet är besöket kostnadsfritt. Från besökscentrum med museum, restaurang och butiker är det bara några hundra meter innan vi får en första skymt av den vackra bron. Sedan 1985 är den uppsatt på UNESCO:s världsarvslista.

Bron över floden Gard är en av de få kvarvarande romerska akvedukter som både använts, renoverats och fått stå kvar genom seklerna. Den ska vara byggd ca 50 e Kr och själva bron är 48 m hög och 275 m lång. Från början var den en del i en nästan fem mil lång vattenledning som forslade vatten från källorna i byn Uzes uppe bland kullarna och ner till staden Nimes. Det mest otroliga är att de kunde räkna ut hur de skulle bygga, eftersom höjdskillnaden ska ha varit endast 12 meter, vilken ingenjörskonst!

Bron har tre rader valvbågar på varann. Den nedersta består av 6 valvbågar, mittenraden av 11 och den översta har 35 valvbågar. Det var här som vattnet forsade fram under ett stenbelagt tak.

Vi vandrade över bron och fascinerades över hur fint stenarna är inpassade i varann och hur man kunde bygga detta underverk utan dagens hjälpmedel för 2000 år sedan.

Naturligtvis kan vi av någon anledning inte motstå trappor, speciellt inte om de kan ge oss en bättre vy över ett utsiktsmål.

Tilläggas kan att många fransmän inte bara åker hit för att titta på den fina bron utan även för att ha picknick, bada eller paddla på floden. När vi sedan kom tillbaka till besökscentrum smakade en glass perfekt innan vi åkte de drygt två återstående milen till Avignon.

Som vanligt, fortsättning följer....