På rull söderut och besök på Wanås Konst

Efter några dagar på hemmaplan var det i helgen dags att packa husbilen igen och ge oss ut på rull. Den här gången styrde vi söderut eftersom vi ska åka över till Bornholm på onsdag. Vår första övernattning blev vid Helgeån i Knislinge, några mil norr om Kristianstad. Där stod vi på en gratis parkeringsplats, som vi hittade i Park4night, tillsammans med en tysk husbil.

Nästa morgon hade vi bara några km till Vanås slott och deras skulpturpark Wanås Konst, som vi hört så mycket gott om.

Vanås slott har en historia från 1400-talet och har varit i familjen Wachtmeisters ägo sedan början av 1800-talet. Tidigare var det en fideikommissegendom och slottet blev byggnadsminnesförklarat 1980.

Wanås Konst grundades av Marika Wachtmeister och den första utställningen kom 1987. Idag finns ett 70-tal permanenta verk i parken och varje sommar bjuds internationellt kända konstnärer in att skapa konst i parken.

Konstparken är öppen i princip alla dagar året runt, den här årstiden 10 – 17 och under lågsäsong 10 – 16. Entré kostar 170 kr för vuxna. Studenter (över 19 år) och vi pensionärer betalar 150 kr. Vi får en karta av den trevliga tjejen i kassan och kan ge oss ut på promenad, och vilken härlig promenad det blev.

Parken består till stor del av åldriga ädellövträd, främst bok och ek. Den här fina dagen blev det förutom en konstupplevelse även en underbar vårpromenad under de intensivt gröna bokarna, samtidigt som vi hela tiden njöt av ett intensivt fågelkvitter. Hur härligt var inte detta!

Här kommer en blandad kompott av permanenta verk.

Bakom ett av husen hittade vi Yoko Onos ”Wish Trees for Wanås”, där vem som ville kunde skriva en önskning på en lapp och fästa i de nu blommande fruktträden.

När vi kom in bland lövträden kom vi till ”Double Dribble”, av Anne Thulin. Den bestod av tre gigantiska röda bollar uppe ibland löven. Ganska kul tyckte vi.

En skulptur heter helt enkelt ”Wanås” och den har fått besök...

...och sedan gjorde vi en avstickare till ”Den åttonde skorstenen” av Jan Svenungsson. Den första han gjorde var 10 meter hög och sedan blev de andra en meter hög för var som gjordes, således är denna 18 meter.

En annan omväg tog vi för att beskåda ett naturligt konstverk, den enorma Snapphaneeken. Den fanns troligen redan på 1400-talet och hade stor betydelse under kriget mellan svenskar och danskar, då snapphanar hängdes i eken och friskyttekompanier ska ha sökt skydd och haft rådslag under eken.

Här inne i skogen såg vi årets första liljekonvaljer som säkert blommar om några dagar, så fina de är.

Sedan är enligt oss en del konst bara konstig, som Marie-Louise Lindberg De Geers ljudinstallation. Där hördes ett klagande ”Maamma” från olika håll i parken....

Efter stigen kom vi förbi den färgglada ”Primary Structure”, av Jacob Dahlgren, som är gjort av identiska byggelement.

Innanför den ligger en sittande Buddhastaty utan huvud, ”Meditation in a Beech Wood”, av Martin Puryear.

Efter en stund kommer vi ut till dammen i slottsträdgården och får en riktigt fin vy över slottet.

Runt dammen blir det säkert ännu vackrare om ett par veckor när alla rhodedendronknoppar slagit ut.

Här sitter också statyn ”Fideicommissum” av Ann-Sofi Sidén och tittar ut över den tillhörande fontänen.

”Pyramide” av Paul Gernes är något så bra som både ett konstverk och en picknickplats. Här fick vi lite flashback till Chichén Itzá på vår Mexicoresa.

Sedan får vi väl också välja ut årets konstnär, Carola Grahn, född i Jokkmokk men verksam i Malmö. Enligt broschyren arbetar hon i olika medium där hon på ett lekfullt sätt, ofta med spår av mörk humor och referenser till populärkultur och samisk tradition, utmanar stereotyper, maktstrukturer och sociala konstruktioner (vad det kan betyda?). Det samiska arvet kan vi ändå se i ett par av hennes fyra verk.

”Namahisvárri”är en samisk benämning på ett fjäll som är för heligt för att nämnas, här gestaltat i form av en uppblåsbar skulptur, plötsligt nedsläppt i en skånsk slotts- och parkmiljö. Ett annat av hennes verk, ”Vearalden Olmai”, är en fri tolkning av ett tecken från en samisk trumma.

De andra heter ”Och till Lavskrikan” som var en ljudinstallation och "51 kubikmeter fub". Här ställde vi oss också frågan om vad som är konst och vad som bara är konstigt???

Efter en rejäl promenad i grönskan tog vi oss en lunchmacka på caféets uteservering, och vilka goda mackor.

Det blev en riktigt fin förmiddag på ett ställe vi verkligen kan rekommendera för ett besök, oavsett om man är konstintresserad eller naturintresserad.

Vi fortsatte sedan in till Kristianstad, en stad vi faktiskt aldrig har besökt tidigare.