Geierlay Hängeseilbrücke och Calmont Gipfelkreutz

När vi nu skulle tillbringa några dagar vid Mosel skickade vi ett meddelande till våra tyska vänner, Birgit och Dieter som vi träffade i Sydafrika 2015. Sedan dess har vi setts de flesta år, utom då corona satte sina käppar i hjulet. Nu hade de ca 1,5 timmars bilfärd till oss i Ediger Eller så på söndagsförmiddagen blev det ett glatt återseende i husbilen.

De hade ett förslag att vi kunde ta personbilen och åka ca 30 min till den lilla byn Mörsdorf där man kan parkera och sedan gå till en lång hängbro inne i skogen. Man kan välja att gå den enkla, 2,7 km långa, vägen fram och tillbaka till bron eller göra som vi gjorde, gå en rundslinga. Det blir då en fin men på slutet ganska svettig promenad på 5,8 km, då vi först måste ta oss ner i ravinen och sedan upp på andra sidan via stigar som går i zigzag på sluttningarna.

Plötsligt får vi syn på bron mellan trädtopparna och vi får lite ny energi även om Lars ibland får vara ”påputtare”.

Väl uppe vid bron finns en mindre mobil glass- och drickaförsäljning. Det är kostnadsfritt att gå över bron och den är i princip öppen 24/7 året runt.

Bron är riktigt imponerande. Den invigdes 2015 och var då Tysklands längsta hängbro med sina 366 m och som högst ca 100 m över marken.

2017 blev den dock nerpetad till andra plats då Titan RT i Harz invigdes och den är 483 m lång. Vi besökte Titan Rt i oktober 2019 och skrev då om det på bloggen. http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2019/10/sista-dagarna-i-tyskland.html Nu ryktas det om att det i dagarna ska finnas en ännu längre hängbro i Tyskland???

Nu njöt vi i det fina sommarvädret och efter lite fotografier gick vi över bron. Visst blev det några snedsteg som om promillehalten inte varit 0, men över kom vi.

På andra sidan fanns en ram där vi likt alla andra turister naturligtvis förevigade oss.

Birgit och Dieter hade planerat in ett lunchstopp i den Biergarten som låg strax intill. Det blev en trevlig stund med en god bratwurst av vildsvin och ett glas god dryck.

För underhållningen stod en riktig ”Ompa Ompa orkester”

Sedan var det bara att trava tillbaka till parkeringen, den här gången den enkla vägen.

Vi hade pratat om Moselschleife Bremm som vi besökt dagen innan och vi hade läst oss till att man kunde få en fin utsikt från Calmont Gipfelkreutz som skulle ligga högst upp på sluttningen ovanför Bremm. Vi sätter in Google Maps på parkeringen till dte och börjar åka uppåt, men när vi tror oss vara på rätt ställe finns bara en smal skogsväg med ”Motortrafik Förbjuden” så vi fortsätter. Ingenstans kan vi hitta en väg dit och i nästa by gick Birgit in på en servering för att bringa ordning på vårt problem (Bra med infödda guider ibland). Visst fanns det en oansenlig väg, utan några skyltar, in till en parkering där det stod massor med bilar. Nu var det bara att följa stigen 500-600 m in i skogen innan vi nådde detta Gipfelkreutz som vi jagat så. Ett Gipfelkreutz är ett toppkors av den sort man finner uppe på alptoppar.

Visst fick vi en fin utsikt men en del av Moselschleife, som vi trott vi skulle få se i sin helhet försvann ur sikte eftersom det inte var tillrådligt att kliva längre ut på den branta sluttningen.

Här uppe fanns också en servering så det blev ett par glas riesling medan vi fortsatte att prata och prata och prata...

Dagens sista stopp blev på Moselstrasse i Ediger Eller där det smakade perfekt med en rejäl schnitzel.

Efter att ha kramat våra vänner ”På återseende” (kanske i Sverige nästa gång) strosade vi hemåt och tänk även idag hade stegräknaren fått ihop över 11 km, i kuperad terräng, något vi verkligen mår gott av.

Efter en god natts sömn lämnar vi Ediger Eller och fortsätter söderut längs Mosel.

 

Minitripp med golf och goda vänner

Vi har ju sedan några år tillbaka spelat en liten "golf-tour" med Yvonne och Jakob, men i år har den så gott som regnat bort så i helgen var det dags för ett nytt försök på Skinnarebo och Götaströms golfbanor nedanför Jönköping. Då det lovades rejält med regn på söndagen fick vi återigen ställa in en runda men bestämde att vi skulle ses på Götaströms GK på eftermiddagen.

Golfbanan ligger så fint vid Lagan och Fågelforsdammen så man kan välja ställplats, antingen uppe vid klubbhuset (bokningsbara med el) eller utspridda i skogen ner mot vattnet. Vi valde platser uppe på gräset vilket vi senare var glada för då det var rikligt med mygg inne i skogen. Vi tog en promenad längs de fina stigarna inne i skogen och det dröjde inte länge förrän vi stod på alla fyra i blåbärstuvorna. Oj, vad blåbär det fanns och även lingonen var färdiga för plockning.

När vi kom hem var det dags för lite bubbel och vi blev bjudna på ett med ett mycket passande namn; "Perfect Day". Det blev som vanligt en trevlig kväll med prat och skratt, men nog känns det att hösten är på gång då det blev rejält fuktigt och råkallt efter ett tag.

Nästa morgon laddade vi upp med färska blåbär på morgongröten innan det var dags för en hård kamp på banan och någon påstod att det skulle vara bra med uppvärmning.

Den var i jättefint skick och ljungen blommade så intensivt lila efter allt regn så även om spelet inte var så mycket att skriva om för de flesta av oss så blev det en riktigt fin och trevlig runda. 

Efter nio hål var det dags att njuta av kaffe och macka...

...och när vi kom i mål serverade golfrestaurangen en riktigt god lunch. Tre av oss valde en krämig svamprisotto med picklade kantareller som var så god och Lars var helnöjd med sin pannbiff.

Efter en liten middagsrast var det dags att vinka hej då och på återseende och vi drog hemåt med ett stopp på Dormy i Jönköping. Lars fick nya grepp på några klubbor och jag hittade ett par golfskor som jag hoppas ska passa mina fötter som är lite kinkiga. När vi kom hem fick vi äntligen smaka på Lars "Birdiewhisky", eftersom någon åtminstone skötte sig på banan idag.

Det blev en kort men trevlig resa och idag är det exakt en vecka innan vi kör ombord på Kielfärjan i Göteborg och ska spendera en dryg månad på resande fot. Vi har tänkt börja med Moseldalen som första destination även om Toscana är huvudmålet för höstens resa, så härligt det ska bli!

Abecitas Popkonst & Foto och besök hos bloggvänner i Ulricehamn.

På söndagen tog vi personbilen och styrde mot Borås. Där skulle vi besöka Abecitas Popkonst & Foto. Det här är ett annorlunda museum och många av verken som hänger här var inte ämnade att hamna på ett museum. De hängde hemma hos Berit och Bengt Swegmark i deras bostad i Borås. När samlingen blev för stor föddes Abecita Popkonst & Foto och lokalerna är inrymda på tre våningar, naturligtvis i en gammal textilfabrik. (Bengts far Harry Swegmark startade en firma som tillverkade underkläder). här finns även en del föremål som minner om lokalens historia.

Förutom många verk ur den permanenta utställningen med verk av många kända konstnärer finns utställningar som byts tre gånger om året. Här Andy Warhols ikoniska porträtt av Mick Jagger från 1975.

Just nu visas bl a Erik Johanssons nya utställning "Make Believe". Efter en liten genomgång av en jättetrevlig tjej tittade vi på en film som visade hur han gjorde ett par av sina verk och inte är det gjort på en kafferast precis.

Vi går runt och tittar på hans foton en lång stund men får nog erkänna att flertalet av de lite äldre tilltalar oss mer än de nyare verken. Inte lätt att välja bland alla foton vi tog...

En annan utställning vi gillade var Per-Anders Petterssons "Les Sapeurs", ett projekt som fotograferades i Kinshasa. Det är företrädelsevis unga män som försöker imitera en exklusiv livsstil som de föreställer sig finns i Europa. De paraderar på gatorna och medverkar ofta vid större evenemang och i TV- och radioprogram. P-A Pettersson är baserad i Kapstaden och har tidigare bevakat bl a Gulfkriget, konflikter på Balkan, Afghanistan och Haiti.

Som vanligt är en del av museet vikt till gatufoto och nu var det Johan Jehlbos tur.

Årets Bild är Sveriges mest prestigefyllda pris för bildjournalister och nu var det 80:e upplagan. Det delas ut i många kategorier och bjöd på många gripande, glada och annorlunda bilder och bildreportage. 

Eddy Van Wessel blev vinnare i kategorin Årets Bild (tagen vid ett avsked på en station i Ukraina)...

Han vann även Årets fotograf och Nyhetsreportageutrikes.

När vi tittat nog och männen ägnat en del tid åt svenskornas åttondelsfinal i fotbolls VM drog vi iväg till "Brödernas" och åt en hamburgare.

Sedan for vi iväg mot Ulricehamn och nu började ovädret Hans att dra in över oss med regn och blåst. I Ulricehamn blev vi bjudna på trevligt eftermiddagsfika hos Maggan och Ingemar, husbilsåkare med bloggen "Pensionärsvil(l)an". Det blev en trevlig eftermiddag och Oj så fort timmarna gick!

Nu hoppas vi ni får vara krya så ni kan åka iväg söderut när höst och vinter närmar sig här hemma.

När vi åkte hemåt hade ovädret dragit in på riktigt. Det var kolsvart på himlen även om den lystes upp av alla blixtar medan regnet vräkte ner och ännu värre blev det framåt kvällen. Nu var Hans här med full kraft....