Fornalutx - en av Spaniens vackraste byar.

Ytterligare en solig vandringsdag stod på programmet. Idag skulle vi ta lokalbussen till Fornalutx, för att sedan vandra tillbaka, via Sóller. Idag visade sig lokalbussen vara av modell mindre och varför det var så förstod vi när vi åkte på de vindlande vägarna upp mot byn. Det gick inte att mötas mer än på vissa ställen och på något ställe var det precis att vår lilla buss kunde vända runt.

Historien om Fornalutx börjar för över 1000 år sedan när byn var en arabisk egendom, förmodligen bara en gård. Efter den katalanska erövringen av ön på 1300-talet, växte befolkningen i området. Kyrkan, som fortfarande finns kvar, stod färdigbyggd 1639. Trots att en del utlänningar under senare år har blivit så begeistrade i den lilla staden att de har valt att bosätta sig här permanent så bor här ändå bara några få hundra människor. Den ursprungliga bykänslan, där det nästan känns som om tiden står stilla, är därför fortfarande intakt. I många undersökningar har Fornalutx blivit klassat som en av Spaniens vackraste byar och efter det här besöket är vi benägna att hålla med.

Vi strosar omkring i den vackra byn och kommer även upp i de trappor som är en del av vandringsleden "De tusen trappornas tur". 

I mitten av byn ligger det lilla torget ”Plaça d'Espanya”, omgivet av kaféer och en liten supermarket. Där slår vi oss ner på serveringen Can Benet för lite fika innan vi letar oss ut ur byn och tar vandringsleden ner till Sóller. 

Nu är vi verkligen i "Apelsindalen", då leden kantas av massor med fruktodlingar, bl a fikon, granatäpplen och så naturligtvis apelsiner och citroner.

Då Sóller ligger i en dal blir det en långsträckt stad men snart är vi framme på torget i centrum där det finns flera mysiga uteserveringar och spårvagnen från Port de Sóller går rakt över torget.

Den imponerande kyrkan Sant Bartomeu byggdes på 1200-talet och ger karaktär till torget.Vi hade tänkt oss ett besök inne i kyrkan men trots att det var söndag var kyrkporten låst.

Som närmsta granne ligger Sóller bank i en vacker byggnad i Art Noveau, från 1912.

På andra sidan kyrkan ligger rådhuset. 

Här blev det en lunchrast innan vi fortsatte vår vandring tillbaka till Port de Sóller, längs en riktigt lantlig led med bondgårdar och odlingar, innan vi är åter på strandpromenaden.

Väl hemma på hotellet kan vi se tillbaka på ytterligare en fin vandringsdag och vi kan verkligen tänka oss att komma tillbaka till Mallorca för att utforska andra delar av ön. I boken "Vandra på Mallorca" har vi bara utnyttjat en bråkdel av alla lockande tips. 

Vår sista dag på ön blev en riktig regnvädersdag. Vi försökte ta en promenad ner till hamnen när det höll upp, men det slutade med att vi blev "inregnade" under en parasoll med ett glas vin och där fick vi sitta tills det lugnade ner sig igen. Vi har hur som helst haft en riktigt skön vecka när vi vänder hemåt, där hösten verkar ha kommit på allvar.

  

Till fots från Deia till Port de Sóller

Efter en fredag med mestadels regn var vi i lördags redo för en ny vandringsdag. 

Vi beslöt oss för att ta lokalbussen från Port de Sóller till Deia och sedan vandra tillbaka. Bussen tog oss på vindlande vägar, ibland bara med ett fårstängsel som enda skydd för stupen ner mot havet, högt upp i bergen, med häftiga vyer utanför fönstret. 

Deia  beskrivs som en pittoresk by som lockar många konstnärer. Vi bestämmer oss för att strosa runt i byn innan vi letar upp vandringsleden, GR 221, för att börja trava hemåt.

Ska man karakterisera dagens vandring blir det lite som "Först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp, sen så...." Hela tiden har vi otroliga vyer åt alla håll. Vi ser ut över Medelhavet...

... eller mot de dramatiska topparna i Tramuntanabergen.

Leden går på varierande underlag; små vägar, stigar och de gamla stenlagda transportvägarna längs med terrasser och murar.

Längs vägen passerar vi olika växter, bl a en skog med stenek. Träden har ekollon men helt andra blad än våra vanliga ekar.

Vi tror det här är rosépepparbuskar (synd vi inte plockade med oss lite). Vi har just lärt oss att rosépeppar är en växt helt skild från vit-, svart- och grönpeppar, som kommer från samma träd.

Precis som hemma börjar en ljungsläkting blomma med intensivt lila blommor.

Efter ett par timmars svettig vandring, når vi vid en brant bergvägg vandringens högsta punkt, inte mer än 300 m ö h, men som sagt mycket upp och ner innan vi kom hit. 

Snart når vi Son Mico, troligen det enda näringsstället efter den här biten av GR221 och vilket ställe. Caféet ligger inrymt i ett stort hus hörande till godset Can Prohom. Här kan man få färskpressad apelsinjuice och de mest utsökta hembakade pajer och kakor. Vi festar loss på en bit citronmarängpaj och en bit mandelkaka med choklad och päron. Om det smakade bra??? Att utsikten från den stora terrassen dessutom inte går av för hackor gör fikapausen än mer njutbar. 

Med ny energi gav vi oss iväg på den sista biten, som går igenom ett odlingslandskap, ganska likt det vi gick i på vår första vandring. Olivträden och stenmurarna är lika vackra idag.

När vi närmar oss Port de Sóller, kommer vi in på samma del av leden som sist, men vad gör det när vyerna är vackra och vi börjar längta efter en sen lunch.

Nere på strandpromenaden smakar en fräsch sallad alldeles ypperligt innan vi går de sista 2 km hem till hotellet.

Väl hemma kunde vi bara konstatera att vi haft en underbar dag, stegräknarna visade på drygt 22 000 steg och drygt 17 km. Ska vi betygsätta den här leden får den 5 kängor av 5 möjliga.