söndag 27 juni 2021

Midsommar vid Kinnekulle

 

Arkivbild

 I torsdags startade vi vår lilla midsommartur i svinottan. Kl 09:20 hade vi en bokad golftid på Lundsbrunns GK, som tidigare i år blev utsedd till "Årets golfklubb 2021" och nu skulle vi gå en runda där i ett strålande sommarväder, på vår väg mot Kinnekulle. 


Efter en snabb dusch satte vi oss åter i husbilen eftersom vi misstänkte att ställplatserna uppe på Kinnekulle snabbt skulle fyllas på torsdagseftermiddagen. Vi hade egentligen siktat in oss på en plats i Stenbrottet, men när vi åkte igenom Hällekis fick vi se en liten ställplats ner mot Hönsäters småbåtshamn. Det blev en helomvändning och strax hade vi installerat oss på en av de åtta platserna. Servicen bestod av el + gästhamnens små servicebyggnader med kök, dusch och toaletter. Kostnad 150 kr, som betalades med swish.




Efter en lunch blev det en promenad rakt över vägen till Falkängen. Falkängens Hantverksby består av åtta hus, alla från sekelskiftet och som förr var arbetarbostäder för anställda vid cementfabriken. 


Samtliga hus är fint renoverade och de gamla lägenheterna med entré mot gatan rymmer nu 12 olika hantverkskollektiv. Hantverkare från hela landet hyr lokalerna och de ställer ut sina alster och ordnar försäljning hela sommaren. Öppettiderna är 10-18, från 1 maj till 31 augusti. 



Falkängen har en mysig kaffestuga med stor uteservering, samt ett fint vandrarhem med ca 120 bäddar, två festlokaler och två konferenslokaler. På Falkängen finns även ett vagnsmuseum, örtagård, bruksmuséum, en fossil- och mineralutställning där främst Kinnekulle och Västgötabergens geologi beskrivs.Husen på Falkängen var på väg att förfalla i början av 1980-talet och kommunen försökte sälja dom för en krona styck, dock utan framgång. Rivningshotet var överhängande när dåvarande landshövding Frithiofson räddade husen och med statliga pengar påbörjade en renovering. Efter hand rustades sen alla hus upp så idag är det en härlig miljö att strosa runt i.

Här går också Kinnekullebanan förbi, en enkelspårig järnväg mellan Gårdsjö, norr om Mariestad och Håkantorp söder om Lidköping. Det sägs vara en av Sveriges vackraste järnvägssträckor.
 


Sedan promenerade vi ner till den lilla hamnen där vi bara njöt i eftermiddagssolen...



...innan hungern gjorde sig påmind och vi fixade till en lättlagad tallrik med rökt lax och potatisallad.



Midsommarafton började vi med en promenad längs  Sjöråsleden, som är en 4 km lång led, som startar just vid ställplatsen. Den följer Vänerns strand genom Hällekis och följer sedan Sjöråsån. Det blev en skön vandring, även om vi blev ganska illa åtgångna av myggorna under partierna inne i skogen. Längs leden kunde vi också logga ett antal geocacher. 


På en del ställen vaktades spängerna av kossor, som inte hade några större tankar på att flytta på sig, så vi fick bli ganska närgångna innan de släppte förbi oss.



Efter lunch åkte vi upp till Högkullen, där Kinnekullegården ligger, med en otroligt fin utsikt. Serveringen var liksom de flesta andra näringsställen här i närheten stängd till många besökares förtvivlan.Visst kan vi förstå att de flesta vill vara lediga en midsommarhelg, men det är ändå en av de helger med flest besökare på Kinnekulle??


Härifrån tog vi den lilla stigen upp till utsiktstornet, där man kan se ända till Värmlandssidan av Vänern vid fint väder.


När vi kom fram dit var även detta stängt så vi fick nöja oss med utsidan den här gången.

Kinnekulles topp är 306 meter över havet. På denna topp lät Carl Klingspor år 1892 uppföra ett 19 m högt torn. Eftersom Vänern också är några meter ovanför havet blir skillnaden från tornets topp och vattenytan bara 276 meter. Den höjden råkar vara exakt lika hög som Eiffeltornets högsta utsiktsplatå är  ovanför Paris gator. Det var länge en berömd attraktion och jag vet vilket äventyr jag tyckte det var att trava upp där när jag var 5-6 år. Sedan började det förfalla och var avstängt i flera år. Tornet överläts till Götene kommun och en tid senare i april 1982 brann det ner till grunden. Året därpå byggdes en rekonstruktion av tornet (dock utan den fina snickarglädjen) och nu har Kinnekulle en fin turistattraktion.


Uppe på platån finns också de s k Kungastenarna, med kungligheters "autografer" inristade sedan nästan 200 år tillbaka. De senaste är från Viktoria och Daniels besök 2010.


Den största stenen berättar att Karl XIII:s hustru Hedvig Charlotta var här 1814, men det sägs att hon blev buren hit i en länstol av starka Kinnekullebönder....



Alldeles intill utsiktstornet på Kinnekulle finns ett monument till minne av den flygkrasch som skedde på Kinnekulle 1944. Natten mot den 29 augusti 1944 störtade ett brittiskt flygplan av typen Lodestar på toppen av Kinnekulle. Planet hade startat från Bromma och hade med sig 12 unga norska motståndsmän och 3 besättningsmän. Endast 4 personer överlevde och
minnesmonumentet restes gemensamt av Sverige, Danmark och Norge 1945. 


Nu var det dags att styra kosan mot Blomberg några km bort för att återuppta vårt traditionella midsommarfirande, som vi satte på paus förra året. Nu var vi alla sex fullvaccinerade och så kul det var att ses igen. Efter gofika tog vi en promenad på en del av den nyrenoverade Blombergsleden. Den går så i en omväxlande natur och kommer bl a förbi Sigrid Storråda som har sin hemmahamn här, när hon inte ligger ute vid Läckö för sommarturer på Vänern. (Om Sigrid Storråda skrev vi lite förra sommaren Sigrid Storråda).


Vi passerade också småbåtshamnen och den fina badplatsen denna underbara midsommarkväll.



Sedan blev det naturligtvis en traditionell midsommarmåltid med alla tillbehör, inklusive falsksjungna snapsvisor...



... innan det blev några hårda matcher i den lika traditionella sporten "hästskokastning".


På midsommardagen vinkade vi "På återseende" till våra vänner och vårt sista stopp på vår midsommarresa blev Mariestads GK, en otroligt fin och välskött bana där vi gick en runda i trevligt sällskap med ett par från Borlänge, som var på golf-husbilsresa här nere. 


Nu blir det några dagar på hemmaplan men eftersom SMHI utlovar fint sommarväder rullar vi snart iväg igen....








onsdag 16 juni 2021

Ramsvikslandet - en av våra favoritplatser


När vi vaknade på söndagen blåste det fortfarande kulingvindar så en planerad båttur till Hållö får vänta till ett annat tillfälle. På morgonen gjorde vi istället en promenad till Hamnbageriet framme i Kungshamn för att köpa nybakta frallor till dagens vandring. När naturen bjuder på häftiga vyer är det nästan förbjudet att ta genaste vägen längs gatorna. Det blev en promenad över Tjuvsundsberget, där vi förra året gick "En stenkul promenad", längs stigen där massor med dekorerade stenar placerats. I år fans det många nya, flera med underhållande texter och många vackert dekorerade. 




Sedan bjuder promenaden också på fina vyer bl a ut mot Hållö.


Innan lunch kom ytterligare ett par kompisar och med välfyllda fikaryggsäckar satte vi kurs på Ramsvikslandet, som ligger strax väster om Hunnebostrand. Förra året skrev vi ett inlägg om en annan vandringsled där Ramsvik - klippornas rike . Ramsvik har varit ett naturreservat sedan 2006 och att det är ett av de mest besökta naturreservaten i hela Västra Götalands län är lätt att förstå. Naturens skönhet och tillgängligheten är svårslagen. Här har inlandsisen gått hårt åt de numera finslipade klipporna, vilket många rundhällar och jättegrytor är bevis på. Annars är landskapet otroligt varierande och  de väl markerade vandringslederna går förutom över klipphällarna både över ljunghedar och genom naturbetesmarker. 


Idag åkte vi till parkeringen vid Fykan och följde till en början den blå leden söderut. Först passerar vi den lilla samlingen fina hus som tillsammans bildar Fykan.


Strax därefter korsar vi en äng som verkligen gör skäl för epitetet sommaräng. Bland alla våra sommarblommor växte på sina ställen stora grupper med Jungfru Marie nycklar, som naturligtvis skulle fotograferas.




Efter vandringens klurigaste del där vi balanserade från sten till sten hittade vi ett ställe med hyfsat lä för de häftiga vindarna, så nu var det dags för fika (och prat).



Sedan når vi de mäktiga granithällarna där man bara kan njuta av alla vackra vyer. Det är nog bara att inse att vi aldrig får riktigt nog av solvarma klipphällar...






När vi efter några timmar kommer tillbaka till bilarna åker vi över till fastlandet och följer Sotenkanalen en bit. Målet är att försöka nå Mor Lenas stuga, som vi sett ute från ön. Det är en  liten stuga på ett par kvadratmeter, byggd i fältsten och med grästak. Stugan uppfördes under sillperioden 1747-1808. Under den tiden fanns ännu inte Sotekanalen. Sägnen som har gett upphov till namnet säger att här bodde en änka vid namn Lena under 1800-talet med sina barn. Stugan var bebodd fram till 1910, då den sista bofasta flyttade till fattigstugan. Idag ägs stugan av hembygdsföreningen Sotenäsgillet och anses vara värd att bevara som ett tidsdokument över hur mindre bemedlade personer bodde på den tiden.




När vi kom tillbaka till Kungshamn blev det en ny kulinarisk kväll med hjortstek som huvudrätt. 



På måndagsmorgonen vaknade vi och när regnet smattrade på husbilstaket kunde vi inte vara annat än nöjda när vi efter en sista gemensam frukost (där värdinnan varit uppe i ottan och bakat frukostbröd) fortsatte den lilla biten till Johannesviks Camping där dotter Sandra tillbringade killarnas första lediga vecka. Själv har jag tillbringat många somrar där så det är också en plats som har mycket sommarkänsla. Efter en regnig måndag blev vädret betydligt bättre och naturligtvis fiskade vi årets första, men säkert inte sista, krabbor. Oh, vad krabborna gillade grillkorv och krabbfiske är lika mysigt för både barn och vuxna. Ett tjugotal hyfsat stora krabbor kunde vi räkna till när de blev isläppta i vattnet igen.





I morse tog vi den obligatoriska promenaden runt ett av Bohusläns finaste samhällen, Hovenäset. Vi gick på de smala små gatorna mellan de välskötta husen, för att sedan följa bryggan runt berget och komma till den lilla fina badplatsen där jag badade på min första semestertur i slutet av 50-talet och där sedan både barn och barnbarn njutit salta bad.





Sedan hann vi också med lite bergsklättring och lekplatsbesök med barnbarnen innan det var dags att styra hemåt efter några härliga dagar i fina Bohuslän.