Promenad på Södermalm - med infödd Stockholmsguide

 

På fredagen sken solen på en klarblå himmel när vi efter en rejäl hotellfrukost travade iväg längs Drottninggatan, genom Gamla stan och över den nya guldbron (som vi tänkt oss betydligt mer gyllene) vid Slussen, för att träffa Yvonne och Jakob (med bloggen JoYtillsammans), den här gången utan golfbagar, men väl klädda i långkalsonger, mössa och vantar. Vi hade bestämt oss för en promenad på Söder, som i mångt och mycket är okända kvarter för oss. Vi började med att vika av från Götgatan mot Urvädersgränd, och här passerar vi Bellmanhuset, där Bellman bodde i ett par vindsrum, 1770-74. Där skrev han många av sina epistlar. Idag ägs och förvaltas huset av Par Bricole, det sångarsällskap som Bellman grundade.

Sedan fortsätter vi upp mot Mosebacke, där bl a Södra Teatern ligger. Den invigdes 1859 och är därmed Stockholms äldsta teater. Vi tar entrén till Mosebacke terrass. Många är det som skildrat Mosebacke men sedan gymnasietiden minns jag nog bäst inledningen i Strindbergs Röda Rummet och naturligtvis Mosebacke Monarki, med genierna Hasse & Tage och deras kompanjoner.

Häftig Street Art i storformat passerade vi också.

Nästa mål för vår promenad blev Katarina Kyrka, som har en häftig historia. Här lät Kristian Tyrann bränna och begrava liken som avrättats vid Stockholms blodbad. Kyrkan byggdes på Pelarbacken som sjömärke för farleder in mot Stockholm. Den stod klar 1682 och har ända sedan dess varit en självklar del av Södermalms siluett.1723 förstördes den i en brand och samma öde mötte kyrkan 1990, varefter den byggdes upp i gammal teknik och kunde återinvigas 1995. Det är en vacker kyrka och en av Sveriges stora barockkyrkor. Den ska också vara den första korskupolkyrkan. 

Vi fascinerades av det moderna verket "Närvaro genom frånvaro", som nu finns i högaltarets portal. Det är olika konstnärer som gjort de olika delarna; svepduken, törnekronan, korset o s v.

På kyrkogården finns många kändisars gravar, bl a Cornelis...

...Anna Lindhs...

...Gösta Ekmans...
...och Kim Anderzons.

Sedan fortsätter vi fram till Nytorgsgatan. Där ligger det som ska vara Stockholms minsta hus. (Vi tycker det nästan skulle vara förbjudet att parkera bilar och elsparkcyklar mitt framför..)

Nu börjar vi bli kaffesugna så vi sätter full fart mot Gunnarssons Specialkonditori på Götgatan. De har bjudit stockholmarna på gofika, bröd och praliner i 75 år, och vi kan bara skriva under på att det smakade så bra!

Styrkta av kaffe och kaloririk fika fortsatte vi upp mot Vita Bergen. Vi kommer upp till Mäster Pers Gränd och Bergsprängargränd och här ligger massor med små röda stugor, som idag är kulturhus för att bevara en del av det gamla Söder, så mysigt !

Nästa stopp blir vid Sofia Kyrka, som är en betydligt nyare kyrka än Katarina. Den invigdes 1906. 1948-51 gjorde man en ombyggnad av interiören och då utförde Hilding Linnqvist den stora kormålningen, som är utförd "al fresko". Den är otroligt detaljrik och högst upp ser man trappan, som leder upp till evighetens port, där någon står med lyftade händer till en välkomsthälsning.

Vägen leder sedan ner förbi Vita bergens friluftsteater, som bara ser ut att vänta på sommar och nya föreställningar.

Vi går ner mot Hammarbykanalen, vilken vi följer i solen. Det är svårt att ta in det oerhörda som skett här i idyllen, för bara något dygn sedan (mordet på Einár). Här passerar vi också restaurangen Thaiboat som gjort i ordning sina igloos, för att kunna ha servering "ute" även i vinter. Det ser riktigt mysigt ut!

Vi fortsätter sedan igenom Tantolundens koloniområde innan vi korsar Södermalm norrut. Sista biten tillbaka mot Slussen går vi på den fina Monteliuspromenaden, som går över Söder Mälarstrand. Där får vi så fina vyer in mot centrum.

Nu lockar en sen lunch på den anrika krogen Blå Dörren (Ölhall & Matsal), vid Slussen. Stället öppnades 1993 och har fått sitt namn efter en krog som låg här i kvarteret på 1600-talet. Menyn innehåller mycket husmanskost och våra val; strömming, Wallenbergare och älgfärsjärpar smakade gudomligt, tillsammans med olika sorters öl ur deras innehållsrika öllista.

Sedan var det dags att säga "På återseende" till Yvonne och Jakob, för vi hade ytterligare en punkt på vårt dagsprogram, när vi kom tillbaka till hotellet efter ca 24 000 steg och massor med frisk luft i trevligt sällskap.

På kvällen hade vi biljetter till "Rain Man" på Oscarsteatern (tack och lov, bara några hundra meter från hotellet). Det var en riktigt bra föreställning. Robert Gustafsson och Jonas Karlsson i rollerna är helt suveräna.

Sedan somnade vi ovaggade och på lördagen blev det lite shopping innan tåget gick tillbaka vid lunch. Så härligt det var att åter kunna åka till Stockholm och få gå på teaterföreställning. Nu får vi bara hoppas på att det inte blir någon ökning av antalet covidfall utan att livet kan få återgå till något som liknar det vi hade innan pandemin.

 

 

Stockholms Stadshus

 

Nu när husbilen kommit på plats i vinteridet och hösten gjort sitt intåg på allvar tog vi tåget till Stockholm för första gången sedan februari 2020. Det är en tur vi annars gör ett par gånger om året för att uppleva huvudstaden under ett par dygn. Nu när vi kom upp på torsdagsförmiddagen gick vi direkt till Stadshuset, som med tornspirans gyllene Tre Kronor är en av Stockholms mest kända silhuetter och inrymmer lokaler för både fest och politik. Stadshuset är byggt på den gamla Eldkvarnstomten och arkitekt till det imponerande bygget är Ragnar Östberg. Bygget påbörjades 1911 och stod klart för invigning 1923.

Naturligtvis besöker vi också Birgerskansen på stadshusets östra sida. Ragnar Östberg ville skapa ett monument över Bjälboätten och Birger Jarl, som anknytning till Stockholms äldsta historia. Den slutgiltiga utformningen blev en sarkofag i förgyllt bly föreställande en liggande Birger Jarl iklädd full riddarrustning och med fötterna riktade mot Stockholm och Riddarholmen. Över honom svävar en baldakin, som bärs upp av fyra kolonner huggna i granit, omgivna av ett smidesräcke. Nu blev det ju ingen sarkofag eftersom hans kvarlevor ligger kvar i Varnhems klosterkyrka, då Varnhems kyrkofullmäktige sa nej till att förflytta dem. Det är istället en kenotaf, eller skengrav, men nog är den vacker.

Numera kan man bara besöka Stadshuset vid guidade visningar och den här årstiden fanns det guidning på svenska kl. 12 och 14. Priset är 130 kr för vuxna, medan vi pensionärer (och studerande) betalar 110 kr. För yngre barn var kostnaden 0-70 kr.

Vår rundtur började i den mest kända salen, nämligen i Blå hallen, där Nobelbanketten hålls den 10 december varje år, sedan 1930. Nu har det p g a ett litet virus blivit ett uppehåll på två år, men 2022 hoppas man åter på ett ståtligt firande.
Hallen är 50 meter lång, 30 meter bred och 22 meter hög. Blå hallen är gestaltad som en täckt gård med oputsade tegelväggar. Salen skulle enligt de ursprungliga arkitektritningarna ha putsats och målats blå för att ge rummet en färgskala som antydde närheten till vattnet, men det vackra röda teglet fick sedan vara kvar som det var. Den fina marmortrappan är verkligen som gjord för att damerna ska kunna "skrida" ner för den...

Rådssalen är Kommunalfullmäktiges sammanträdesrum. Rådssalens inredning hålls i röda, varma färgnyanser. Den 19 meter höga takhöjden kan anas mellan de frilagda takstolarna, som är utförda med inspiration från vikingatiden. Högst upp finns ljusblåa moln och himmelsmotiv som förstärker intrycket av takhöjden. Möblerna här inne är formgivna av Carl Malmsten. 

Sedan kommer vi till Prinsens Galleri. Den långa salen med den vackra utsikten över Riddarfjärden och Södermalm har fått sitt namn från att prins Eugen, mellan 1917 och 1923 målade den motsatta, 45 m, långa väggen med al frescomålningar, som kallades "Stockholms stränder". 

Sist men inte minst besökte vi Gyllene salen vars väggar är dekorerade med 18,6 miljoner små mosaikbitar av färgat glas och det gick åt 11 kg 23,5 karats bladguld. Skisserna gjordes av en ung konstnär, Einar Forseth och visar många händelser ur Sveriges historia i en stil, som samtiden kallade för ultramodern. Mosaiken sattes ihop i rutor hos Puhl & Wagner i Berlin. Sedan transporterades de till byggarbetsplatsen i Stockholm, där de trycktes in i fuktig väggputs.

Mälardrottningen, symbolen för Stockholm, upptar hela norra fondväggen och utgör rummets centralmotiv. I sina händer håller hon spiran och kronan och i hennes sköte syns Stockholms stadshus, Stockholms slott, Stockholms rådhus och Storkyrkan. 

Vid hennes högra sida avbildades moderna stadsmotiv från New York och Paris och på den vänstra sidan exotiska motiv från orienten; motiv som symboliserar Stockholm "hyllad av Österland och Västerland". 

På södra fondväggen syns olika motiv från Stockholm. Högst upp ser man Sankt Erik ridande på en häst men med osynligt huvud. Det var inte meningen, men när man glömde räkna med den höga golvsockeln hamnade huvudet över taket. Så det kan bli...

När vi kom ut från visningen hade ett rejält oväder brutit ut, så efter att ha checkat in på Haymarket by Scandic vid Hötorget...

...blev det en blöt promenad till Pickwick Pub, längst ner på Drottninggatan. Det har blivit lite av en tradition att gå hit och ta en öl eller två efter några timmar i storstaden.... 

Forts följer....