Husbilsvänner på besök och utflykt till Varnhem.

I torsdags kom våra vänner Yvonne och Jakob (med bloggen JoYtillsammans), från Tyresö hit i sin husbil Annexet. Annexet parkerades utanför vårt hyreshus och vi skulle tillbringa några dagar tillsammans innan det blir dags att åka till den sedvanliga golftävlingen, TL-golfarna, som i år ska gå av stapeln i Herrljunga. (Hur det går med detta i det skyfallskaos som det varnas för återstår att se, men fortsättning följer).

I fredags satte vi oss i personbilen och styrde mot Varnhem. Har vänner som kommer hit inte besökt en av Sveriges vackraste och mest historiskt intressanta kyrkor så är det ett givet utflyktsmål.

Just nu blommar också den dahliaplantering man iordningställt vid kyrkan. Att Dahliasällskapet lagt den just här är att dahlian är uppkallad efter Andreas Dahl, som föddes i Varnhem 1751 och under sina studier i Uppsala var en av Linnés lärljungar.

När man kommer in i kyrkan ligger, som man säkert vet efter den sist gravöppningen 2002, Birger Jarl begraven. I graven ligger även sonen hertig Erik till höger och hans andra hustru Mechtild i mitten.

 

Här i kyrkan är även Magnus Gabriel de la Gardie och hans familj begravda.Efter att ha tittat runt i kyrkan gick vi upp till Kata Gård, som invigdes 2017.

Den har vi besökt många gånger och skrivit ett särskilt inlägg om: http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2019/05/kata-gard-varnhem.html

Nu mullrade åskan och vi hade tur som hann in under tak innan det började regna. Tur hade vi också som kom precis lagom till den guidning som började. Det var Gudrun Ramviken, tidigare lärare till bl a två av mina döttrar på Varnhemsskolan, som höll i den och gjorde det på ett både intressant och personligt sätt, eftersom hon sedan många år bor precis bredvid den här kullen, som i alla år kallats flaggstångskullen av lokalbefolkningen.

När vi kom ut höll det upp så vi kunde äta macka och dricka kaffe i kyrkoparken. Vi hade tänkt fortsätta ut i skogen på svampjakt men med de svarta molnen och den mullrande åskan runt omkring oss var det verkligen ingen bra idé.

Istället tog vi vägen över Löfwings atelje, vid Hornborgasjön, också ett ställe vi besöker med jämna mellanrum för att se olika utställningar eller njuta av god mat eller en mysig fika vid den öppna spisen, där vildsvinen betraktar fikagästerna.

Nu var det första besöket för Yvonne och Jakob, så nog var det lite synd att regnet öste ner så vi inte kunde gå ut och titta på de konstverk som visas ute bland träd och buskar.

På lördagen hade vi bokat en golfrunda på Berga och nu skulle årets första runda i vår "tour", Holm-Loosertouren, som efter två år på sommarturné skulle få sin fortsättning. Förutom Jakob, som spelade otroligt bra var det inga höga poäng, men vad gör det; Vi blev bara lite våta (regnet kunde inte hålla sig borta nu heller), fick massor med frisk luft och motion och samtidigt trevligt sällskap. Det heter inte för inte sällskapsrunda, även om det är hård kamp om poängen, damer mot herrar.

Efter avslutad runda blev det kaffe och Sachertårta i Annexet.

På kvällen hjälptes vi åt att fixa en trerätters middag och Jisses vad mätta vi blev efter GT med oliver, avocado med räkröra, tjälknöl med potatisgratäng och slutligen en liten blåbärscheesecake i glas med en kopp kaffe.

Nu väntar fler utflykter (och idag måndag har vår golftävling fått avblåsas då det ser ut som om himlen kommer att fortsätta öppna sig över oss....)

Kompisbesök och Varnhemsvandring med klassträff.

I torsdags var det äntligen dags att träffa våra Uppsalavänner, Kerstin och Åke som kom med tåget. Vi har försökt få till ett besök i Falköping alltsedan vi flyttade till vår lägenhet förra året, men diverse förkylningar och annat har satt käppar i hjulet var gång. Efter en lunchsoppa tog vi en promenad till Falbygdens Ost eftersom de ville proviantera lite och vi behövde en bit parmesan.

Sedan fick vi en så trevlig kväll då ytterligare ett par vänner slöt upp så inte ett enda kort blev taget. Men som jag skrev under det här kortet på oss sommaren 2016 så blir bra viner och goda vänner bara bättre med åren och det tycker jag gäller fortfarande.

På fredagen var det dags för årets träff med min gamla naturvetarklass som gick ur gymnasiet för 50 år sedan nästa sommar. En del hade träffats tidigare för lunch på Skara Konsthotell, eller JULA-hotellet som vi kallar det, där man kan beundra JULA-grundaren, Lars-Göran Blanks konstsamling med verk av bl a Anders Zorn, Bruno Liljefors, Carl Larsson och Jenny Nyström.

Kerstin och jag åkte istället direkt till Varnhem där vi skulle träffas för en promenad och fika. Visst är det fantastiskt att efter alla år det fortfarande kom 16 stycken till den här träffen och en del hade åkt från bl a Karlskrona, Västerås och Uppsala. 

Boel, som var dagens värdinna hade planerat att vi först skulle gå den 1,5 km långa leden kring Klostersjön, som återställdes våren 2021, genom att dämma sjön precis som munkarna gjorde på medeltiden. En ny dammvall har också byggts för att hålla vattnet kvar. Det blev en promenad under glatt samspråk.

Sedan kunde de som ville besöka klosterkyrkan (undrar hur många kort jag tagit på kyrkan under årens lopp, men jag tycker fortfarande den är lika vacker)...

...medan vi andra gick en av mina favoritpromenader, den 2,2 km långa Rosenstigen. Den har fått sitt namn av Alba rosa minette, den ros som hittats i Gudhems klostermiljö och numer även finns vid Klostermuseet i Varnhem. Här var vi ofta när jag bodde i Varnhem och mina barn var små. Det är lika vackert längs den slingrande Ulundabäcken alla årstider, även om våren är ljuvlig, då marken är täckt med blåsippor och vitsippor.

Vi stannade också vid den gamla stenbron vid Gustafsbergs  kvarn.

Längs leden finns många informationstavlor som berättar om gamla kvarnar och inte minst om inspelningsplatserna för filmerna om Arn. Många scener utspelades i hagarna häromkring och jag minns hur intressant det var medan det pågick. Vi sammanstrålade med de som besökt kyrkan vid Kata gård, ett av vår bygds mest intressanta besöksmål enligt mig. Om Kata gård och klosterkyrkan har jag skrivit i flera inlägg då det här är en plats vi själva besöker ibland och också ett besöksmål dit vi gärna tar med våra gäster. Här vilar den ca 35-åriga Kata som blivit en riktig kändis. Kata Gård

 

När vi kom tillbaka till parkeringen väntade en riktig överraskning. Vi var utlovade gemensam fika men eftersom Klostergårdens Café är stängt för säsongen trodde vi det var medtaget från Skara. Då visar det sig att Sven, en av våra klasskamrater tillsammans med sin sambo köpt Varnhems gamla skola, som också inrymmer ett härlig litet vandrarhem med fyra mysiga rum (totalt 13 bäddar), två badrum, ett fint kök och några trevliga gemensamhetsutrymmen. Här blev vi nu bjudna på kaffe och en krispig äppelpaj. De berättade också om sina framtidsplaner för vandrarhemmet. För min del var det riktig nostalgi att komma in här då mina två äldsta döttrar gick på lekis här och en av mina klasskamrater hade tillbringat åk 5 och 6 i de här lokalerna.

Sedan fortsatte vi hem till Boel i Skara där vi bjöds på en värmande höstsoppa och surdegsbröd. Naturligtvis blev det mängder med prat och hälsningar från vänner som inte kunde vara med och nu ser vi fram emot vårt 50-årsjubileum på Djäknedagen i maj och naturligtvis mot nästa höstträff.

 

 

Träff med bloggvänner, sightseeing på hemmaplan och födelsedagsfika!

                            

Hur fort går inte några veckor? Efter midsommar skulle jag jobba tre dagar/vecka i sex veckor. Det lät som en lång tid och vips är det plötsligt bara en vecka kvar av ett långt arbetsliv. 
I tisdags fick vi ett meddelande från Helena och Peter med bloggen freedomtravel.se
De var då på Vassbackens Camping vid Göta kanal och undrade om vi hann att ses någon gång framöver när de närmade sig våra trakter.
Efter lite messande fram och tillbaka bestämde vi att ses i Axvall på torsdagskvällen och sedan besöka bl a Varnhems klosterkyrka på fredagen. Då Axvalls IF öppnat en ställplats vid idrottsplatsen tog vi kontakt med våra vänner Ebba och Stig (ordförande i Axvalls IF)  för att höra vad som gällde. Han blev mäkta förvånad när vi sa att vi skulle komma och bo med husbilen i Axvall, endast en halvtimmes bilresa hemifrån men när vi förklarat ville han gärna komma och träffa främst Helena och Peter för att höra vad vana husbilsåkare vill ha på en ställplats och hur de skulle kunna utveckla och förbättra sin ställplats. 

Vi fick en trevlig kväll och som vanligt sinar aldrig samtalsämnena när man träffar husbilsvänner.

Nästa morgon vaknade vi till regnets droppande på taket men Helena hade stämt träff med Maria och Göran, som tidigare skrev på bloggen Magnolia Magis  vid Varnhems kyrka klockan 10, så det var bara att ta på regnkläder och åka iväg. Vi gick in och tittade på den vackra kyrkan, som i 30 år varit min "hemmakyrka" och vi var ju tvungna att visa Stockholmarna var, Birger Jarl, Stockholms grundare verkligen ligger begravd.

Birger Jarls grav.

Sedan gick vi naturligtvis upp och tittade på Kata gård, som vi skrev om förra våren.  

Den unga Katas grav.

Efter det fortsatte vi till Naturrum vid Hornborgasjön där vi först strosade runt. 

Svenskt sommarväder.

Peter köpte en ny souvenir till husbilen, gäddan Jedi. 

Sedan blev det en trevlig och välsmakande lunch på restaurangen, Doppingen. Där satt vi länge och pratade, alltmedan ett envist regn föll där ute.

När vi sedan skildes från Maria och Göran åkte vi hemåt en sväng för att ändra lite i packningen innan vi styrde mot Läckö slott för att umgås ytterligare en kväll med Helena och Peter. Där bodde vi på den delen av parkeringen som var avsedd för husbilar. Det finns toaletter och möjlighet till tömning utanför campingen som ligger strax bredvid.
Kostnad 130 kr/dygn som enklast betalas via SMS Park.

Nu hade regnmolnen skingrats och här ute på Kållandsö lyste kvällssolen från en klarblå himmel så vi plockade fram våra cyklar och trampade iväg den lilla gång- och cykelvägen till Spikens fiskeläge. Vi stannade vid den enorma ek som står alldeles bredvid vägen med grenar som når ända ner i gräset.

Vid Spiken var det i princip fullt på parkeringen och mängder med husbilar så vi var glada att vi valt den lugna parkeringen vid Läckö som övernattningsplats.

Vi strosade ner bland de röda fiskebodarna...

 ...handlade lite rökt sik och några abborrfiléer innan vi gick ut till restaurangen Spikudden längst ut på bryggan. Där åt vi varmrökt lax med potatissallad eller maffiga räkmackor i kvällssolen (även om det efter en stund blåste ganska kyliga vindar).

När vi sedan cyklade tillbaka möttes vi av en underbar syn. Där låg det vackra Läckö slott och speglade sig i vattnet i kvällens sista solstrålar. Så fint!

Sedan fick vi syn på "vikingaskeppet" Sigrid Storråda som låg vid en brygga.Båten har fått sitt namn efter en kvinna som enligt sägnen levde här i Västergötland på 900-talet. Hon var både rik, vacker och mäktig och gift med två av vikingatidens mäktigaste kungar; Erik Segersäll och Sven Tveskägg. Hon var mor till Olof Skötkonung, Sveriges första kristna kung. Fartyget byggdes i mitten av 90-talet. Det är 24 m långt, 5,5 m brett och utrustat med 32 åror, även om det också är utrustat med en rejäl motor. Fartyget har sin hemmahamn vid Blomberg men på sommaren ligger det här vid Läckö och erbjuder turisterna båtturer på Vänern.

Efter en god natts sömn var det dags att säga Hej då till Helena och Peter som skulle gå in på slottet, något som vi också tänkt göra någon gång då vi inte gått en riktig rundtur där på massor med år. Idag åkte vi istället in till Lidköping då vi var bjudna till dotter Sandra med familj i på födelsedagsfika som avnjöts på deras nya, fina altan.

Innan vi åkte därifrån gick vi löst på deras hallonbuskar, som nästan svämmar över av söta hallon...

...så när vi kom hem var det bara att fixa lite snabb lunch och sedan åka ut till Berga för att spela en golfrunda. I det här vädret får man utnyttja varje dag med uppehållsväder och sol!
Vila och sitta hemma får vi tids nog göra eftersom det ostadiga vädret ser ut att stanna kvar ytterligare ett tag.