Minitripp med golf och goda vänner

Vi har ju sedan några år tillbaka spelat en liten "golf-tour" med Yvonne och Jakob, men i år har den så gott som regnat bort så i helgen var det dags för ett nytt försök på Skinnarebo och Götaströms golfbanor nedanför Jönköping. Då det lovades rejält med regn på söndagen fick vi återigen ställa in en runda men bestämde att vi skulle ses på Götaströms GK på eftermiddagen.

Golfbanan ligger så fint vid Lagan och Fågelforsdammen så man kan välja ställplats, antingen uppe vid klubbhuset (bokningsbara med el) eller utspridda i skogen ner mot vattnet. Vi valde platser uppe på gräset vilket vi senare var glada för då det var rikligt med mygg inne i skogen. Vi tog en promenad längs de fina stigarna inne i skogen och det dröjde inte länge förrän vi stod på alla fyra i blåbärstuvorna. Oj, vad blåbär det fanns och även lingonen var färdiga för plockning.

När vi kom hem var det dags för lite bubbel och vi blev bjudna på ett med ett mycket passande namn; "Perfect Day". Det blev som vanligt en trevlig kväll med prat och skratt, men nog känns det att hösten är på gång då det blev rejält fuktigt och råkallt efter ett tag.

Nästa morgon laddade vi upp med färska blåbär på morgongröten innan det var dags för en hård kamp på banan och någon påstod att det skulle vara bra med uppvärmning.

Den var i jättefint skick och ljungen blommade så intensivt lila efter allt regn så även om spelet inte var så mycket att skriva om för de flesta av oss så blev det en riktigt fin och trevlig runda. 

Efter nio hål var det dags att njuta av kaffe och macka...

...och när vi kom i mål serverade golfrestaurangen en riktigt god lunch. Tre av oss valde en krämig svamprisotto med picklade kantareller som var så god och Lars var helnöjd med sin pannbiff.

Efter en liten middagsrast var det dags att vinka hej då och på återseende och vi drog hemåt med ett stopp på Dormy i Jönköping. Lars fick nya grepp på några klubbor och jag hittade ett par golfskor som jag hoppas ska passa mina fötter som är lite kinkiga. När vi kom hem fick vi äntligen smaka på Lars "Birdiewhisky", eftersom någon åtminstone skötte sig på banan idag.

Det blev en kort men trevlig resa och idag är det exakt en vecka innan vi kör ombord på Kielfärjan i Göteborg och ska spendera en dryg månad på resande fot. Vi har tänkt börja med Moseldalen som första destination även om Toscana är huvudmålet för höstens resa, så härligt det ska bli!

En regnig vecka på hemmaplan.

Visst är de vackra (åtminstone som fotoobjekt).

Nu när vi läser  på Instagram och andra sociala medier att det är dags att återgå till skola och arbete har vi just tillbringat vår 33:e "semestervecka" det här året på hemmaplan och inte är det ett dugg svårt att hitta på meningsfull sysselsättning som heltidslediga (även om vädret har en del övrigt att önska).

I måndags , när det hade utlovats uppehåll och hyfsat väder hade vi bestämt träff med Tommy och Inger Palm, som är medarrangörer till TL-golfarnas husbilsgolf som regnade bort för någon vecka sedan. Vi skulle träffas på Falköpings GK, spela en runda och sedan göra bokslut för året och börja lägga upp planer för nästa år. Hos oss verkar det omöjligt att få en dag utan regn så efter några hål blev det att plocka fram regnkläder och paraplyn.

Det blev hur som helst en riktigt fin eftermiddag så vi hade fixat en pastasallad till en sen lunch och vi kunde faktiskt sitta utanför husbilarna tills det var dags att krypa i säng.

Nu var det också dags att planera inför vår höstresa med husbilen så det blev lite kökstjänst då det bl a bakades fröknäcke och mandelskorpor, två perfekta tilltugg att ha med.

Dessutom har jag gjort försök med ett par olika degar för att kunna förbereda deg och sedan grädda ett par frukostfrallor i airfryern. De här kalljästa blev riktigt goda även om jag sett snyggare bröd....  

På onsdagen gjorde vi ett besök på ett par av pappas svampställen. Det var återigen en dag vi ibland fick vänta ut regnskurarna innan vi kunde lämna bilen. Det var snart glömt när vi hittade en del kantareller även om vi kanske förväntat oss mer den här hösten när alla säger att skogen svämmar över av svamp.

När vi kom hem blev det sedvanlig rensning i sällskap av ett glas vin och sedan njöt vi av en smörgås med smörstekta kantareller. Det är verkligen lycka!

Sedan har resten av veckan gått i en flygande fläng med tjejlunch med mina väninnor i Axvall (medan regnet lite försiktigt föll på altantaket) på torsdagen och på fredagen bjöd Lars hit två av sina bröder på lunch innan det blev en hård brödrakamp på golfbanan, givetvis inte helt utan regn....Nog syns det att de här tre är bröder.

På kvällen kom ett par av våra grannar ner till oss och vi fick en trevlig kväll med mat och prat.

Idag var det dags för en ny tur till svampskogen efter att våra svenska fotbollstjejer hade bärgat bronsmedaljen. Vi kom hem med en hel del Karl Johan, blek taggsvamp, en del kantareller och t o m några trattkantareller, som inte brukar vara så tidiga. Så härligt att ha blandsvamp i frysen till höstens risotto.

Ikväll har vi kört fram husbilen och satt på kylskåpet för i morgon ska vi ge oss ut på rull ett par nätter igen men mer om detta följer och nog är det så att vi undrar vart den här sommaren tog vägen....

Laikan styr mot Eksjö.

Vi åkte hemifrån på onsdagens förmiddag, eftersom vi hade bokat tid för en golfrunda på Ryfors GK, utanför Mullsjö, efter lunch. Det är en golfklubb med tradition och är Sveriges äldsta golfbana, även om den fick sitt nuvarande utseende i slutet på 1900-talet. 1888 slog familjen Sager det första utslaget från den plats där första tee ligger än idag.

Bröderna Sager hade studerat i England och var mycket engelskinspirerade så här fanns det förutom golfbana även landets första grästennisbana och kägelbana, liksom den första privata biografen. Här spelade de golf med sina vänner, bl a kronprins Gustav Adolf och hans hustru Margareta. Nu skulle vi göra vår debut här och banan var trots torkan i fint skick, men oj så svårspelad den var... Det var kuperat och det sluttade åt alla håll på samma gång (om det är möjligt)?!? Även greenerna var ondulerade så bollarna stannade sällan där vi hade tänkt oss, men naturskönt var det och stigarna mellan hålen kantades av mängder av blommande orkidéer.

Sedan började regnet falla på allvar när vi hade fem hål kvar och vi var trots paraplyer tämligen blöta när vi återvände till husbilen.

Nu fortsätter vi mot Eksjö, där vi stannade på en del av parkeringen till Höglandssjukhuset, som är avsatt för t ex husbilar. Den finns med i Park4night. Där sov vi tillsammans med en tysk husbil. Regnet öser ner men vad gör det när Lars ändå kan glädja sig åt att det nya batteriet levererar ström utan att mattas ett enda dugg, fortsätt så....

Jag besökte Eksjö tillsammans med väninnor 2019 och skrev om detta på vår blogg men Lars har aldrig besökt själva staden. http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2019/08/eksjo-trastad.html

På morgonen hade vi bara en kort promenad, 5-10 min) fram till centrum och Stora torget. Där står Ryttarstayn, av Alf Olsson, framför Stadshotellet. Statyn avtäcktes 1929 som ett minne av nedläggningen av Smålands Husarregemente två år tidigare.

Eksjös idylliska stadskärna har över 50 kulturminnesmärkta trähus och är en av Europas bäst bevarade trästäder, där många av de nuvarande husen är byggda under 1600-, 1700- och 1800-talen.Den välbevarade bebyggelsen gjorde att Eksjö 1997 diplomerades med Europa Nostra- diplomet för god byggnadsvård. Denna utmärkelse har även Hjo och Nora fått så dessa tre är tillsammans ”Tre Trästäder”. Något som är nytt är att man kan göra en klassiker och besöka alla tre, få ett klistermärke på respektive stads turistbyrå och efter fullgjord klassiker kan man lösa ut en liten present. Nu besökte vi Turistbyrån och fick vårt första märke, så nu får det bli återbesök i Hjo och Nora också.

Utanför Turistbyrån som ligger i museets lokaler finns en vacker liten örtagård och inte långt därifrån ligger Fornminnesgården, där hela gården idag är ett museum efter att kopparslagare verkat här i trehundra år fram till 1910.

Naturligtvis måste vi fika på Lennarts Konditori, vid torget, ett konditori och bageri med gamla anor. Idag var det uteslutet att sitta på uteserveringen eftersom regnskurarna avlöste varann och regnjackorna åkte av och på. Lars gick löst på sin favoritbakelse, en Budapest, medan jag som inte gärna äter bakelser njöt av en god kardemummabulle.

Det som är så härligt med Eksjö är att de gamla husen idag innehåller moderna lägenheter, caféer och små affärer.

På Krusagården med anor från 1600-talet står en stor ek, vilken planterades av Gustav VI Adolf på hans Eriksgata 1954.

Kl. 13 hade vi bokat en guidad visning av Aschanska gården.

Hit kom släkten Aschan på 1830-talet. Leo Felix Aschan var garvare och startade ett garveri på nuvarande Museigården. 

Tre generationer Aschan har levt och verkat på gården. Den sista generationen bestod av fem syskon, varav endast en broder gifte sig men inte fick några barn. En broder och två systrar bodde hela sina liv på gården och när den yngsta systern dog 1984, 101 år gammal fanns inga arvingar. En stiftelse fick ta över gården och eftersom hemmet står kvar i orört skick kan vi idag få ta del av ett unikt borgarhem från förra sekelskiftet. Vi kommer först in i kontoret där det mesta finns kvar.

Sedan fortsätter vi in i förmak och matsal där t o m matsedlar från bjudningar finns kvar, innan vi når det hyfsat moderna köket.

 På övervåningen finns den mer privata avdelningen med sovrum och ett sällskapsrum.

Vår guide var mycket kunnig och fick en hel del frågor utanför själva guidningen så vi tyckte det var ett riktigt givande besök.

När vi sen kom tillbaka till husbilen blev det en riktigt sen lunch med en av våra favoriträtter vilket gjorde att törsten blev svår under vår fortsatta resa österut. Fortsättning följer....