fredag 28 maj 2021

Ölands norra udde och mysiga Trollskogen

 


Torsdag morgon vaknar vi efter en lång natts ostörd sömn. Det är nog först nu som vi inser hur välbehövlig den här pausen från alla måsten var. Vi hade tänkt ta en cykeltur upp till Trollskogen och långe Erik, men de grå molnen såg tunga och hotfulla ut så vi fortsatte norrut med husbilen. På väg ut till Långe Erik på Ölands norra udde passerade vi en grusparkering där man säkert har första parkett när solen går ner i Östersjön, ett fint ställe att spara för nästa besök här uppe. Vi gick fram mot fyren och fick verkligen kryssa fram melln får i alla färger och storlekar (och inte minst försöka undvika att trampa i det de lämnar efter sig).

 


Inne bland träden hade de första liljekonvaljerna börjat blomma och sprida en underbar doft...


...och uppe i ett träd sitter en näktergal och sjunger för full hals. Tyvärr försökte den gömma sig bakom en tjock gren.


Långe Erik är en 32 m hög fyr, byggd 1845, av kalksten. Sommartid får man trava uppför de 138 trappstegen till utsiktsbalkongen, men idag fick vi nöja oss med att titta på fyren från utsidan.


Överallt var det ett härligt fågelkvitter och skyn var full med svalor. En hade åtminstone tid för en stunds vila.


Sedan fortsatte vi mot Trollskogen. Naturum var naturligtvis stängt precis som på övriga ställen vi besökt.


Här var vi för ett antal år sedan med vår Fotoklubb, men den röda promenadslingan runt udden är så mysig att gå så en repris kändes helt ok. Det är en 4,5 km lång promenad, som mestadels går på fina stigar. 




Efter ett tag närmar vi oss östra stranden och där kan man se vraket efter Swiks, som gick på grund här en ovädersnatt i december 1926 och sedan spolades upp på land 1954.


Några hundra meter senare kommer vi till Trolleken, en knotig, över 900 år gammal ek. Här är det inte lätt att vara trädkramare...



När vi närmar oss uddens spets kantas stigen av områden med tallar, som växer i de mest underliga former, ett resultat av mager mark och piskande vindar.


 



När stigen vänder tillbaka passerar vi flera över 1000 år gamla gravrösen. 


Här inne i skogen är många träd omslingrade av murgröna, "den svenska vintergröna lianen", och en av slingorna har t o m fått namnet Murgrönestigen.


När vi kommer tillbaka till husbilen blir det en sen snabblunch, med korv och bröd. 


Samtidigt hade vi besök av en liten sädesärla som nyfiket granskade oss. Vi hinner precis få in stolarna i garaget innan dagens första regndroppar faller, verkligen en välplanerad dag!


Sedan fortsätter vi söderut och åker till Wikegårds Camping, vid östkusten, söder om Löttorp. Den här campingen har vi hört mycket gott om och vi väljer en plats med fri utsikt ner mot havet.


Någon längre promenad blir det inte då regnet kommer och går. 


Det alldeles nya, fräscha servicehuset nyttjade vi till en skön dusch innan dagen avslutades med en god måltid på varmrökt lax från Sandviks Fisk & Hamnkök. Så var ännu en härlig försommardag på Öland till ända. 

onsdag 26 maj 2021

Äntligen på rull mot härliga Öland

 


Efter ett par veckors hårt jobb med flytt och röj kom äntligen städfirman och flyttstädade huset i fredags. Strax efter kunde vi lämna över vårt hus till en ny familj, men vi hade fortfarande ett garage med prylar att röja i. I måndags var allt klart och så skönt det kändes. Då åkte vi och hämtade hem husbilen och igår förmiddag styrde vi österut mot "Solen och Vindarnas Ö". Visst fick vi uppleva tämligen hårda vindar, men solen lyste verkligen med sin frånvaro. 


Sol eller inte, framåt kvällen kunde vi dra handbromsen på ställplatsen i Sandviks hamn.För tillfället renoveras servicehuset så ställplatsen var gratis och man betalade enbart 50 kronor om man ville ha el och idag när det var regnigt och ruggigt stack vi i elsladden och fick det nästan för varmt och gott när vi hejade på de svenska hockeyspelarna, som verkligen visade nya takter efter de senaste bottennappen.



I morse vaknade vi till ett varierat väder med kraftiga, sydliga vindar. Tack och lov höll sig regnskurarna borta, så vi plockade ner våra cyklar...

 


...och trampade söderut längs den vackra kustvägen. 





Vi hade siktet inställt på Knisa mosse med sitt naturreservat, men valde nog bakvägen som inte var att rekommendera efter gårdagens regn, så efter lite promenader över blommande alvarmark vände vi cyklarna hemåt. 


När vi kom tillbaka fick vi se att Sandviks Fisk & Hamnkök, precis bredvid ställplatsen hade öppnat lunchserveringen. På deras inglasade servering åt vi strömming, resp torsk med pepparrotssås, så gott! 



Mätta och belåtna lämnade vi fina Sandvik för att göra ett nytt försök att komma till Knisa Mosse.
Knisa mosse är en av Ölands få odikade våtmarker. Den värdefulla mossen klarade sig undan utdikningsvågen som tog fart i slutet av 1800-talet, då ny odlingsmark skapades till en växande befolkning. 


Nu växer här många olika växter bl a många orkidéer och det är en berömd fågellokal. Vi åkte till den parkeringsplats som finns och gick på stigen mot fågeltornet. En fågelskådare vi mötte sa att det var nästan tomt på fåglar idag, beroende på den kraftiga vinden. 



Istället fick vi njuta av blomsterprakten. 


Längs vägen blommade mängder med gullvivor...


...humleblomster...


...mandelblom...


...och flera sorters orkidéer. De små krutbrännarna är så fina...


...men att skilja på alla olika nycklar kan vi inte, så det är bara att njuta ändå.

 


Sedan bestämde vi oss för att ta kustvägen norrut mot Byrums raukar. Första stoppet blev vid Jordhamn. Här finns Ölands enda kvarvarande skurkvarn.


I skurkvarnar slipades kalkstenar innan de skeppades iväg. Den här kvarnen är vinddriven, medan de flesta kvarnarna drevs med hjälp av oxar. Skurverket i Jordhamn är uppfört 1905 och det bedrevs verksamhet här till 1930. Den skurade stenen användes främst till golvbeläggning i kyrkor och hus. Här i Jordhamn finns också några välbevarade sjöbodar.


På vår väg norrut lyckades vi köra fel och för att komma tillbaka ut till kustvägen blev det några km på "vägar??" tvärsöver alvaret. Tur vi fick vara själva på vägen.


Sedan kom vi till Byrums raukar. Även om de inte kan mäta sig med raukarna på Gotland är detta Ölands mest kända och finaste raukområde. Sedan 1935 har detta varit ett naturreservat.





Som övernattningsplats hade vi sett ut Ställplats Byxelkrok. Det är en ställplats med en soptunna som enda service, men istället ligger den mitt i den Öländska naturen, längs väg 136, några km norr om Byxelkrok,i direkt anslutning till Neptuni åkrar. Det finns 25 platser, några utspridda bland enbuskarna och de flesta på en stor gräsplan. Kostnad 100 kr som kan betalas med swish.



Efter lite fika gick vi över vägen till Neptuni åkrar. Det är ett stort klapperstensfält längs kusten. Naturreservatet fick sitt namn av Carl von Linné, 1741. Det främsta anledningen var att logga en geocache, som har nästan flest favoritpoäng av alla cacher i Sverige och när vi lyckats med det blev det en promenad på det otroliga stenfältet som om några månader är täckt med blommande blåeld. Just nu känns det som om det  vore härligt att ta en ny tur hit för att få se detta, även om vi älskar besöka de här platserna nu innan den stora turistsäsongen drar igång.