Helligdomsklipperne och Hammershus

Det är verkligen tätt med sevärdheter på¨Bornholm och en dag tog vi cyklarna västerut från Gudhjem mot Helligdomsklipperne, drygt 5 km bort. Här följde en separat cykelbana väg 158, så det var bara att trampa på, väl avskilda från alla bilar.

Helligdomsklipperne är en imponerande klippformation. På de högsta punkterna av den branta kusten faller klipporna vertikalt upp till 22 meter. Klipporna är namngivna som bl a Sorte Gryde och Helligdomsklippen. Det finns också många grottor, men de fick inga besök av oss.

Inverkan av vind, väder och tid har skapat ett ojämnt landskap av pelare och grottor i Bornholms massiva granit under tusentals år. Under den senaste istiden låg hela området under havsytan, när isen smälte kom ön upp ur havet och ligger nu cirka 20 meter över havet. 

Idag är hela området ett naturskyddsområde och det finns stigar längs kustlinjen. På många ställen leder trappor ner till havsnivå och många trappsteg blir det!!

När vi går längs kusten når vi Bornholms Konstmuseum, som trots att det är en modern byggnad smälter hyfsat väl in i naturen. Vi går inte in där men runt huset finns en del skulpturer utställda.

När vi sett oss nöjda återstår bara att hoppa upp på cyklarna och trampa hemåt.

Dagen när vi ska ta färjan tillbaka till Ystad har vi en sevärdhet kvar att besöka, och det är troligen Bornholms mest kända turistmål, nämligen Hammershus. Borgen ligger på en 74 meter hög klippa och räknas till en av Nordeuropas största slottsruiner. Med sin 750 meter långa ringmur var fästningen en gång i tiden en viktig bas i striderna mellan ärkebiskoparna i Lund och kungarna.

Borgen uppfördes på 1100-talet och under kommande århundraden var det många strider om makten. Vid freden i Roskilde, 1658, tillföll Bornholm Sverige men senare gjorde öns invånare uppror och tvingade de svenska styrkorna att ge sig av. Efter att slottet övergavs 1743 revs en del av byggnaden och materialet användes i konstruktionen av andra byggnader. Det var först år 1822 som ruinen blev klassad som ett kulturarv med kungligt dekret. I slutet av 1800-talet påbörjades de första restaureringsarbetena, och dessa pågår än idag. Vi strosar omkring här och känner historiens vingslag, samtidigt som vi njuter av den fina utsikten. Vi kan verkligen förstå att det var en perfekt plats för en försvarsanläggning.

De stora magasinen rymde på sin tid bl a säd som bönderna betalade i skatt till ärkebiskoparna.

 

Manteltornet var borgens största torn.

Det finns även ett besökscenter, som verkligen är byggt för att smälta in i naturen.

När vi återvände till husbilen hade vi bara en kort bit kvar till Rønne och färjan som skulle ta oss tillbaka till Ystad. Vi kan bara konstatera att Bornholm är ett riktigt fint resmål och att vi har mycket kvar att upptäcka där så kanske att det blir ett återbesök vad det lider.

Rundtur på cykel, via Østerlars rundkyrka och Almindingen.

Naturligtvis måste vi ut och cykla när vi är på Östersjöns cykelö nummer ett. Ön är täckt med ett nät av fina cykelleder och vi beslöt oss för en rundslinga på ca 30 km. Vi cyklar österut och tar sedan av söderut på cykelled 25. 

Den röda streckade leden cyklade vi.

Här får vi vyer som vi bara älskar. Finns det något vackrare är illgula rapsfält mot en knallblå himmel och här fick vi ibland även den mörkblå Östersjön i synfältet.

Sedan gick leden genom mindre skogspartier och här spatserade fasaner över vägen så vi fick göra ett extra stopp.

Vårt mål var Østerlars rundkyrka, den största och troligen den äldsta, av Bornholms fyra rundkyrkor. Man tror den är uppförd omkring 1150 och historiker menar att rundkyrkorna byggdes som kombinerade försvarsverk och gudstjänstlokaler. Kyrkan ligger en liten bit utanför Østerlars by och på parkeringen märks det att vi kommit till ett av ön främsta besöksmål. 

Kyrkan är verkligen vacker men när vi kommer innanför porten upptäcker vi att ingen av oss tagit med några pengar eller kort (inträde 25 Dkr) och svensk swish dög naturligtvis inte. Damen i kassan hade troligen inte gått någon charmkurs och vaktade dörren med sträng blick, varför vi fick göra ett nytt besök här på vägen till Rönne innan hemfärd, för inte kunde vi åka hem utan att ha sett interiören också. På informationsskyltar kan vi läsa att det förr i tiden fanns två ingångar, den norra dörren för kvinnor och den södra, som används idag för män. Utanför porten står en runsten och när vi kommer in finns ytterligare en, från mitten av 1000-talet, som tills 1921 var inmurad i grunden till klocktornet.

Sedan kommer vi in i det ovanliga runda kyrkorummet med bänkar runt om. I mitten står en gammal dopfunt från Rø kyrka. Den flyttades hit vid en renovering.

I en "utbyggnad" finns altaret och en vacker altartavla.

Mittdelen är smyckad med vackra fresker, troligen från första hälften av 1300-talet. De berättar historier ur bibeln, eftersom många inte förstod predikningarna som prästerna gjorde på latin. 

Här finns det också en trappa upp i väggen, inte helt lätt att ta sig upp och ner för, men väl uppe kan man gå runt och få fina utsikter genom gluggarna, som kanske en gång användes som skottgluggar??

På vår cykeltur var det dags för lite fika vid borden utanför kyrkan.

Cykelturen fortsatte söderut, inte var det helt enkelt att hitta rätt cykelväg vid alla korsningar, men sedan kom skyltarna tillbaka så nog kom vi fram till Almindingen. Här var det åter en underbar doft av all ramslök som växte längs cykelleden.

Enligt ruttbeskrivningen kunde man göra avstickare till Ekkodalen och Rytterknægten, platser vi besökt på vår vandring i Almindingen så vi vänder norrut mot kusten igen. Nu får vi känna på den bitande nordanvinden och en del hyfsade backar så nog var det skönt med lite elhjälp på cyklarna. 

Cykelvägen går genom något som kallas Rø Plantage. Området planterades med träd runt 1870. Här är naturen kuperad med många små sjöar och flera sprickdalar. Vi stannar vid Borgesø, där en promenad runt den konstgjorda sjön rekommenderas. Den bildades genom att dämma upp ett vattenflöde 1967, för att förvara timmer som fällts under en storm. Nu stannade vi bara på parkeringen vid sjön och längtade inte alls efter någon promenad.

När vi åter började närma oss Gudhjem kom vi ut till jordbruksmarken igen och de vackra rapsfälten så det fick bli ett sista fotostopp innan vi nöjda men frusna cyklade den sista biten hem till campingen.

Rundvandring i Gudhjem

”Velkommen til bjerg- och skærgårdsbyen” står det på den broschyr vi hämtat på turistinformationen. Gudhjem är en liten ort med ca 750 fastboende. Sommartid ökar dock befolkningen då det är en vacker liten turistmagnet.

Gudhjem har alltid varit en fiskeort och blev i slutet av 1800-talet den första staden där man rökte sill. Det blev en viktig del av industrin och Gudhjem har sedan dess varit känd som böcklingens hemstad. Numera är turismen den största industrin och signaturrätten ”Sol över Gudhjem” - böckling med äggula på rågbröd har blivit vida känd.

Vi checkar in på Gudhjems Camping för tre nätter. Det passar bra då vi tror det är den enda campingen på Bornholm som är ansluten till ACSI-kortet och vi betalar alltså 23€/natt. 

Campingen är relativt liten och det enda som är lite besvärligt är att i princip alla platser sluttar, dels mot vattnet (men även åt alla andra håll?!). Som en fin service lånar de ut höga nivåklossar, även om inte ens dessa räcker till...

Utsikten klagar vi inte ett ögonblick på!

Gudhjem som ort bör upplevas till fots och en dag tar vi Tulaknajlstien, som går direkt från campingen, längs vattnet och fram till hamnen. Många fotostopp blir det längs den klippiga stigen. 

Nere i hamnen fortsätter vi längs kustlinjen och i Nørresands havn träffar vi på den söta ejderfamiljen ute på någon av sommarens första simturer.

Längre bort tar vi en liten stig mot Helligdomsklipperne, även om vi inte tänkt oss ända dit till fots. Efter ca 400 meter ser vi ”Røverborgen” ut mot havet. Namnet uppfanns enligt uppgift av turistföreningen i början av 1900-talet för att göra naturen ännu mer dramatisk. Här har det funnits en bro över till klippan, men idag får man ta stentrappor ner och upp för att nå dit.

Ännu en bit längre bort kommer vi till Hestestenene. Dessa restes, eftersom det sägs att ett ungt par körde över klippkanten mot döden i sin hästskjuts och stenarna ska symbolisera hästarna som spanar efter sin kusk. Stenarna är mellan 2,5 och 0,95 meter höga.

Här och efter hela stigen växer orkidéer. Vi är dåliga på de olika arterna av ”nycklar” men vackra är de så naturligtvis föll vi på knä här också.

Sedan svänger vi upp på en stig i skogen, Gudhjem Plantage, innan vi kommer ner mot staden. Här uppifrån är vyerna så fina över staden och vattnet.

Nu tar vi sikte på kyrkan. Den ligger högt på en kulle och är synlig för sjöfarare på Östersjön. Kyrkan är uppförd av granitblock och invigdes 1893.

Altartavlan och predikstolen kommer från den gamla kyrkan Saint Annes kapell. Den vackra altartavlan ska vara från ca 1475 och troligen tillverkad i Lübeck.

Högt på en annan kulle ligger Gudhjem Mølle och tittar ut över staden. Det ska vara Danmarks största gamla väderkvarn.

När vi promenerar hemåt kan vi konstatera att det finns gott om restauranger och butiker längs de små gatorna. Precis vid nedfarten till vår camping ligger Gudhjems Museum i den f d järnvägsstationen.

Vi gick inte in på museet i det fina vädret men tittade på konstverken som stod på gräsmattorna framför huset. Den vackraste tyckte vi Ejdern (Aaboen) var. Det är Julie Høm, född och uppvuxen i Gudhjem som är konstnären bakom den. Hon är också känd för att ha utsmyckat kyrkorglar bl a i Lunds domkyrka.

Flera konstverk är av Jun-Ichi Inoue, med japanskt påbrå och hans stenskulpturer är klart inspirerade av japanska traditioner.

Väl hemma vid husbilen igen kan vi bara konstatera att även Gudhjem är en fin liten ort och vi förstår verkligen den dragningskraft den har på alla Bornholms turister.