KInnekulle - Det blommande berget.

Att Kinnekulle i folkmun kallas "det blommande berget" känns väl helt odiskutabelt och för vår del är ett eller flera besök på våren  i det närmast obligatoriska. Här hittar du flertalet ovanliga naturtyper och växter, bland annat ramslök, guckusko och St. Pers nycklar. I måndags tog vi Laikan och åkte dit upp. Vårt första stopp blev Österplana hed och vall vid Österplana kyrka. Det är Kinnekulles största naturreservat.

Orden "hed" och "vall" är gamla tiders namn på betesmark och slåtteräng. Området är en rest från ett landskap som var vanligt förr, men idag är det en oas för växter och djur som inte hittar livsrum i våra modernt brukade åkrar och skogar.

Här blommar vid den här tiden orkidéer, främst St. Pers nycklar. Det ska även finnas andra orkidéer här, som Adam och Eva , men de har vi inte lyckats se.

De stora mängder med gullvivor som finns här är i princip utblommade, men vi hittade några i skuggan av en enbuske och många andra blommande växter.

När vi strosade omkring bland blomsterfägringen träffade vi på en f d arbetskamrat med man som också var här på husbilsbesök. Det blev ett glatt möte, eftersom det var fyra år sedan vi sågs sist, så plötsligt var det hög tid för lunch och vi åkte till vårt favoritställe på Kinnekulle, nämligen det gamla stenbrottet. Här får husbilar övernatta till en frivillig kostnad om 100 kr. Vi hoppas att de flesta betalar denna peng för att hålla platsen ren och snygg så vi husbilsåkare även fortsättningsvis får tillgång till denna underbara plats. Idag var vi ett 10-tal bilar som övernattade här, till skillnad mot vårens långhelger då bilarna kan räknas i 100-tal.

Fram på eftermiddagen tog vi backen upp (och ner) till nästa naturreservat, nämligen Munkängarna. Under många århundraden var Munkängarna slåtteräng till Råbäcks och Hellekis herrgårdar, men nu är det en lummig lövskog där man kan hitta de flesta arter av lövträd. 

På våren täcks marken av blåsippor, vitsippor och späda små ramslöksblad... 

Bild från mars 2022

...för att nu på försommaren förvandlas till ett hav av blommande ramslök.

Lökdoften är nästan bedövande och blommorna så vackra. Att vi älskar ramslöksblommor är väl ingen hemlighet så här kommer ett gäng bilder.

Östra delen av naturreservatet Munkängarna utgörs av den s.k. Rödstenskleven, en markant kalkstensbrant som sträcker sig runt hela Kinnekulle. Efter senaste istiden för mer än 10 000 år sedan nådde havet upp till kalkstenslagret varför havsvågorna gröpte ur kalkstenen till raukliknande former i branten. Det är så Mörkeklevs grotta har bildats och också den rauk som kallas Predikstolen ovanför grottan.                      

När vi kommer tillbaka till stenbrottet blir det lite korvgrillning i kvällssolen. 

                                                                         

Nästa morgon har vi ett mål kvar, naturligtvis guckuskolokalen vid Hjelmsäter.

                                                                         

Här växer den inte helt vanliga orkidén i stora mängder och de är verkligen fotogeniska även om vi den här gången inte kunde fånga dem i lågt stående kvällsljus. 

                                 

Sedan var det dags att åka hem till Falköping, städa ur husbilen och ställa av den för nu väntar andra upplevelser, så det dröjer någon vecka innan vi kan åka ut med Laikan igen. 

Helligdomsklipperne och Hammershus

Det är verkligen tätt med sevärdheter på¨Bornholm och en dag tog vi cyklarna västerut från Gudhjem mot Helligdomsklipperne, drygt 5 km bort. Här följde en separat cykelbana väg 158, så det var bara att trampa på, väl avskilda från alla bilar.

Helligdomsklipperne är en imponerande klippformation. På de högsta punkterna av den branta kusten faller klipporna vertikalt upp till 22 meter. Klipporna är namngivna som bl a Sorte Gryde och Helligdomsklippen. Det finns också många grottor, men de fick inga besök av oss.

Inverkan av vind, väder och tid har skapat ett ojämnt landskap av pelare och grottor i Bornholms massiva granit under tusentals år. Under den senaste istiden låg hela området under havsytan, när isen smälte kom ön upp ur havet och ligger nu cirka 20 meter över havet. 

Idag är hela området ett naturskyddsområde och det finns stigar längs kustlinjen. På många ställen leder trappor ner till havsnivå och många trappsteg blir det!!

När vi går längs kusten når vi Bornholms Konstmuseum, som trots att det är en modern byggnad smälter hyfsat väl in i naturen. Vi går inte in där men runt huset finns en del skulpturer utställda.

När vi sett oss nöjda återstår bara att hoppa upp på cyklarna och trampa hemåt.

Dagen när vi ska ta färjan tillbaka till Ystad har vi en sevärdhet kvar att besöka, och det är troligen Bornholms mest kända turistmål, nämligen Hammershus. Borgen ligger på en 74 meter hög klippa och räknas till en av Nordeuropas största slottsruiner. Med sin 750 meter långa ringmur var fästningen en gång i tiden en viktig bas i striderna mellan ärkebiskoparna i Lund och kungarna.

Borgen uppfördes på 1100-talet och under kommande århundraden var det många strider om makten. Vid freden i Roskilde, 1658, tillföll Bornholm Sverige men senare gjorde öns invånare uppror och tvingade de svenska styrkorna att ge sig av. Efter att slottet övergavs 1743 revs en del av byggnaden och materialet användes i konstruktionen av andra byggnader. Det var först år 1822 som ruinen blev klassad som ett kulturarv med kungligt dekret. I slutet av 1800-talet påbörjades de första restaureringsarbetena, och dessa pågår än idag. Vi strosar omkring här och känner historiens vingslag, samtidigt som vi njuter av den fina utsikten. Vi kan verkligen förstå att det var en perfekt plats för en försvarsanläggning.

De stora magasinen rymde på sin tid bl a säd som bönderna betalade i skatt till ärkebiskoparna.

 

Manteltornet var borgens största torn.

Det finns även ett besökscenter, som verkligen är byggt för att smälta in i naturen.

När vi återvände till husbilen hade vi bara en kort bit kvar till Rønne och färjan som skulle ta oss tillbaka till Ystad. Vi kan bara konstatera att Bornholm är ett riktigt fint resmål och att vi har mycket kvar att upptäcka där så kanske att det blir ett återbesök vad det lider.