lördag 24 juli 2021

Söderköping

 


Att Söderköping är en liten pittoresk stad visste vi sedan tidigare, men då har det bara blivit ett kort besök vid kanalen och inte så mycket mer. Efter vårt besök i Stendörrens naturreservat beslöt vi oss för att fortsätta till Söderköping och visst hade vi tur när vi på lördag eftermiddag fick den sista lediga platsen på ställplatsen vid kanalen. Här finns 22 platser på en stor grusplan. det finns ingen el, men alldeles nyligen har man installerat gråvattentömning samt toatömning i en automat. Dessutom finns färskvatten och en sopcontainer. Största fördelen är väl läget, precis vid kanalen och endast några hundra meters promenad fram till gästhamnen, slussen och alla serveringar. 


Vi tar en kvällspromenad dit fram och slår oss ner med något att svalka strupen med, medan vi tittar på båtarna som sökt övernattning i gästhamnen.



Kön till Smultronställets glasservering är lång, men i morgon tänker vi istället besöka Glassbaren, vid Rådhustorget, som erbjuder hemgjord glass. 


Vi strosar runt i staden och upptäcker då en mängd härligt målade elskåp. Eftersom vi gillar Street Art gav det kvällens promenad ett extra +.





Nere vid hamnen tittade vi också på skulpturer, bl a Slussvaktaren av Elis Nordh, 1982.


Lite längre bort längs kanalen hittar vi Rabbit Crossing av Eva Fornåå, 2005. Den är en del av konstprojektet, Vision vid vatten,som finns på olika ställen längs Göta kanal.


På väg tillbaka till ställplatsen passerade vi Söderköpings Brunn. Här startade kurverksamhet redan 1719, men långt innan hade Ragnhildskällan rykte om sig att vara hälsobringande. Brunnsverksamheten upphörde i slutet av 1960-talet och idag är det ett populärt konferens- och turisthotell med en modern spa-avdelning.


Nästa morgon när vi ätit frukost med utsikt över passerande kanalbåtar, plockar vi ner våra cyklar för en tur på kanalbanken till Mem, Göta kanals östra startpunkt. Det blir en liten lagom cykeltur i värmen, ca 6 km enkel väg och inte en enda backe på hela vägen.






Även här i Mem finns en liten ställplats för fyra bilar. Vi hade packat ner varsin lunchsallad, som vi åt vid slussen innan vi vände hemåt. 




Eftermiddagen ägnade vi åt promenad i Söderköping. Vi gick bl a runt i Drothemskvarteren, Söderköpings gamla kvarter med trähus och överallt blommade stockrosor, som bara är så fina! Det är inte så svårt att förstå att de valt att spela in filmerna om Madicken här i Söderköping. En del nybyggda hus finns också här, men de är byggda så de smälter in i miljön. 






Här hamnade vi också vid Drothems kyrka. Det som man främst lade märke till i kyrkan var det fina altarskåpet som tillverkades i Tyskland i slutet av 1400-talet.



Glasspaus tog vi vid Glassbaren på Rådhustorget och Mmmm vilken god glass vi njöt av vid skulpturen "Tidvatten". Den är gjord av Inger Sannes i Carraramarmor och invigdes 2015, vid Storån, strax nedanför rådhuset. 





Efter ytterligare en natt på ställplatsen var det dags att ställa kosan hemåt och vi kan bara konstatera att Söderköping är en riktigt mysig sommarstad att besöka. Sen håller vi med om devisen som våra tyska husbilsgrannar hade bak på sin bil:


 

 

onsdag 21 juli 2021

Stendörrens Naturreservat



Eftersom vi gillar fina naturupplevelser tänkte vi besöka naturreservatet Stendörren, som ligger vid kusten mellan Trosa och Nyköping och vi kan väl först som sist konstatera att vi inte blev besvikna!

Eftersom det var fredag eftermiddag och alla ställplatser i Trosa naturligtvis var fullbokade hörde vi av oss till Dragsviks Husvagnsklubb, som ligger endast några km från Stendörren. Där kunde de ordna en plats utan el till oss. Det är en förening och alla är fastboende eller säsongsgäster, förutom ett fåtal ställplatser med el och den grusplan som vi delade med ett par andra husbilar och en mängd båtkärror. Strax nedanför fanns en fin badplats och en båtbrygga i viken. Ett servicehus fanns till vårt förfogande (men vi tror inte vi kunde tömma gråvatten om det skulle behövas?). 



Det här var väl inte en plats vi skulle trivas på (lite för många "Ove", som höll ett granskande öga på allt och alla), men eftersom all övernattning i naturreservatet är förbjuden så fungerade det bra för en natt.

Stendörrens naturreservat bildades 1972 för att man skulle fortsätta ha ett rörligt friluftsliv i den sörmländska skärgården. 



Det finns två stora parkeringar och härifrån kan man nå de närmaste öarna via flera hängbroar. Vi åker till den andra parkeringen och går först ut till St. Krokholmen. 


Här kan man gå runt ön på en markerad led och många är det som sökt sig ut till klipporna för att njuta av sol och bad. Trots att det var i det närmaste fullt på parkeringen var det inte svårt att hitta en egen klippa, där vi slog oss ner för dagens första fikastopp. Här satt vi länge och tittade på båtarna som passerade  och en familj vitkindade gäss som kom simmande.






Här ute fanns också en naturhamn som många båtar utnyttjade...


...och några kom glidande i kajaker, något vi tyckte såg riktigt härligt ut.


Tillbaka på fastlandet svalkade vi oss med lite kylskåpskall juice (ännu en fördel med att ha huset med sig) innan vi fortsatte ut mot Naturum. Vi tog vägen genom skogen och kom då först till det sprillans nya utsiktstornet, som invigdes i maj 2021 av landshövding Beatrice Ask.




Där fick vi en otrolig utsikt över landskapet.




Gångstigen fortsätter genom kohagar och över strandängar. Här fanns också en kofärja, som användes för att transportera djuren mellan öarna. helt plötsligt befann sig två kossor i båten...



Mitt i farleden utanför Naturum ligger en liten svart-vit byggnad. Här förvarades förr i tiden fotogen som användes i fyrarna. Nu är det gamla fotogenhuset ett välkänt sjömärke.



Inne på Naturum fanns en utställning om livet under ytan i Östersjön, men den här underbara dagen kändes det inte lockande att vara inomhus. Här kunde man också låna håvar, flytvästar, baljor och informationblad om vad man kunde förvänta sig som fångst. Många familjer låg på mage på bryggorna med håvar och det var säkert lika skoj för alla åldrar. Här hade vi säkert stannat om vi haft några barnbarn med oss.


Istället flyttade vi oss till den första parkeringen och här tog vi oss via flera hängbroar ut till Äspskär. 




Här var det också så fina klippor och vi fann en lämplig för vår lunchfika. Trots att badkläderna låg i ryggsäcken och temperaturen var tropisk blev det inte något bad. Vi tyckte det var lite för mycket växtlighet i vattnet och när vi såg vilka svårigheter många badande hade när de skulle upp på de såphala klipporna fick det vara. Vi hade fint lunchsällskap av en skrattmås som åt småfisk bland algerna. 


När vi sedan gick tillbaka till husbilen för att fortsätta vår resa kunde vi bara konstatera att Stendörren är ett riktigt paradis och hit kan vi mycket väl tänka oss att återvända utanför bad- och turistsäsongen, varför inte en vacker septemberdag....