Treriksröset

Vad är det som gör att så många människor åker hundratals mil för att sedan vandra / åka båt för att titta på en gulmålad cementklump?

Är vi riktigt kloka, eller? För nördar som oss, som nyss besökt Sveriges östligaste punkt har Treriksröset länge legat på önskelistan över resmål. Det är förutom Sveriges nordligaste punkt också världens nordligaste trelandspunkt utav totalt 176 stycken. Här satt vi då och hade just ätit lunch med ett smattrande regn på husbilstaket. Det var ju inte precis så vi tänkt....

Trots allt har SMHI lovat att regnet ska sluta mot kvällen och morgondagen ser inte speciellt lovande ut. Vi beslutar att göra ett försök med båten som ska avgå klockan 15 (finsk tid) och iklädda hela regnställ travar vi iväg ner till bryggan där båten MS Malla ligger och väntar.

 

En halvtimme innan avgång börjar de sälja biljetter och idag är det ingen trängsel till de 48 platserna som båten kan erbjuda vid varje tur. Vi blir ett tjugotal resenärer som åker de nio kilometrarna över sjön Kilpisjärvi till Koltaluokta. Båtresan tar ca 30 min och tänk, när vi är framme har regnet slutat. 

Nu går vi en enkel promenad på stigen som nästan är som en väg och där det är blött är den väl spångad. Det blir som vanligt några fotostopp efter vägen och här börjar det bli lite försiktiga höstfärger i naturen.

Snart når vi en skylt där det står "Treriksröset 0,1 km" och där ligger målet för vår resa; en knallgul cementklump från 1926, några meter ut i sjön Koltajaure.

Vi har sådan tur att vi är ensamma där ute tillsammans med ett ungt tyskt par som åker runt i Norden med husbil. Här tar vi naturligtvis de obligatoriska bilderna...

... och jag blir fotad i de tre olika länderna.

Sedan är det strax dags att återvända till båten, som ligger vid bryggan i två timmar. 

Det är väl det enda vi har att klaga på att tiden kanske var lite för snålt tilltagen. Räknar man att det tar drygt 40 minuter att gå i vardera riktningen (och då drog vi inte benen efter oss) så återstår 40 minuter ute vid röset. Idag gick vi bara, men hade vädret varit fint hade det varit mysigt att kanske ha med sig lunch eller fika och då hade det blivit bråttom. Ett annat alternativ hade varit att åka båt dit och gå tillbaka till Kilpisjärvi genom Malla naturreservat. Det är en vandring på 11 km.

Vi fick en fin båttur tillbaka och när vi kom tillbaka till campingen stod Laikan uppe på höjden med berget Saana bakom sig och njöt i kvällssolen. 

När ett stilla regn sedan föll nästa morgon var vi ännu mer nöjda med vårt besök vid Sveriges nordligaste punkt!

Lite fakta om båtturen: Båten MS Malla avgår från en brygga nedanför Kilpisjärvi Holiday Village & Camping, ca 4 km norr om själva samhället. Det är två avgångar dagligen kl 10 och 15 (om det går fler avgångar under högsäsong vågar jag inte skriva något om). Biljetter kan inte bokas utan först till kvarn. Biljetter för vuxna kostar 50€ t o r eller 35€ enkel resa. Man kan betala kontant eller med kort, men det står att det är bra om man har pengar för ibland fungerar inte kortläsare. Resan tar som sagt 30 min och båten ligger sedan kvar i två timmar så hela turen tar alltså tre timmar. Båtarna börjar gå när isen släppt, i år var det isfritt den 12 juni så båtturerna började vid midsommar och fortsätter en god bit in i september.

 

Norrut mot Kilpisjärvi

Nog tycker vi att Haparanda är långt norrut men det är nog bara att inse att avstånden här i norr är enorma, när vi såg att vi hade ca 47 mil till vårt nästa mål.

Ytterligare en shortsdag fick vi men enligt SMHI blir det nog den sista, åtminstone på de här breddgraderna. Vi åker norrut på den svenska sidan av Torne älv och gör vårt fikastopp redan efter 15 km vid Kukkolaforsen. Det har blivit en berömd natursevärdhet på både den svenska och finska sidan. Forsen är 3,5 km lång och har en total fallhöjd på 14 m.

Sommartid håvar man sik ur älven. Så gjordes det även denna dag och vi stod och beundrade fiskarna som stod på de rangliga bryggorna och håvade in den ena fisken efter den andra (om det är sik eller ej är vi inte rätt personer att avgöra).

Här firas också en sikfest, enligt gamla traditioner, helgen efter Jakobsdagen (han har namnsdag den 25 juli). Det är då älvsiken börjar sin vandring upp från havet efter Torne älv. Här ligger också Kukkolaforsens Turist & Konferens, med hotell, restaurang, ställplatser mm.

Efter vår fikapaus fortsätter vi på den svenska sidan upp till Övertorneå. Här blir det lite handel på COOP och sedan tar vi en promenad till kyrkan i samhället. Det är en röd träkyrka byggd på 1730-talet medan klockstapeln är från 1763. Tyvärr var kyrkan stängd. Vi hade så gärna velat titta in då inredningen ska vara vacker och orgeln, som en gång funnits i Tyska kyrkan i Stockholm ska vara riktigt berömd.

Här åker vi över till den finska sidan...

...och efter en stund kommer vi till Polcirkeln. Vi stannar där och tankar diesel för 2,169 €, så inte är det konstigt att svenskarna här uppe åker över gränsen för att fylla sina tankar.

Sedan stannar vi för övernattning på en liten parkering till ett skidspår utanför Karesuando (som är Sveriges nordligaste tätort). Parkeringen finns med i appen Park4night och här sov vi riktigt gott. Nästa morgon har vädret vänt och vi vaknar till duggregn och tunga moln. Det blev ett kort fotostopp vid kyrkan, som också är Sveriges nordligaste kyrka. 

Den var också stängd så här dags annars hade det varit skoj att komma in och se den invändigt då altartavlan har en skulptur av Bror Hjort som föreställer bl a Lars Levi Laestadius och jungfru Maria.

Nu börjar naturen få lite gula höstfärger och vi tar ett litet fikastopp efter vägen.

Vid lunch kommer vi fram till Kilpisjärvi och Kilpisjärvi Holiday Village & Camping som ligger några km efter samhället. Här börjar vandringsleder bl a upp till samernas heliga berg Saana, som tronar strax bakom campingplatserna och nu på sommaren kan man ta Mallabåten till Treriksröset från hamnen några hundra meter bort.

Vi får en campingplats med vanligtvis härlig utsikt, men idag får vi äta vår lunch med ett gråa moln och regn utanför fönstret.

Hur ska det nu bli med vår planerade vandring till Treriksröset??? 

Haparanda och svenska fastlandets östligaste punkt.

Nästa stopp på vår resa blev Haparanda, en stad vi aldrig tidigare besökt eftersom vi inte varit så långt norrut på östkusten. Vi åkte först till en parkering som vi hittade i Park4night bakom IKEA där vi lunchade och sedan tog en promenad längs älvkanten. Där passerade vi en camping och diverse utsmyckning bl a Transit av Anja Örn. Duvorna symboliserar postlinbanan som gick över Torne älv under slutet av första världskriget.

Sedan kom vi till skulpturen "von Struves triangel" av Victoria Andersson (2012). Struves meridianbåge är ett av Sveriges världsarv och just detta hade vi tänkt låta bli att besöka, då vi trodde att det endast var en massa mätpunkter långt från all ära och redlighet. Så kommer plötsligt ett blogginlägg från 4000mil.se som berättar om konstverket på strandpromenaden i Haparanda och att en av mätpunkterna finns på Nedertorneås kyrka på andra sidan älven. 

Vad är då Struves meridianbåge? Det är en triangelkedja som sträcker sig från Hammerfest i norr till Ukrainas kust vid Svarta havet i söder, genom tio länder och med en längd på drygt 2 820 km. Kedjan användes av den tyskfödde ryske astronomen Friedrich Georg Wilhelm von Struve 1816–1855 i hans projekt att mäta upp jordklotets rundning för att fastslå jordklotets exakta form, t ex att klotet är tillplattat vid polerna.

Här ser vi Nedertorneå kyrka genom triangeln och naturligtvis åker vi över till den vackra kyrkan för att få svart på vitt att det är en mätpunkt. (Senare åker vi förbi en annan mätpunkt på vår väg till Karesuando men vi nöjer oss med detta).

Vi tar också en tur fram till stadens torg där det imponerande Stadshotellet ligger. Framför står ett fint konstverk som heter Broar, av Bo Holmlund. Det symboliserar alla broar som bröts efter finska kriget när länderna gick skilda vägar. 

Strax bredvid sitter statyn Norrbotten av Sara Edström.

På eftermiddagen checkar vi in på Campingen, Cape East som ligger ett par km söder om staden. Det är en alldeles ny camping och servicehuset var så fräscht så det luktade målarfärg och inte kan det ha varit många husbilar som använt gråvattentömningen. Vi betalade 295 kr för vårt dygn här. Här finns också ett hotell med spaavdelning och möjlighet till behandlingar. 

Vi njöt av vårt kaffe i eftermiddagssolen.

Sedan tog vi en promenad längs vattnet för inte långt därifrån ligger den östligaste punkten på svenska fastlandet vid en liten röd stuga.

Här spelades också örådet i Robinson in det året programmet spelades in i Haparanda skärgård, då andra resmål var förbjudna under pandemin. Vi testade bänkarna i örådet och tänk att ingen av oss blev utröstad från husbilsresan och tur var väl det. Lite kul att de lät det stå kvar som en sevärdhet

Apropå Haparanda skärgård så blev vi riktigt besvikna då vi hade tänkt oss ett besök på Sandskär, för att ha besökt ytterligare en svensk nationalpark. Det hade ju passat perfekt i det underbara vädret, men båtarna hade slutat gå för säsongen förra helgen (inte så konstigt att jag inte lyckats boka biljetter på nätet. Inget slutdatum stod på bolagets hemsida). Vi fick nöja oss med en härlig kväll på campingen då vi festade på vår rökta röding och vad passade bättre till den än en flaska bubbel.

Nästa morgon var det dags att resa vidare då det inte blev något nationalparksbesök, men först hade vi en uppgift att utföra. Vi sökte upp stadens bibliotek där de hade förtidsröstning, så nu har vi gjort vad vi kunnat för vårt land de kommande fyra åren och efter det fortsätter vi ännu längre norrut...