Rundtur på cykel, via Østerlars rundkyrka och Almindingen.

Naturligtvis måste vi ut och cykla när vi är på Östersjöns cykelö nummer ett. Ön är täckt med ett nät av fina cykelleder och vi beslöt oss för en rundslinga på ca 30 km. Vi cyklar österut och tar sedan av söderut på cykelled 25. 

Den röda streckade leden cyklade vi.

Här får vi vyer som vi bara älskar. Finns det något vackrare är illgula rapsfält mot en knallblå himmel och här fick vi ibland även den mörkblå Östersjön i synfältet.

Sedan gick leden genom mindre skogspartier och här spatserade fasaner över vägen så vi fick göra ett extra stopp.

Vårt mål var Østerlars rundkyrka, den största och troligen den äldsta, av Bornholms fyra rundkyrkor. Man tror den är uppförd omkring 1150 och historiker menar att rundkyrkorna byggdes som kombinerade försvarsverk och gudstjänstlokaler. Kyrkan ligger en liten bit utanför Østerlars by och på parkeringen märks det att vi kommit till ett av ön främsta besöksmål. 

Kyrkan är verkligen vacker men när vi kommer innanför porten upptäcker vi att ingen av oss tagit med några pengar eller kort (inträde 25 Dkr) och svensk swish dög naturligtvis inte. Damen i kassan hade troligen inte gått någon charmkurs och vaktade dörren med sträng blick, varför vi fick göra ett nytt besök här på vägen till Rönne innan hemfärd, för inte kunde vi åka hem utan att ha sett interiören också. På informationsskyltar kan vi läsa att det förr i tiden fanns två ingångar, den norra dörren för kvinnor och den södra, som används idag för män. Utanför porten står en runsten och när vi kommer in finns ytterligare en, från mitten av 1000-talet, som tills 1921 var inmurad i grunden till klocktornet.

Sedan kommer vi in i det ovanliga runda kyrkorummet med bänkar runt om. I mitten står en gammal dopfunt från Rø kyrka. Den flyttades hit vid en renovering.

I en "utbyggnad" finns altaret och en vacker altartavla.

Mittdelen är smyckad med vackra fresker, troligen från första hälften av 1300-talet. De berättar historier ur bibeln, eftersom många inte förstod predikningarna som prästerna gjorde på latin. 

Här finns det också en trappa upp i väggen, inte helt lätt att ta sig upp och ner för, men väl uppe kan man gå runt och få fina utsikter genom gluggarna, som kanske en gång användes som skottgluggar??

På vår cykeltur var det dags för lite fika vid borden utanför kyrkan.

Cykelturen fortsatte söderut, inte var det helt enkelt att hitta rätt cykelväg vid alla korsningar, men sedan kom skyltarna tillbaka så nog kom vi fram till Almindingen. Här var det åter en underbar doft av all ramslök som växte längs cykelleden.

Enligt ruttbeskrivningen kunde man göra avstickare till Ekkodalen och Rytterknægten, platser vi besökt på vår vandring i Almindingen så vi vänder norrut mot kusten igen. Nu får vi känna på den bitande nordanvinden och en del hyfsade backar så nog var det skönt med lite elhjälp på cyklarna. 

Cykelvägen går genom något som kallas Rø Plantage. Området planterades med träd runt 1870. Här är naturen kuperad med många små sjöar och flera sprickdalar. Vi stannar vid Borgesø, där en promenad runt den konstgjorda sjön rekommenderas. Den bildades genom att dämma upp ett vattenflöde 1967, för att förvara timmer som fällts under en storm. Nu stannade vi bara på parkeringen vid sjön och längtade inte alls efter någon promenad.

När vi åter började närma oss Gudhjem kom vi ut till jordbruksmarken igen och de vackra rapsfälten så det fick bli ett sista fotostopp innan vi nöjda men frusna cyklade den sista biten hem till campingen.