En vecka med många toppar och någon dal...

 

Den senaste veckan har försvunnit i ett huj! Med facit i hand har det varit fullt upp de flesta dagarna. Vi började med att förra helgen åka och hämta hem husbilen från vinteridet och hade tänkt göra en liten premiärtur den här helgen. 

Så skönt att få komma ut i vårsolen...

Så blev nu inte fallet då Lars redan på vägen hem kände att bilen var "vårtrött" och knappt orkade upp för minsta backe. Väl hemma lyste en lampa som varnade att något var fel med bränsleinsprutningen, så istället för att packa för premiärtur fick vi köra ut bilen till vår verkstad för undersökning. I veckan fick vi sen reda på att vi haft musbesök i motorrummet och att de tuggat en hel del på bränsleslangen!! Vi som var så glada eftersom våra nyinköpta musfällor, laddade med kladdigt god Snickers inte haft ett enda besök i vinter.... Nu får vi vänta tills i början på nästa vecka innan vi får hem vår Laika och kan prova det nya bordet, som Lars sågat, slipat och oljat på i veckan. Vi tyckte originalbordet var lite för stort så vi hoppas det här, gjort av en bit bänkskiva i ek, blir bra.

Sen har vi också varit i Lidköping och efter mycket letande på Google i vinter bestämt oss för varsin elcykel. Vi ska byta ut våra hemmacyklar och de ihopfällbara cyklarna vi har i husbilen mot de här robusta Crescentcyklarna och nu hoppas vi få många tillfällen att använda dem, både hemma och på resa.

I onsdags var det äntligen dags att få besöka vårt blivande hem. Vi hade fått en tid för att få en närmare koll på vår lägenhet, som vi har kontrakt på från 1 juni. Det blir säkert jättebra, även om det återstår en del arbete innan det är inflyttningsklart. 

Då fick vi frågan om vi var intresserade av en tidigare inflyttning (runt Kristi Himmelsfärdshelgen) och naturligtvis är vi det! Tänk så skönt att vara klar med flytt och överlämning av hus innan sommaren är här på riktigt!

Trots allt positivt som hänt i veckan är ändå höjdpunkten att Lars har fått sin första vaccinationsspruta! Nu känns det äntligen som om vi kan se ljuset i tunneln.

Dessutom har jag (B-M) hunnit jobba tre dagar på Patologen den här veckan (nu ska jag försöka bli pensionär på allvar när mars månad går mot sitt slut) och idag har Lars varit vid ställplatsen vid Åsle Tå och träffat Micke och Annika (med bloggen micann.se), som varit här nere med sin nya husbil några dagar. Alltid lika kul att träffa husbils- och bloggkompisar. 

Nu hoppas vi våren är här för att stanna även om temperaturen kretsar runt nollan på nätterna och SMHI hotar med snö på påskafton.... Vårt främsta vårtecken, tranorna är hur som helst på gång. När vi åkte förbi i onsdags var det 4770 tranor vid Trandansen...

...och antalet ökar för varje dag. Idag (26/3)  var det redan 12300 som kommit hit på sin väg norrut och de kan väl inte ha fel, för visst är det vår?? 

 

 

Visby ringmur - En promenad runt ett av våra finaste världsarv.

Efter att ha lämnat Fröjel Resort och Spa tillbringade vi vår sista dag på Gotland, för den här gången, i Visby. Vi beslöt oss för att ta en promenad längs ringmuren, som är otroligt imponerande och största anledningen till att Visby utsågs till ett av UNESCO:s världsarv 1995. Ringmuren byggdes mellan åren 1250- 1288 och är ombyggd och tillbyggd under 1300-talet. Idag är den ca 3,5 km lång. Från början hade muren 29 torn, varav 27 finns bevarade idag och dessutom många sadeltorn.

Vi börjar vår promenad vid Söderport, som ligger där Östermur möter Södermur. P g a ökad fordonstrafik beslöt man 1947 att ta upp en gångport på vardera sidan om den medeltida portöppningen.

Söderport

Vi fortsätter motsols och kommer till Valdemarsmuren. Den har ett annorlunda utseende och är försedd med tinnar. Det sägs att den här delen av muren är uppförd efter Valdemar Atterdags anfall mot staden 1361, då den gamla muren förstördes.

Valdemarsmuren

Härnäst kommer vi till "Kajsarn", det mäktigaste marktornet i den östra delen av muren.

Kajsartornet

Den fina "Skolporten" togs upp i samband med att Visby Folkskola uppfördes 1891.

Skolporten

Sedan kommer vi till Österport, som idag endast är öppen för gångtrafik. Det var den port som landsvägen från östra och centrala Gotland ledde till. Fram till 1873 fanns träportar kvar i Norder-, Söder- och Österport. Träportarna härifrån Österport finns idag på gården vid Gotlands Fornsal.

Östra porten

Nu fortsätter vi längs den östra muren och kommer till Dalmanstornet. Tornets höjd, 17 meter, gjorde det till ett riktmärke för sjöfarare. 1784 byggdes det om till spannmålsmagasin, öppningen mot staden murades igen och tornkrönet fick ett sadeltak.

Dalmanstornet

Här ser man en lång sträcka av muren och flera sadeltorn. Från början hade muren 22 sadeltorn, men nio är bevarade. Ett par av dem här på östsidan hotade att rasa på 1860-talet, men fick då måttanpassade stöttor i gjutjärn. Redan 1805 "fridlystes" muren och från 1860-talet har den vårdats med statsanslag.

Norderport är ett av de äldsta tornen och här kom landsvägen från öns norra delar in i staden.

Norderport

När vi nu är på väg ner mot vattnet passerar vi Långa Lisa, som är ringmurens högsta torn, med sina sex våningar. I de övre våningarna har man hittat mängder med kaststenar, som hörde till tornets vapenförråd.

Långa Lisa

Den fina S:t Göransporten leder från innerstaden ut mot S:t Görans hospital, som låg norr om staden. Utanför finns en renoverad stenbro med två valv, som leder över vallgraven.

S:t Göransporten

Här är nog den delen av muren vi tycker är allra vackrast. Man ser en stor del av den norra sidan och har utsikt ner mot vattnet.

Nästa porttorn kallas Snäckgärdsporten...

Snäckgärdsporten

...och sedan kommer vi ner till vattnet och "Silverhättan", som är murens yngsta torn (från ca 1400). Det är ett försvarstorn och uppfört i vinkeln mellan Landmuren och Sjömuren.

Silverhättan

Det s k Jungfrutornet skulle stärka försvaret mot havet. Enligt legenden blev en ung kvinna inmurad här för att hon förrådde Visby åt Valdemar Atterdag och danskarna 1361, men det har visat sig att tornet inte fanns vid den tidpunkten.Den berömda Kärleksporten byggdes först 1872. Den togs upp på ett raserat ställe av muren mellan Strandpromenaden och Botaniska Trädgården. Från början hette den Tjärporten eftersom man på området innanför tjärade rep under medeltiden.

Kärleksporten

Till slut når vi Kruttornet och Fiskarporten vid Almedalen. Kruttornet ör det äldsta tornet och uppfördes omkring 1160 som en fristående kastal. Namnet fick tornet på 1700-talet eftersom det då fungerade som krutförråd. Bredvid ligger den lilla Fiskarporten, som förmodligen ledde till en liten fiskehamn.

Kruttornet och Fiskarporten

Vi imponeras verkligen över detta otroliga byggnadsverk med snart 1000 år på nacken och den här promenaden i vårsol (om än i kyliga nordanvindar) blev en fin avslutning innan vi satte oss på färjan mot Oskarshamn, efter några härliga vårvinterdagar på Gotland. 

 

Solig vandring efter Storsudrets sydkust

 

För tisdagen utlovade SMHI ett blandat väder och vi vaknade till halvtunga moln men uppehåll. Efter frukost packade vi bilen och åkte söderut mot den lilla byn Vändburg. Där parkerade vi vid den gamla hamnen och började vandra söderut längs vattnet. Vandringen kallas "Rauka vägen", i vår vandringsbok och är 6,5 km.

Nu hade molnen lättat och en marssol, som faktiskt värmde i den kalla vinden, hade börjat skina. När vi passerat den nya gästhamnen kom vi till det första raukområdet, Hammarshagehällar. 

Den mest kända rauken här är Vändburgsgubben, som pekas ut med skyltar. (Det är alltså inte Lars som är Vändburgsgubben).

Raukarna består av revkalksten, som står bättre emot vågornas eroderande effekt än de mjukare lagren av kalksten och lerhaltig märgelsten som tidigare omgav revkalkstenen. Riktigt häftigt är det när man läser om att de djur och växter som byggde upp det hårda korallrevet levde i ett tropiskt hav för 430 miljoner år sedan under silurperioden. Vi går ömsom nere i klapperstenen och ibland följer vi den lilla vägen högre upp. Den leder förbi Skvalpvik innan vi når nästa raukområde, Holmhällars naturreservat, med betydligt fler och större raukar än i det förra området.

Sedan kommer vi fram till Holm fiskeläge och nu är det hög tid för fika. Bodarna i fiskeläget är kända för att ha flistak av sandsten. 

Här hittade vi en bänk på läsidan, så nu åkte både jacka och mössa av. 

Framför oss har vi den lilla ön Heligholmen med sin fyr, ca 300 meter från land. Efter att ha njutit och slappat en stund i solen lämnar vi vattnet och når snart Pensionat Holmhällar, där Gardells film Pensionat Oskar spelades in 1994. Vi följer sedan landsvägen tillbaka till Vändburg och nog märks det att det är lågsäsong, inte en bil såg vi under de 2-3 km vi gick längs landsvägen, däremot såg vi desto fler kaniner!

Nu fortsätter vi mot Hoburgen. Efter Burgsvik svänger vi av vid den skylt där det står "Vacker kustväg mot Hoburgen" och visst var det vackert även om molnen nu var tjocka och grå.

Vi hade även här tänkt gå en vandring, men när regnet började droppa blev det ett obligatoriskt besök hos Hoburgsgubben, denna välkända men ganska oansenliga rauk med sin målade näsa.

På vägen norrut åker vi genom ett typiskt gotländskt landskap med långa murar i kalksten, lambgift och väderkvarnar i det karga landskapet. 

Vi stannar vid Sundre kyrka och med dess kastal.  Kastaler som användes som försvars- och vakttorn byggdes här och var vid Östersjökusten under tidig medeltid och de flesta bevarade finns just på Gotland. Sundre kastal är byggt av sandsten och idag är det 12 meter högt.

Väl hemma efter en härlig dag återstod en av höjdpunkterna här på Fröjels resort, nämligen kvällens middag. Idag blev det stekt torskrygg med potatisstomp med dill och räkor + picklad gurka. 

Till dessert bjöds vi en chokladpaj med pekannötter och lite annat gott... 

...innan vi mätta och belåtna drar oss tillbaka.

Vandring på Ekstakusten

 

Idag packade vi fikaryggsäcken för att efter en god frukostbuffé göra en vandring längs Ekstakusten. Det är ett område söder om fiskeläget Djupvik och ca 4 km av stranden är ett naturreservat. Utanför kusten ligger Stora och Lilla Karlsö som ett fint blickfång.

Vi tog bilen till Djupviks fiskeläge, som är från slutet av 1800-talet. Det byggdes ut på 1910-talet då strömmingsfångsterna var stora. 

Därifrån utgick en vandring på ca 12 km som kallas "Väg, vind och vatten". 

Vi följde vägen söderut och efter någon km tog vi av och gick genom skogen på de spikraka vägarna som anlagts där. 

Nog är det snart vår!

Efter några km på skogsvägar skymtade vi vattnet igen.

Sedan kom vi ner till Kronvalds fiskeläge och nu smakade det ljuvligt med lite fika i solen som kom på besök. Hit till Kronvald kom Linné efter tre veckors ritt på sin gotländska resa. Hans sällskap åt middag på prästgården i Eksta innan de nästa dag fortsatte ut till Stora och Lilla Karlsö. 

Efter vår paus fortsatte vi den strandnära vägen norrut. 

Här passerar vi bl a Skansudd, en försvarsanläggning, som uppfördes 1712-13. Idag finns bara en 130 meter lång vall av grus och sand kvar.

Tillbaka vid Djupvik var vi så nöjda med vår dag som visade drygt 16000 steg på stegräknarna och när vi kom hem öppnade vi en flaska champagne för att fira vårt födelsedagsbarn innan vi gick till restaurangen för kvällens middag.