Femöresfortet - Ett intressant besök.

Året var 2003 när det topphemliga kustartilleribatteriet
i naturreservatet på halvön Femöre i Oxelösund övergick
till att bli det spännande museet Femörefortet och när det i år firar 20-årsjubileum är det vår tur att göra ett guidat besök här.

Det var 1961 som den första sprängsalvan sköts vid byggandet av det stora kustartilleribatteriet på Femörehuvud i Oxelösund. Man började spränga in under den stuga som byggdes för att dölja huvudingången och idag fungerar som reception. När anläggningen stod helt klar 1966, fanns det ett helt litet samhälle i berget. Det fanns förläggningar för 70 personer som skulle kunna tillbringa en månad där nere. från utsidan. Hela anläggningen byggdes för att kunna stå emot en kärnvapendetonation av samma storlek som den i Hiroshima
Bakgrunden till byggandet av Femörebatteriet och bildandet av
spärrbataljon Bråviken var det kalla kriget och försvarsbeslutet 1958, som innebar start av byggandet av totalt inte mindre än 30 kustartilleribatterier av samma typ som Femörebatteriet. Tre av dessa kom att placeras i Bråvikenområdet. Orsaken  var att hamnarna i Oxelösund och Norrköping skulle skyddas för ett ev. anfall. Det ingick i spärrbataljon Bråviken, fram till bataljonens avveckling 1998. Femörebatteriet lades då i sk materielberedskap fram till 2003 när museet Femörefortet startade sin verksamhet i anläggningen.

Vi parkerade och gick genom skogen fram till receptionen och köpte biljetter till dagens första visning. Alla besök här är guidade och vi fick en mycket påläst och tydlig ung guide.

Medan vi väntade på vår tid gick vi längst ut på halvön till Femörehuvud där Fyrvaktarbostaden och Biträdeshuset ligger. De här byggnaderna kan man hyra dygnsvis och så härligt det ser ut en solig dag som den här.

När det blir dags för visning börjar vi utomhus vid fortets radar, som hade en räckvidd på 60 km. 

Sedan fortsatte vi till Femörefortets 1:a pjäs, en av de tre kanonerna. De hade en räckvidd på 13 km och kunde avlossa 25 skott/minut. (Undrar om skyttarna njöt av den vackra utsikten?).

Nu skulle vi gå ner i underjorden. Här fanns logement, kök, verkstad mm.

Riktigt intressant blev det när vi via vindlande trappor kom till stridsledningscentralen där vi också kunde titta i periskopen. 

Vi fortsatte till ammunitionsförråd och hissen där projektilerna forslades upp till kanonerna. Här fanns också stegarna som skyttarna fick ta upp till kanonerna.

Vi gick i många av de totalt 600 meter långa gångarna innan vår timslånga tur var klar och vi återvände ut i sommardagen.

Det här var ett mycket intressant besök, för alla åldrar, som vi verkligen kan rekommendera och tyvärr har det fått en ny aktualitet i våra dagar.

 

Stegeborgs ställplats och Nyköping - Nu har vi äntligen varit där!

Det finns platser som ofta dyker upp i sociala medier och hos husbilsbloggare; en sådan är Stegeborg med sin populära ställplats och därtill en riktig slottsruin. Nu öppnade vi deras bokningssida och det fanns ett par lediga platser för fredagsnatten. Ställplatsen har 55 bokningsbara ställplatser, samtliga med el och flera har också färskvatten ihop med elstolpen. Den ligger intill brofästet på Slätbakens södra strand. När man kommer dit kan man se på tavlan vid entrén vilka platser som fortfarande är lediga (om det finns några). 

Vi fick en bra plats och vädret inbjöd verkligen till fredagsmys ute i kvällssolen. 

Servicehuset ligger på Slottsholmen och delas med gästhamnen. Under sommaren finns också ett litet enklare servicehus på själva ställplatsen. 2021 röstades Stegeborg fram till Årets Ställplats. Visst var det en fin ställplats, men vi tycker kanske inte riktigt om när ställplatspriserna nästan är i nivå med campingpriserna.

Nästa dag tar vi en morgonpromenad i solskenet för naturligtvis måste vi besöka slottsruinen. 

Här löser vi en biljett för 40 kr i en automat och kan passera grinden in till parken. Stegeborg var under medeltiden ett av Sveriges viktigaste fästen och kungligt slott fram till 1600-talet. Det omnämns första gången i skrift år 1310 som "Stäkeborg" och det kommer från de pålverk som fanns i vattnet runt holmen. De var ett skydd mot främmande fartyg som försökte komma in i Slätbaken. På 1500-talet byggdes borgen ut till ett slott av Johan III och det var ett kungligt residens fram till 1680 då slottet lämnades öde och förföll. 1731 rivs det och delar av murverket går till ett kronomagasin i Norrköping. 1901 fridlyser Oskar II Stegeborg.

Vi går upp i tornet och visst hade vaktposterna här en vacker utsikt medan de stod på post.

Här finns också en kopia av en vapentavla, Johan III. Originalet är i kalksten och återfanns på Söversta kornettboställe på Vikbolandet på 1950-talet. Den har troligen suttit ovanför slottsporten i väster.

Nedanför borgen finns en trädgård med en örtagård. Här blommar mängder med malva och olika rosor men även örter och t ex humle.

En glasspaus i solen på en brygga är alltid rätt.

Vid lunch fortsätter vi mot Nyköping, ytterligare en stad vi aldrig besökt. Här åker vi ner till ställplatsen i hamnen men där var de 11 platserna upptagna så vi fick ta till plan B. Enligt Park4night får man stå med husbil över natt på parkeringen vid Nyköpings Hus. Här står vi på lördagsnatten tillsammans med ytterligare fem husbilar. Det blir en kort promenad i staden.

Naturligtvis står en också promenad runt Nyköpings Hus på programmet och vi hade även planer på att besöka kvällens föreställning av "Nyköpings Gästabud". 

Lite historia om Nyköpingshus; Först byggdes ett kvadratiskt stentorn, en kastal, på 1100-talet som skydd för staden. Det omtalas första gången 1266 då det byggts ett slott åt kungarna av Bjälboätten på den innersta borggården och Magnus Birgersson (Ladulås) fick Nyköpingshus som residens. Vid juletid 1317 utspelade sig "Nyköpings Gästabud" här. Det var då Birger Magnusson bjöd in sina bröder Valdemar och Erik till julfirande på slottet. Han ville hämnas en händelse som skett elva år tidigare så han och hans hustru hållits fångna i två år av Valdemar och Erik, en händelse som kallas för "Håtunaleken". Valdemar och Erik fängslades och svalt ihjäl någon månad senare.

Här har hänt flera större händelser bl a skrevs det under ett dekret 1396 vilket gjorde att Kalmarunionen bildades ett år senare.

1568 fick hertig Karl Nyköpingshus och han byggde om det till ett renässansslott. 1665 inträffade en stor brand som förstörde nästan hela Nyköping inklusive slottet. Efter branden byggde man aldrig upp det ståtliga renässansslottet igen, utan istället hämtades byggnadssten därifrån till slottsbygget i Stockholm, efter det att Tre Kronor brunnit ned 1697, och man börjat bygga ett nytt slott där. 

Eftersom åskan började mullra och regnet kom blev det bara en liten promenad runt området innan vi drog oss in i husbilen igen. 

Porthuset och fängelset

Porthuset från 1580-talet

Där blev det en "Kommaframöl"...

...någon föreställning av "Håtunaleken" eller "Nyköpings Gästabud" blev det inte på kvällen men vi sov gott med smattrande regn på taket.

Trollen på Garpedansberget i Gamleby

Ett av alla besöksmål på östsidan av Vättern som vi hört talas om är trollen i Gamleby. Gamleby ligger ett par mil norr om Västervik.

Garpedansberget är ett ca 80 meter högt berg i Gamleby och vi stannar på den stora parkeringen som finns framför. Trakten är rik på fornminnen och berättelser som hör till myter och sägner. Det sägs att här i berget bodde jätten Garpe.

Sedan 2007 finns här en skulpturpark längs en 300 meter lång bergsvägg. Det är konstnären Jan Pol (Jerzy Przybyl) som står bakom projektet med stöd från föreningen Kulturkraft i Norra Tjust. Nere vid parkeringen sitter Garpe själv och hälsar välkommen. Tidigare satt han vid ett köpcentrum, men fick flytta hit.

Först kommer man till en hyfsat brant uppstigning till platån, där de flesta figurerna är placerade. Konstverket visar Garpes alla vänner, ett 80-tal figurer tillverkade i fiberbetong. Här finns troll, älvor, vättar, tomtar, lindormar mm.

Vi kan väl inte säga att alla skulpturer tilltalade oss men de smälte fint in i naturen och vi förstod att de många barnfamiljerna  verkligen gillade de fantasieggande figurerna.

När vi kom till stigens ände når vi en stor utsiktsklippa med utsikt över skogen och vattnet, Gamlebyviken.

Här finns picnicbord och vi börjar ångra att vi inte tog med fikaryggsäcken. Här uppe sitter också vandringens sista figur och har en underbar utsikt.

Sedan återstår bara en lättgången zigzag stig ner till parkeringen, där Laikan väntade för vidare färd.