Vårdagar på Marstrand

 

När vi läste väderleksrapporten för helgen kände vi att det var en betydligt bättre idé att åka ut med husbilen än att stanna hemma och packa inför flytt! Det blev en snabb packning på fredag förmiddag och destinationen blev Marstrand och ställplatsen vid Mjölkekilen på Koön. Här var ett 10-tal bilar på plats när vi kom vid 14-tiden och på kvällen var det i princip fullt. Hur ska det bli på ställplatser och campingar fram i sommar?

Från ön mitt emot

Efter en snabb lunch tog vi en promenad ner mot hamnen. Sedan satte vi oss i lä på Ottos veranda och njöt av en öl och utsikten mot Marstrand och Carlstens fästning.

Lördagen bjöd på växlande molnighet och ganska kyliga vindar, så det blev att klä oss i lager på lager då vi skulle gå en av de tre vandringslederna på Koön. 2013 inledde man ett projekt, Prome Mare, för att göra den vackra kustmiljön tillgänglig för allmänheten. Vi valde att gå den svarta leden, som beskrivs som en 5 km lång led med utmanande bergsterräng och fantastiska vyer, eftersom det är den mest havsnära leden. Vi går den motsols, medan alla markeringar är gjorda för att man ska gå medsols, men det går bra ändå.

 I början följer den blå och den svarta leden varann på små grusvägar, bl a genom ett litet mysigt sommarstugeområde och där mitt på vägen hittade vi en yrvaken groda/padda som gottade sig i solen.

Sedan viker den svarta leden av västerut mot klippor och hav!

Vi passerar Batteri Marstrand. Klipporna här på Koön och på Marstrand ruvar på många hemligheter från kalla krigets dagar. Batteri Marstrand med bergrum och kanoner stod klart 1974, men idag är allt avvecklat och förseglat.

Vandringen går vidare över klipporna och vi får otroliga vyer västerut. På många ställen har man placerat ut bänkar, där man kan slå sig ner och njuta en stund. 

 

Vid många svårframkomliga partier har man underlättat med trappor och spångar, vilket är helt nödvändigt.

Sedan når vi Terassen, den uppbyggda utsiktsplatsen med 360° panoramautsikt över öarna Dyrön och Åstol i norr, Pater Noster skymtas i väster och Carlstens fästning blir blickfång i söder.

När vi kommer ner i lä blir det plötsligt riktigt varmt och skönt. Längs stigen kan vi också se hur det börjar knoppas i träd och buskar.

Vi passerar den häftiga Vargklyftan innan vi kommer till vandringens slut.

Väl hemma igen blev det korv och bröd med havsutsikt...

... och sedan njöt vi av kaffe med fikabröd från Bergs Bageri.

Idag vaknade vi till en blå himmel utan ett enda moln och efter frukost stod Marstrandsön på programmet. Vi promenerade ner till hamnen och tog färjan "Nisse" över till ön. 

Vi ska gå vandringsleden runt ön Och vi följer den lite tjockare röda stigen på kartan. 

Leden ska vara 5 km (om man inte gör de avstickare vi brukar göra bl a för att logga geocacher). Leden är väl anpassad och lättgången eftersom man byggt trappor och fyllt upp med grus och betong bland stenarna. 

Blickar man upp mot öns topp ser man fästningen nästan hela tiden. 

Vi passerar en jättegryta från istiden... 

...och efter en stund kommer vi fram till nakenbadet vid Svarte Udde. 

Idag är många av de bänkar som satts ut längs leden upptagna av soltörstande människor och många har också slagit sig ner på klipporna. Vandringen blir bara finare och finare ju längre västerut vi kommer. 

Vid Skallens fyr möts Skagerack och Kattegatt.

Vi ser också ut mot Pater Noster. Fyren byggdes 1868 och tjänstgjorde fram till 1977. Efter restaureringsarbeten på Götaverken i Arendal kunde fyren flyttas tillbaka till sin ursprungliga plats och 2007 tändes den igen. Nu har Pater Noster blivit ett prisbelönat designhotell för de som vill spendera en rejäl slant för att få bo där ute ett dygn...

Sedan fortsätter leden tillbaka in mot hamnen. Vi går genom en "trollskog" men knotiga, förvridna träd och passerar en näckrosdamm, där det om några månader kommer att blomma röda näckrosor. Den här gången går vi inte upp till fästningen, eftersom vi någon gång tänkt gå en guidad tur där men allt sådant är inställt här, precis som på de flesta andra ställen. istället tar vi färjan tillbaka och hemma vid husbilen är vi så nöjda med vår härliga vandring, som slutade på drygt 9 km. Efter en välbehövlig lunch lämnade vi vackra västkusten för den här gången och kan väl återigen konstatera att åka hit ut off season är något av det bästa i reseväg vi kan tänka oss.

Besök av husbilsvänner och äntligen övernattning vid Hornborgasjön.

När vi kom hem från vår lilla påsktripp fick vi ett glädjande besked, vår inflyttning i lägenheten blir ännu en vecka tidigare än beskedet vi fick för någon vecka sedan och redan den 6 maj får vi hämta nycklarna för att börja flytta nästa dag. Helt plötsligt insåg vi att vi har hur mycket som helst att göra innan den dagen så nu har det röjts, packats och en hel del prylar, bl a cyklar och möbler har sålts på Blocket. Det usla vädret gjorde att det inte kändes så tungt att vara inomhus och jobba, för att kunna sticka iväg med husbilen när vårvädret kommer.Vardagsrummet ser väl ut så här i nuläget, men vad gör det i dessa pandemitider.

Efter att ha haft kontakt med varann fick vi trevligt besök i tisdags. det var Linda och Pär (med bloggen Reiselinda) som kom förbi på sin husbilsresa i våra trakter. Efter lite fika...

...tog vi bilarna till Varnhem och strosade runt i det iskalla vädret vid klosterkyrkan och Kata gård. Det är en så fascinerande plats dit vi gärna följer med turistande vänner. 

På onsdag förmiddag kom de hem till oss för vi skulle ta en liten kombinerad Cache- och Street Art promenad i Falköping. Om vår Street Art har vi skrivit ett inlägg för något år sedan, Street Art i Falköping. 

Sedan blev det en snabblunch på korv och bröd innan vi tog husbilarna ut till Trandansen vid Hornborgasjöns södra ände. I flera år har vi pratat om att sova i husbilen där någon natt, men som med allting annat; Resmål som finns alldeles i vår närhet får ofta inte den uppmärksamhet de förtjänar, medan vi kan åka låååångt bort för att besöka sevärdheter. Nu fick vi två bra platser för våra bilar, nedanför Bjurums kyrka... 

...och kunde trava iväg bort mot Infocentret Trandansen, som i år är stängt pga pandemin. I reklamen står det "I år får bara tranorna trängas - människor får dansa mer utspritt". 

Många foton blev tagna, men inte är det det lätt att få skarpa bilder på fåglar och definitivt inte på flygande tranor! Det sägs att övning ger färdighet så det är väl bara att öva....

 

Det är ju inte bara tranor som huserar där. Vi fick syn på det tidiga vårtecknet, tofsvipa...

... och naturligtvis fanns det massor med gäss och svanar.

Sedan drog vi oss hemåt husbilarna för att hinna äta vår middag på läsidan innan solens värmande strålar försvann, men Brrr så kallt det blev innan kaffet var urdrucket...

...och då gjorde sig de sista tranorna startklara för att flyga bort till sina övernattningsplatser.

I morse hade vi ställt alarmet på 05:25, men inte behövde vi någon väckarklocka! Tranorna som kom tillbaka efter sin nattvila såg till att väcka oss en stund innan dess. Väl påklädda, eftersom termometern visade på -4° gick vi ut för att beundra och fotografera tranorna alltmedan solen steg på himmelen och tranorna blev fler och fler. 

När vi efter en timme kom in, tämligen frusna smakade det ljuvligt med frukost med en härlig syn framför oss, innan det blev en stunds vila.

Lite senare blev det ytterligare några foton och efter lite fika i den nu riktigt värmande solen skildes våra vägar för den här gången och vi har verkligen lovat oss själva att det här inte var sista gången vi övernattade vid Hornborgasjön (även om vi bara har 17 km dit).