Ölands norra udde och mysiga Trollskogen

 

Torsdag morgon vaknar vi efter en lång natts ostörd sömn. Det är nog först nu som vi inser hur välbehövlig den här pausen från alla måsten var. Vi hade tänkt ta en cykeltur upp till Trollskogen och långe Erik, men de grå molnen såg tunga och hotfulla ut så vi fortsatte norrut med husbilen. På väg ut till Långe Erik på Ölands norra udde passerade vi en grusparkering där man säkert har första parkett när solen går ner i Östersjön, ett fint ställe att spara för nästa besök här uppe. Vi gick fram mot fyren och fick verkligen kryssa fram melln får i alla färger och storlekar (och inte minst försöka undvika att trampa i det de lämnar efter sig).

 

Inne bland träden hade de första liljekonvaljerna börjat blomma och sprida en underbar doft...

...och uppe i ett träd sitter en näktergal och sjunger för full hals. Tyvärr försökte den gömma sig bakom en tjock gren.

Långe Erik är en 32 m hög fyr, byggd 1845, av kalksten. Sommartid får man trava uppför de 138 trappstegen till utsiktsbalkongen, men idag fick vi nöja oss med att titta på fyren från utsidan.

Överallt var det ett härligt fågelkvitter och skyn var full med svalor. En hade åtminstone tid för en stunds vila.

Sedan fortsatte vi mot Trollskogen. Naturum var naturligtvis stängt precis som på övriga ställen vi besökt.

Här var vi för ett antal år sedan med vår Fotoklubb, men den röda promenadslingan runt udden är så mysig att gå så en repris kändes helt ok. Det är en 4,5 km lång promenad, som mestadels går på fina stigar. 

Efter ett tag närmar vi oss östra stranden och där kan man se vraket efter Swiks, som gick på grund här en ovädersnatt i december 1926 och sedan spolades upp på land 1954.

Några hundra meter senare kommer vi till Trolleken, en knotig, över 900 år gammal ek. Här är det inte lätt att vara trädkramare...

När vi närmar oss uddens spets kantas stigen av områden med tallar, som växer i de mest underliga former, ett resultat av mager mark och piskande vindar.

 

När stigen vänder tillbaka passerar vi flera över 1000 år gamla gravrösen. 

Här inne i skogen är många träd omslingrade av murgröna, "den svenska vintergröna lianen", och en av slingorna har t o m fått namnet Murgrönestigen.

När vi kommer tillbaka till husbilen blir det en sen snabblunch, med korv och bröd. 

Samtidigt hade vi besök av en liten sädesärla som nyfiket granskade oss. Vi hinner precis få in stolarna i garaget innan dagens första regndroppar faller, verkligen en välplanerad dag!

Sedan fortsätter vi söderut och åker till Wikegårds Camping, vid östkusten, söder om Löttorp. Den här campingen har vi hört mycket gott om och vi väljer en plats med fri utsikt ner mot havet.

Någon längre promenad blir det inte då regnet kommer och går. 

Det alldeles nya, fräscha servicehuset nyttjade vi till en skön dusch innan dagen avslutades med en god måltid på varmrökt lax från Sandviks Fisk & Hamnkök. Så var ännu en härlig försommardag på Öland till ända.