onsdag 24 april 2019

När veden blir till konst....



När man kommer till det lilla samhället Gökhem, några mil utanför Falköping, möts man under april - augusti av en handskriven skylt "Vedkonst 600 meter".
Följer man den hamnar man på en ladugårdsbacke, som har blivit ett av traktens mest besökta turistmål. I husen bredvid varann bor två svågrar, som båda eldar med ved och genom åren har det blivit mycket ved som ska klyvas, kapas och staplas innan den eldas upp.
2013 var det någon som tyckte att vedhögen liknade en kyrka, plötsligt fick den några fönster och ett par skidstavar ställdes framför och en "stavkyrka" var skapad.
På den vägen är det och installationerna har blivit större och mer kreativa för varje år.
2017 byggdes ett fängelse i ved och bland de namnkunniga fångarna fanns Putin och Trump (med all rätt).
Förra året byggdes en bensinstation, ägd av Christer Sjögren och i en husbil kom kunderna, bl a drottning Elisabeth och prins Charles. Då kom drygt 6000 besökare och flera turistbussar. De helt frivilliga entréavgifterna gav då över 
50 000 kronor till Cancerfonden. Även SVT, TV4 och en mängd journalister har besökt de idérika och händiga svågrarna.
Under påskhelgen gjorde även vi ett besök där. I år är temat "Cirkus" och i kassan möts vi av Stefan Löfvén, som om vi drar i ett handtag visar upp en välkommen-skylt.


Anna Kindberg-Batra utför det indiska reptricket...


...medan Gudrun Schyman balanserar höööögt upp.




Överallt döljer sig överraskningar; en ormtjusare med drag av en viss president... 



...en trollkarl som har mycket gemensamt med en partiledare o s v.



Är det någon som kan gå på lina och samtidigt hålla i den så är det väl Mr Bean...




På bara några veckor har över 20 000 kronor kommit in och i år går hela behållningen till Barncancerfonden.


Det här tycker vi är ett lysande exempel på hur ett nödvändigt jobb kan utvecklas till ett nöje och samtidigt ge ett rejält bidrag till ett bra ändamål.



 

söndag 21 april 2019

Hindens Rev


Bild: Sveriges Geologiska undersökningar
 Efter påskfirande med goda vänner på besök och lite för mycket mat och dryck kände vi att vi behövde en rejäl promenad i det härliga vårvädret.
Vi packar ner lunchmackor och frukt i ryggsäcken och beger oss mot Lidköping där vi på mindre och mindre vägar åker ut mot Hindens rev.



Hindens rev är 25-100 meter brett och smalnar av längst ut för att försvinna under vattenytan och dyka upp igen 12 km bort på Dalslandssidan där det kallas Hjortens Udde.
Revet hör till Hindens udde - Svalnäs naturreservat och är skyddat sedan 1986.
Det är en ändmorän och ingår i den mellansvenska israndzonen som bildades under den sista istiden för mer än 11 000 år sedan. Då låg inlandsisens kant stilla tvärs över Sverige, precis där Hindens rev ligger idag. Eftersom inlandsisen hela tiden återbildades i norr och rörde sig tills den smälte i söder, bildades avlånga högar av sten längs iskanten. Hindens rev är en av många sådana stenhögar, vilka kallas ändmoräner.
Det här är vad vi har lärt oss om revet men på informationstavlan en bit in på leden får man en helt annan förklaring till hur det bildats!!!


Stigen från parkeringen ut till spetsen på revet är knappt 4 km lång och den här fina vårdagen var vi definitivt inte ensamma här ute (även om det kan se så ut på våra bilder).




När vi närmar oss spetsen når vi en båk. Redan i slutet av 1700-talet påtalades behovet av en fyr på det fruktade revet. Så blev det inte men en båk byggdes i stället. Den har nu restaurerats av Söne Hembygdsförening.


Sedan blir revet smalare och smalare och till slut har vi nått spetsen. Vid högvatten bildas här fem små öar, som kallas "Killingarna".



Här slog vi oss ner och njöt av vår matsäck innan vi fick ta samma väg tillbaka till parkeringen.


På väg tillbaka från spetsen.
Vi såg lite av djurlivet bl a en vattensnok och en bofink, även om vi hörde betydligt mer av fågellivet...


Vi fick hur som helst en riktigt fin utflykt till ett av alla de smultronställen vi har runt omkring oss och i vår och sommar ska vi försöka besöka många fler av dem. 

tisdag 16 april 2019

Ellen och mormor i Stockholm




I lördags förmiddag fick jag lunchgäster från Göteborg. Äldsta barnbarnet, Ellen, snart 10 år och pappa Koffe kom. Vi hade sedan tidigare planerat att inleda Ellens påsklov med en mormorsresa till Stockholm.

På söndag morgon tog vi tåget från Falköping och drygt två timmar senare klev vi av på Stockholms Central.
Vi hade bokat rum på First Hotel Kungsbron, eftersom det ligger knappt fem minuters promenad från stationen. Efter incheckning var det dags för vår första aktivitet. Ellen ville gärna besöka Tekniska muséet, som ständigt står på hennes önskelista. Vi tog buss 69 från Klarabergsviadukten till Museiparken. 


Just nu visas en utställning om Cristopher Polhem - tillbaka till framtiden.
På plan 4 kunde man kliva in i dataspelens värld. Där var inte mormor till någon större nytta, men visst kände jag igen Commodore 64 och en del tidiga dataspel, som våra tjejer ägnade sig åt på 80- och tidigt 90-tal.

Här lägger vi ljud till dataspel.
På plan 3 handlade det mesta om klimat och energi. Vi kunde se hur våra val gällande mat, boende och shopping påverkar vår miljö.


El alstras för att lysa upp hyreshusen.
Innan vi lämnade muséet tog vi en titt på visningen av en modelljärnväg, som byggdes av Uno Milton i slutet av 40-talet. Det tog honom 3500 arbetstimmar under sju år att färdigställa den. Det finns sex olika tågset och totalt 50 meter räls. Allt är hantverk, utom lokens motorer som köptes färdiga.


Våra matställen hade också valts av Ellen så dag ett avnjöt vi hamburgare och nuggets på MAX vid Kungsträdgården.


Nästa aktivitet hade mormor valt. Det blev en tur med Ocean Bus, Skandinaviens första amfibiebuss för kommersiellt bruk.
Den gjorde sin jungfrufärd 2014 och har fått sitt namn, Estelle, efter "Guess who"?


Den här tiden på året går turen fyra gånger om dagen och tar ca 75 minuter. 
Den startar på Strömgatan, mellan Operan och Grand Hotell och går som vilken sightseeingbuss som helst förbi Dramaten, Stureplan, Humlegården och genom Diplomatkvarteren innan den med ett gigantiskt plask kör rakt ner i Djurgårdsbrunnsviken och fortsätter den guidade turen som båt under Djurgårdsbron, runt Skeppsholmen och tillbaka.


Guidningen, som är både informativ och humoristisk, sker på en blandning av engelska (80%) och svenska (20%). Ellen tyckte det fungerade kanonbra och en del svåra engelska ord fick sin förklaring på svenska i nästa mening.


Det var två ganska trötta men nöjda som efter fika och lite shopping återvände till hotellet. Shopping är kul när man är i 10-årsåldern!
Nästa morgon startar vi med en rejäl frukost (Höjdpunkten på en hotellövernattning). Sedan tog vi spårvagn nr 7 ut till Djurgården för idag ska vi besöka "Vikingaliv - A true adventure". 


Muséet öppnade för två år sedan och är en utställning som levandegör livet på vikingatiden.
Idag var det en specialvisning för barn kl. 10:30. De fick en intressant genomgång om hur vikingarna bodde, vad de åt 
o s v. 


De fick också träffa Leifur, som levde i Sigtuna på vikingatiden.

Leifur och mormor.
Sedan åkte vi i Ragnfrids Saga, som är en 11 minuter lång färd, berättad av Ragnfrid själv. 


Där berättas om hur hennes man Harald ger sig ut på en lång resa med plundring och trälhandel. Detta berättas med hjälp av ljud, ljus och många effekter.




Sedan förflyttade vi oss ut i vårsolen och tillbaka till nutiden. Då smakade en mjukglass vid Djurgårdsbron inte helt fel...


...även om det en stund senare var dags för lunch. Idag blev det indisk mat, något som vi båda gillar skarpt.
På eftermiddagen tog vi sedan tåget tillbaka till Göteborg, där mamma Malin mötte en nöjd dotter på perrongen och mormor tog vändande tåg hem till Falköping.
På tåget diskuterade vi vår resa och Ellen fick utse bästa aktivitet. Ocean Bus gick utan någon som helst tvekan segrande ur den kampen.
Hur som helst är det otroligt mysigt att få umgås med "Livets efterrätt" på tu man hand och få ta del av deras tankar och funderingar. 

fredag 12 april 2019

Hemma igen...



I onsdags vaknade vi för första gången på över en månad i våra egna sängar (ganska skönt faktiskt).
Vi hade kanske hoppats på lite vårvärme när vi kom hem, men istället blåste det iskalla vindar när vi skulle börja fixa alla punkter på "att-göra-listan", bl a köra ut husbilen till service.
Idag fick vi äntligen tid att åka ut till besökscentrat, Trandansen, vid Hornborgasjön och på allvar möta våren.
Vi har många gånger pratat om att vi kan åka över halva jorden för att uppleva och fotografera djur och natur när vi har ett så otroligt fenomen ca 1 mil hemifrån.
I år har det varit 27 300 tranor som mest och det är "all time high" (+ massor med svanar, gäss och änder).


Idag var det fortfarande 20 400 tranor som försåg sig av det korn som sprids ut för att undvika skador på jordbruksmarkerna i omgivningen (Vilken bonde vill ha 10 000-tals tranor som smaskar i sig på hans odlingar?) Varje säsong sprids det ut ca 150 ton korn. Alla parkeringsavgifter går till utfodringen. Förr åt tranorna mycket potatis eftersom de stora gårdarna Bjurum och Dagsnäs odlade det till sina brännerier.
Under de mest intensiva veckorna finns speciella tranvärdar på plats och idag fick de besök av flera skolklasser.
2018 beräknades att ca 145 000 personer besökte Trandansen under vårveckorna.







Nu ser vi fram emot drygt två lediga månader innan jag ska jobba som semestervikarie på Patologen. Under den tiden ska vi bl a försöka turista "hemmave". Vi har så många härliga ställen lämpliga för utflykter på en eller ett par dagar och i dessa tider med miljötänk passar det perfekt att bocka av en del av dem.