Camargue

Från Avignon åkte vi söderut. Eftersom vi tycker om att uppleva olika naturtyper ville vi gärna besöka Camargue och förhoppningsvis få se en del av alla de flamingos som finna där.

Vad är då Camargue? Det är Västeuropas största floddelta. Området består i princip av en stor slätt som har en mängd mycket salthaltiga laguner, som är omgivna av vasstäckt marskland. Så en tredjedel av Camargue består av våtmarker och det har blivit en fristad för många fågelarter. Främst är Camargue känt för sina vita Camarguehästar, sina svarta tjurar och sina flamingos.

Vi åkte de 8 milen till Saintes-Maries-de-la Mer, där vi hittat en camping, La Brise de Camargue, som var ansluten till ACSI-kortet.

Det finns även en ställplats centralt och en del parkeringar (fricampingsplatser) i Park4night men gemensamt för dessa var att någon eller flera av kommentarerna berättade att det förekommit inbrott både när de lämnat bilen under dagtid och i något fall försök till inbrott nattetid medan de sov. Vi valde därför campingen som var gigantisk men för en övernattning dög den bra.

När vi försett oss med lunch plockade vi ner våra cyklar och trampade iväg till Parc Ornithologique du Pont de Gau, drygt fem km från campingen. Vägen dit hade breda vägrenar, markerade som cykelbana så det gick snabbt att trampa dit.

I fågelreservatet fanns två slingor, en runda å 2,6 km och denna kunde sedan utökas med ytterligare en slinga på 4,3 km vilket vi självklart gjorde.

Det blev en svettig promenad och vi var glada för att vi lämnat stativ och teleobjektiv hemma , även om det hade varit skoj att ha med vid några tillfällen (men hu så många kg att bära på i värmen). Längs lederna fanns både gömslen och utsiktstorn, så vi hade att göra en god stund innan vi kom tillbaka till utgångspunkten. 

Som vi sagt förut är vi inga fågelkännare, men njuta av dem kan vi göra ändå. Visst fick vi se mängder med flamingos, men vi kan inte med bästa vilja i världen säga att de är vackra.

Många var de hur som helst som gick där i det grunda, näringsrika vattnet och försåg sig av läckerheterna. Vi såg också flera sorters häger, bl a gråhäger, ägretthäger och vad vi tror är silkeshäger. (som vanligt tar vi gärna emot tips av de som vet bättre).

En vacker stork poserade så fint för oss och mängder med andra vadarfåglar bl a skärfläckor såg vi på långt håll (nu skulle telezoomen varit med).

Hur gick det då med de övriga kändisarna i Camargue?? Fick vi se några vita hästar och svarta tjurar?

De vita hästarna såg vi tyvärr alldeles för många där de gick i trånga hagar under den stekande solen och väntade på hågade ryttare som ville ut och rida i den härliga naturen. Det såg inte så trevligt ut.

De svarta tjurarna fick vi syn på längs vägen, där en hel hjord gick och betade i en hage. Här i Camargue anordnar man också tjurfäktningar men på ett sätt som t o m vi kan godkänna. Unga män tävlar om att fånga en rosett som fästs på tjurens nacke och åtminstone tjuren kommer inte till någon skada. Sedan kan publiken satsa pengar på vem som ska lyckas och överskottet går till de lokala idrottsföreningarna.

När vi sedan cyklat tillbaka och tagit en välbehövlig dusch blev det lite fortsatt reseplanering under markisen. Vi har många platser vi vill besöka här nere i Provence och södra Frankrike, men känner samtidigt att ska vi hinna njuta av Toscana (som är vårt huvudsakliga mål den här resan) eller ens komma dit, får vi nog spara Provence till nästa resa, kanske när lavendelfälten blommar....

Nohlmarkens naturreservat och midsommarvecka på hemmaplan.

Midsommarvecka och årets längsta dag tillbringar vi på hemmaplan. Laikan har vi kört till verkstad i Stenstorp för hon ska uppgraderas med nytt lithiumbatteri i bodelen. Det hoppas vi ska bli riktigt bra så vi kan bli i princip oberoende av el.

Istället har det blivit en del utflykter i vårt närområde. Strax söder om Skultorp, ett par mil härifrån ligger Nohlmarkens naturreservat, en av de platser vi aldrig besökt tidigare, ligger det för nära? Nohlmarken var på 80-talet nästan helt igenvuxet, men stora restaureringsinsatser och årlig slåtter utförd av Naturskyddsföreningen har gjort att detta har blivit Skövdes artrikaste växtlokal och man har kunnat notera mer än 370 olika arter.

Naturligtvis ska man besöka Nohlmarken på sommaren då orkidéerna blommar som mest och gynnsamma somrar blommar de i tusental. Det är ett litet men mycket fint reservat med utlagda spänger som man följer och även denna torra sommar är det blött här vid sidan om. 

Marken är nästan täckt av gräsull som vippar i vinden och överallt blommar mängder med orkidéer. 

Även om vi inte kan skilja på alla sorters "nycklar" och "sporrar" så går det alldeles perfekt att njuta av dem ändå.

Dagen innan vår utflykt dit hade Västkuststiftelsen en guidad naturvandring här, men tyvärr kunde vi inte vara med på den. Förhoppningsvis blir det ett nytt tillfälle nästa år.

Några lite annorlunda orkidéer som är lättare att skilja ut är nattviol:

kärrknipprot:

flugblomster:

Sedan såg vi en hel del andra blommor, bl a den lite annorlunda Natt och Dag.

Några få smörbollar blommade fortfarande i skuggan och vi har redan planerat in ett besök nästa år när alla smörbollar blommar. De är så fina tycker vi. Samtidigt blommar då majviva, som också var i princip överblommade nu.

Valerina eller läkevänderot växer också här.

Igår steg vi upp tidigt för att åka ut till Mularp och förse oss med en hink nyplockade jordgubbar, innan det utlovade regnet skulle komma. De var så stora och fina så det tog inte många minuter att fylla en 10 l  hink och gissa om vi åt jordgubbar...

Idag har vi tjuvstartat midsommarfirandet med att bjuda några fd grannar på sillunch. Det är verkligen en av våra favoritmåltider, sommartid, och ett enkelt sätt att umgås.

Till kaffet serverades det naturligtvis jordgubbstårta, vad annat när vi plockade så mycket jordgubbar igår. 

I morgon åker vi mot Blomberg vid Vänern för traditionellt midsommarfirande med B-M:s fd Varnhemsgrannar. Förra året fick vi ställa in vår träff eftersom vi just kommit hem från Island och B-M dragit på sig en riktig förkylning på flyget hem, men i år hoppas vi på en solig och trevlig midsommarafton.... Nu önskar vi er alla en riktigt fin helg! 

 

KInnekulle - Det blommande berget.

Att Kinnekulle i folkmun kallas "det blommande berget" känns väl helt odiskutabelt och för vår del är ett eller flera besök på våren  i det närmast obligatoriska. Här hittar du flertalet ovanliga naturtyper och växter, bland annat ramslök, guckusko och St. Pers nycklar. I måndags tog vi Laikan och åkte dit upp. Vårt första stopp blev Österplana hed och vall vid Österplana kyrka. Det är Kinnekulles största naturreservat.

Orden "hed" och "vall" är gamla tiders namn på betesmark och slåtteräng. Området är en rest från ett landskap som var vanligt förr, men idag är det en oas för växter och djur som inte hittar livsrum i våra modernt brukade åkrar och skogar.

Här blommar vid den här tiden orkidéer, främst St. Pers nycklar. Det ska även finnas andra orkidéer här, som Adam och Eva , men de har vi inte lyckats se.

De stora mängder med gullvivor som finns här är i princip utblommade, men vi hittade några i skuggan av en enbuske och många andra blommande växter.

När vi strosade omkring bland blomsterfägringen träffade vi på en f d arbetskamrat med man som också var här på husbilsbesök. Det blev ett glatt möte, eftersom det var fyra år sedan vi sågs sist, så plötsligt var det hög tid för lunch och vi åkte till vårt favoritställe på Kinnekulle, nämligen det gamla stenbrottet. Här får husbilar övernatta till en frivillig kostnad om 100 kr. Vi hoppas att de flesta betalar denna peng för att hålla platsen ren och snygg så vi husbilsåkare även fortsättningsvis får tillgång till denna underbara plats. Idag var vi ett 10-tal bilar som övernattade här, till skillnad mot vårens långhelger då bilarna kan räknas i 100-tal.

Fram på eftermiddagen tog vi backen upp (och ner) till nästa naturreservat, nämligen Munkängarna. Under många århundraden var Munkängarna slåtteräng till Råbäcks och Hellekis herrgårdar, men nu är det en lummig lövskog där man kan hitta de flesta arter av lövträd. 

På våren täcks marken av blåsippor, vitsippor och späda små ramslöksblad... 

Bild från mars 2022

...för att nu på försommaren förvandlas till ett hav av blommande ramslök.

Lökdoften är nästan bedövande och blommorna så vackra. Att vi älskar ramslöksblommor är väl ingen hemlighet så här kommer ett gäng bilder.

Östra delen av naturreservatet Munkängarna utgörs av den s.k. Rödstenskleven, en markant kalkstensbrant som sträcker sig runt hela Kinnekulle. Efter senaste istiden för mer än 10 000 år sedan nådde havet upp till kalkstenslagret varför havsvågorna gröpte ur kalkstenen till raukliknande former i branten. Det är så Mörkeklevs grotta har bildats och också den rauk som kallas Predikstolen ovanför grottan.                      

När vi kommer tillbaka till stenbrottet blir det lite korvgrillning i kvällssolen. 

                                                                         

Nästa morgon har vi ett mål kvar, naturligtvis guckuskolokalen vid Hjelmsäter.

                                                                         

Här växer den inte helt vanliga orkidén i stora mängder och de är verkligen fotogeniska även om vi den här gången inte kunde fånga dem i lågt stående kvällsljus. 

                                 

Sedan var det dags att åka hem till Falköping, städa ur husbilen och ställa av den för nu väntar andra upplevelser, så det dröjer någon vecka innan vi kan åka ut med Laikan igen.