Svenskt Tenn och Estrid Ericson från Hjo

När vi var i Stockholm för några veckor sedan och promenerade längs Strandvägen blev det självklart ett besök hos Svenskt Tenn, i butiken på Strandvägen 5, där den legat sedan 1927.Hela butiken är fylld med färgstarka textilier och överdådigt dukade bord. Nog märks det att julen är i antågande då det fanns mängder med olika juldekorationer.

Vi är väl främst förtjusta i Josef Franks underbara tyger och tapeter, möbler och de flesta inredningsdetaljer har en prislapp som inte riktigt passar för oss. I vårt hus vi lämnade förra året hade vi hans Eldblomman, röd i köket och våra gäster fick ligga och njuta utav Vårklockor, vit och tänk att de här tapeternas mönster tror vi aldrig vi skulle tröttna på.

Firman Svenskt Tenn har en fascinerande historia och att grundaren, Estrid Ericson, var en kvinna från våra hemtrakter gör det inte sämre. Idag finns en liten utställning om henne, "Estrid Ericson och Firma Svenskt Tenn" på Kulturkvarteret, Pedagogien i Hjo.

Hon föddes i Öregrund 1894 och familjen flyttade sedan till Hjo där de drev hotell Royal.

När Estrid tagit realen flyttade hon till Stockholm och utbildade sig på Tekniska skolan, numera Konstfack, till teckningslärare och som sådan jobbade hon ett kort tag i Hjo innan hon flyttade till Stockholm och i oktober 1924 satsade hon sitt farsarv och tillsammans med Nils Fougstedt bildade de Svenskt Tenn AB. På 1920-talet var det inte alltför vanligt att en kvinna startade företag på detta viset. I början var det just tennföremål som de designade, men sedan tog hennes intresse för inredning över. En milstolpe blev när hon 1932 beställer de första möblerna av den etablerade österrikiske arkitekten Josef Frank. 1934 anställs han och bosätter sig i Sverige för att lämna nazismen i Österrike. Det blir ett långvarigt och intressant samarbete och Estrid höll i den dagliga driften tills hon 81 år gammal, 1975, säljer företaget till Beijerstiftelsen. Vi tycker designen från 1930-40 talet känns modern även idag och det är kanske just det som kännetecknar riktigt bra design.

Tyget Vegatable Tree från 1943-45

Skåp från 1934-35

När vi ändå är i Hjo känns det som ett måste att gå en liten promenad bland de vackra husen i Stadsparken, vilka är förklarade som byggnadsminne.

Villa Idun är uppförd som manbyggnad på en lantegendom.

Villa Flora uppfördes som bostadshus till vattenkuranstaltens gäster, 1882.

Villa Götha har varit privatbostad och är till skillnad från de andra byggd i sten.

Här nere vid Vätterstranden ligger också Strandbadet, som är ritat av Lars Kellman, 1913.

Så här på senhösten biter vindarna från sjön i kinderna, men trots det blommar fortfarande några rosor i rabatterna, nog är tiden ur led när vi samtidigt tänt det första adventsljuset. 

 

Gammaldags julbak, nostalgikonsert och plötsligt har ytterligare en vecka gått....

Ibland tycker vi att det inte händer någonting men tittar vi tillbaka på veckan som gått har det varit flera upplevelser i vardagen. Först fick jag förmånen att tillbringa en heldag med yngsta barnbarnet då förskolan var stängd, så mysigt! Vi tillbringade en riktig slappardag med lekplatsbesök och  sällskapsspel tills storebror kom hem från skolan och serverades mormors pannkakor innan tennisträningen istället för att gå till Fritids.

Förra torsdagen var det dags för årets julbak med mina väninnor sedan lågstadiet. Förra året gjorde vi vårt första försök att baka brödkakor i bakstugan som tillhör Ruus Hembygdsförening vid sjön Anten och i år var det tänkt att det skulle bli en tradition.

Det är så mysigt men vi insåg att vi lärt oss av våra misstag från förra året för i år blev våra 80 brödkakor så goda. Det är en hel vetenskap att hålla lagom eld i ugnen och rotera runt brödkakorna för att få dem lagom gräddade och genomgräddade. 

Hur som helst hade vi en jättetrevlig dag och när brödet var klart var det dags för pizzalunch. Här kan vi snacka om vedugnsgräddade pizzor, gott var det i alla fall.

 

I helgen som var drabbades speciellt östra delarna av vårt land av ett riktigt snökaos. Här fick vi ett par cm och på söndagen tog vi en promenad i det fina vädret, inte behövde vi pulsa i någon snö som våra kompisar utanför Stockholm.

I måndags var det dags att åka till Konserthuset i Vara. Att det finns ett konserthus av den här storleken och med det här otroliga programmet i en ort med ca 4000 invånare är ofattbart. Här presenteras nästan 200 föreställningar varje år som varierar från klassiska symfonier till jazz, hårdrock och populära artisters shower, från stand-up till barnteater osv. Den 5 september 2003 stod konserthusets runda byggnad klar för den första föreställningen och nu är det bara att inse att de flesta föreställningarna är slutsålda eller näst intill.

Nu var det dags för en gitarrgala, en tributeföreställning till Bo Winberg, The Spotnicks och Hank B. Marvin, The Shadows som på 60-talet var några av Lars favoriter. På den tiden spelade han trummor i ett dansband med namnet The Sunshines. Visst är de för söta!

Deras största framgång var nog när de vann en talangtävling på Stadshotellet i Ulricehamn över bl a Ewa Roos och priset var en spelning på Ronnebybrunn. Hans karriär blev dock inte så långvarig men en del av ursprungsmedlemmarna spelar på diverse tillställningar än idag.

På konserthusscenen musicerade Biggo Music Band, fyra män i 75-årsåldern, men oj vad de kunde spela. Trummisen hade spelat i Spotnicks de tio sista åren orkestern fanns och han var så bra!

På tisdagsmorgonen vaknade vi till ett par minusgrader och en knallblå himmel så naturligtvis blev det en förmiddagspromenad innan det började mulna på och den vita snön töar nog snart bort.

Vad passar då bättre att baka årets lussekatter, det är ju faktiskt första advent till helgen.

 

Historiska Museet och promenad över Östermalm.

Vår andra dag i Stockholm i förra veckan bjöd på lika fint vårväder som vi hade på onsdagen. Efter en stabil hotellfrukost gav vi oss ut på gatorna. Vårt mål var att få se några av av de föremål från våra trakter som numera ställs ut på Historiska museet.
Vi går längs Kungsgatan som redan är juldekorerad med grangirlanger och ljus. Vi tyckte det kändes lite tidigt men det får vara vår åsikt.

Trots att vi inte skulle handla något kunde vi inte låta bli att göra ett besök i Östermalmshallen. 

I den vackra byggnaden från 1888, som 2007 blev utsedd till världens 7e bästa saluhall av tidningen Bon Appétit, kan man bara gå omkring och njuta utav alla delikatesser som lockar i diskarna och av den läckra arkitekturen. Nu har den renoverats och den ursprungliga planlösningen är återskapad. Här finns 17 handlare som i flera fall har familjeföretag som drivits i flera generationer. Tyvärr var vi fortfarande mätta efter frukosten så det kändes inte så lockande att slå oss ner på någon av de mysiga serveringarna. 

Vi fortsatte vår promenad och när vi närmade oss Historiska museet kom vi till Kvarteret Krubban, som var en ny bekantskap för oss lantisar. Här finns bebyggelse som härstammar från tre tidsperioder; 1700-, 1800- och 1900-talen. De äldsta bevarade byggnaderna uppfördes i början av 1700-talet och avsåg den Oxenstiernska malmgården.  På 1800-talets början köpte Kronan delar av området och lät uppföra kaserner och stallbyggnader för bland annat Kungliga Livgardet till häst. Regementsbyggnaderna uppfördes 1805-1817 och den enorma kanslikasernen pryds av två förgyllda trälejon som håller i Karl XIV Johans namnchiffer. Idag huserar Kungliga Vitterhetsakademin och Riksantikvarieämbetet här.

Militären lämnade området 1927 och regeringen upplät kaserner åt Statens Historiska Museum och kasernen som byggdes om stod klar 1943. 

Här visas många riktigt intressanta utställningar så vi är tvungna att välja några av dem. Vi börjar med Sveriges Historia. Utställningen visar ett koncentrat av händelser och livsöden från 1000-talet och fram till i dag. Inflytelserika män och kvinnor lyfts fram, liksom klasskämpar, minoritetsgrupper och immigranter som alla har satt avtryck i historien. Utställningen består av tio scener, en från varje århundrade. Genom utställningen löper en tidslinje där varje århundrade presenteras, informativt och trevligt!

Här stötte vi också på det första av våra lokala fynd, nämligen Åslevanten. Den hittades av min f d arbetskamrats farfar när han grävde i en torvmosse 1918. Sedan låg den i en byrålåda hemma hos honom tills en representant från riksantikvarien fick köpa den 1933 för en summa av 300 kr, för vilken Fritiof köpte en ko till gården. En kopia av vanten finns på Falbygdens museum och en i Informationsskjulet på Åsle Tå.
 

Nästa utställning vi gick till var den om "Medeltida Konst" och den här tidens europeiska konst stod i den katolska kyrkans tjänst. Den kristna livsåskådningen präglade människors liv. När Sverige under 1500-talet lämnade katolicismen, och kyrkan underställdes kungamakten, blev föremålen kvar i kyrkorna. Vid slutet av 1800-talet ökade intresset för medeltida konst och Historiska museet började samla detta kulturarv som vi nu kunde komma riktigt nära.

Sedan var det dags att gå ner till Guldrummet där merparten av de 52 kilo guld och mer än 200 kg silver som finns i Historiskas samlingar finns utställt. här finns bl a de tre unika guldhalskragarna, från folkvandringstiden (350-500 e. Kr), där två av dem kommer från vår hemtrakt. Nu visade det sig att en monter var tom då halskragen från Möne var utlånad till SVT, då de håller på med en inspelning om Sveriges historia. Det är otroligt vilka vackra guldsmedsarbeten det finns i montrarna här.

I Guldrummet förvaras också Sveriges genom tidernas största guldskatt, även den hittad här nere hos oss i Svearikets vagga, eller närmare bestämt i Timboholm, ett par km utanför Skövde. Den hittades 1904 av tre arbetare och väger totalt 7,4 kg. Skatten är i 23-24 karat och troligen av nedsmälta romerska guldmynt.

I Timboholmsrondellen, som vi passerar på vår väg till Skövde står ett verk av Claes Hake, som ett minne av fyndplatsen.

Det senaste tillskottet till museets utställningar är "Vikingarnas värld", som är en enorm utställning på 1000 m² och som det ser ut kommer den att visas tills vidare. Här visas 2500 originalföremål och det finns många pröva-på-stationer för alla sinnen. vi passade på att lämna ett visitkort i runskrift annars tittade vi mest runt på föremålen.

 

Här får vi information om samhällets sociala struktur, människors olika roller, resor och kulturellt utbyte med fjärran länder – över hantverk, handel, sjöfart och plundring – till förhållandet mellan levande och döda och den kristna trons framväxt.

Tiden gick så fort så det var alltför snart dags att promenera bort mot Hötorgshallen där vi skulle äta lunch på Kajsas Fisk. Det blev fisksoppa för mig och strömming till Lars, mycket gott!

När vi kom ut gick vi en sväng bland alla stånden på torget och tittade på de enorma mängderna med kantareller och trattkantareller som var till salu.

Konserthuset vid Hötorget tycker vi är ett av de vackraste husen i Stockholm. Det byggdes 1923-26 och räknas som ett av stadens bästa exempel på nyklassicism.

Framför entrén står Orfeusbrunnen en fontänskulptur från 1936 av Carl Milles, som vi också tycker riktigt mycket om.

Nu börjar det bli dags att hämta våra väskor på hotellet och promenera bort till Centralen för att ta tåget hem till Falköping efter ett par riktigt fina dagar i storstan.