lördag 29 januari 2022

Husqvarna Museum och lite vårkänslor


 Vi har kunnat konstatera att vi som pensionärer och daglediga har en stor fördel i dessa pandemitider och det är att kunna besöka t ex muséer på vardagar och på så sätt kunna strosa runt utan att behöva tänka på att hålla avstånd, då vi många gånger har varit i stort sett ensamma på dessa ställen. Nu var det dags för en ny utflykt och den här gången blev målet Husqvarna Museum. det ligger vackert vid Huskvarnaåns nedre vattenfall.




Museet drivs av Huskvarna Hembygdsförening och Husqvarna AB. Här visas företagets mer än 330-åriga historia och produktion, från kungligt gevärsfaktori till modern storindustri. Museets logotyp är en avbildning av en muskötpipa i genomskärning - en symbol som präglades på vapnen redan på 1600-talet.


Museet är inrymt i den äldsta fabrikslokalen som stod klar 1868.Det som slår oss allra mest är vilken otrolig bredd företaget har haft även om det idag är inriktat på
utomhusprodukter som robotgräsklippare, trädgårdstraktorer, motorsågar och trimmers.



Först möter oss historien om vapentillverkningen.




Från 1870-talet började företaget tillverka andra produkter som symaskiner, spisar och andra hushållsartiklar, cyklar och motorcyklar. I år firar den första produkten, symaskinen Nordstiernan, även kallad "kattryggen" vilket man kan förstå, 150 år.


Symaskiner blev en av de största produkterna och totalt tillverkades 9,6 miljoner symaskiner innan den tillverkningen såldes. På ett av borden stod en Husqvarna 2000 av samma modell som jag är ägare av en i brunt. Efter service ser det ut som om jag har en duglig symaskin resten av mitt liv.


Även spisar har tillverkats av många olika modeller och visst är de gamla järnspisarna vackra och något jag känner igen från min mormor.



Många andra hushållsföremål har tillverkats t ex glassmaskiner...


och vackra gjutjärnsgrytor.


När vi kommer till rummen med mopeder och motorcyklar hittar Lars en del gamla bekanta. 





Vi tycker att museet var intressant och sevärt även om det inte var huvudanledningen till vår utflykt till Vätterns södra strand. Lars har nämligen fått vårkänslor och utprovning av nya järnklubbor till golfen stod på önskelistan Därför blev det en tur till Dormy i Jönköping efter besöket på museet.


Nu får vi bara hoppas att våren inte låter vänta på sig alltför länge utan att den kommer samtidigt som de nya klubborna.





lördag 22 januari 2022

Västergötlands Muesum och att inte gå över ån efter vatten....


Vi har många gånger pratat om det faktum att vi åker långt bort för att besöka diverse sevärdheter, medan vi knappt har sett, ibland ganska unika besöksmål, i vårt närområde. I Skara finns Västergötlands museum, med flera intressanta permanenta utställningar och ibland fina utställningar på tillfälligt besök. Vi har inte varit där sedan 2016, då Erik Johansson (bygdens son) ställde ut sina foton där. 


 Den här vintern visas en färgsprakande utställning, "Katja of Sweden", med en mängd färg- och mönsterrika kläder ur hennes produktion från 1960- och 70-talet, så en dag tog jag bussen till Skara för att uppleva denna. Eftersom jag hör till den skara, som kan kalla sig Skaradjäknar, efter tre gymnasieår där precis i början på 70-talet har staden en särskild plats i mitt hjärta. Vi som kom från landsbygden fick bo där under veckorna och tänk så många kul minnen vi har från de åren. Idag promenerade jag från stationen mot muséet och kommer då fram till "Gamla Katedralskolan", där vi gick våra första två år innan vi fick bli de först att inviga "Nya Katedral". idag är byggnaden, Skara Stadshus, som också inrymmer Turistinformation.



Jag var tvungen att titta in där och den fina vestibulen såg fortfarande ut som när vi var elever där. 


Strax utanför ligger Skara domkyrka och det kändes som om det är dags för ett besök där fram i vår.


Under kastanjeträden i Krabbelund går djäknen på sin väg till skolan med en sånglärka, som symbol för de sjungande djäknarna, Musikens vänner, på handen. Statyn, som är gjord av Wanja Nones Håkansson, restes till Skaras 1000-årsjubileum, 1988.



Promenaden fortsätter förbi det gamla biblioteket, som numera fått nytt liv. Här har "Bokäventyret" flyttat in, med utställningar (just nu en om Alfons Åberg), lekplats och olika aktiviteter. Detta nya får samsas med bl a den ena delen av Skaramissalet, Sveriges äldsta bok. Det är en medeltida mässbok, daterad till 1150. Av de ursprungliga ca 300 pergamentblad återstår idag 44 (88 sidor). De är uppdelade på två volymer. Den ena finns här på biblioteket och den andra på muséet.


På vägen ner mot muséet passerar jag också Djäknestallet, en annan av Skaras kända byggnader. Den uppfördes ursprungligen i början på 1800-talet och är byggnadsminne sedan 2015.
På 1850-talet förstoras huset och nu börjar huset bebos av studenter, djäknar, i flera små hushåll. Djäknestallet berättar om en viktig del av Skaras historia som skolstad och illustrerar väl, både exteriört och interiört, de förhållanden som studenter från landsbygden levde i under 1800-talet.


Framme på muséet började jag med utställningen "Katja of Sweden". För egen del kände jag igen många modeller och de ibland hiskliga mönstren i starka färger från mina tonår. Katja Geiger, som blev Sveriges första internationellt kända designer, hade som vision att utveckla det strikta mode som fanns efter andra världskriget och skapa ett nytt mode för den moderna kvinnan, fritt från gördlar och korsetter. Visst blir man glad åt de färgglada kreationerna även om vi som var med på den tiden inte skulle ta på dem idag! 





Utställningen har turnerat runt i Sverige och kommer ursprungligen från Kulturen i Lund, dit hon skänkte en stor samling av sin design.

När jag nu var på muséet besökte jag naturligtvis Kata, kvinnan som på 1000-talet härskade på storgården i Varnhem. Kata gård och hennes grav i Varnhem besöker vi lite då och då. Här på muséet finns en rekonstruerad Kata i naturlig storlek med kläder och smycken i tidstrogen stil. Här finns också en mängd föremål från utgrävningarna i Varnhem.




En av de fasta utställningarna man inte kan gå förbi och muséets kanske största sevärdhet är bronssköldarna från Fröslunda. Sköldarna upptäcktes 1985 då en bonde ute på Kållandsö var ute och plöjde och fann fragment från sköldarna i en plogfåra. Det visade sig vara 18 praktsköldar som hade offrats för ca 3000 år sedan i vad som då var en grund vik  av Vänern. Visst är det häftigt att man lyckats pussla ihop en del av dem och att vi kan få ta del av detta!



Här på muséet finns också den ena delen av Skaramisselet. Den andra finns som tidigare sagts på biblioteket.


Det finns flera andra fasta utställningar som också är sevärda och om en del har Leva som Eva skrivit på sin blogg alldeles nyligen.

När jag nöjd och belåten åkte hemåt kände jag att vi verkligen har en otrolig kultur och många häftiga sevärdheter i vårt närområde. Kanske är det dags att utforska en del av dem i år?

 

tisdag 18 januari 2022

2022; Nytt år och nya planer...


Hur fort går inte ett år! Vi tycker inte det är länge sedan vi firade in ett nytt 2021 digitalt med våra vänner och då var vi ganska övertygade om att pandemin skulle ge med sig fram emot sommaren. Det blev ju inte riktigt som vi hoppats och tänkt oss men optimister som vi är har vi nya planer för reseåret 2022. Sedan fick vi för ett tag sedan lära oss det nya ordet omikron och hur det kommer att inkräkta på våra resplaner får framtiden utvisa.

Omikron; Bild från Illustrerad Vetenskap

Innan det blir dags att ta ut husbilen om ett par månader har vi bokat in tre olika hotellvistelser, om två nätter vardera i olika delar av Sverige. 

Vår första inbokade hotellövernattning...

Sedan har vi gjort en ny lista på utflyktsmål och platser vi vill besöka inom landet. Den listan tenderar till att bli längre och längre för vart år som går och eftersom flera av dem ligger på avstånd lagom för en dagsutflykt kan det säkert bli besök på några av dem nu i vår. Det passar bra då många av dem
är passande i pandemitider. Vi började i fredags då vi bockade av Saab-muséet i Trollhättan.


I höstas då smittoläget såg lovande ut planerade vi att åka med husbilen och möta våren i Nederländerna i april. Drömmen är att få cykla omkring bland blommande tulpanfält och eventuellt åter få beskåda blomstertåget, (om det blir något i år). Hur det blir med detta återstår att se, dels beroende på pandemin och så väntar Lars på en operationstid för starr.



Försommaren tillbringar vi gärna i Sveriges fina natur innan vi har en inbokad resa till Island innan midsommar. Den resan blev inställd för två år sedan och förra året var det inte läge att boka. Nu hoppas vi att äntligen få åka runt ett av våra drömresmål med hyrbil under en dryg vecka.


I början på juli har vi ett inbokat vingårdspaket på Arilds vingård tillsammans med goda vänner. 

Bild från vingårdens hemsida.

Då tänkte vi tillbringa lite mer tid i södra Sverige, kanske åka över till Ven, spela några rundor golf och besöka några skånska pärlor.




I fjol konstaterade vi att juli månad, då det ofta är trångt på ställplatser, var en bra månad för golfspel. Troligen blir det en ny turné, kanske "Golfa runt Vänern" i år.


Vi hade också planer på Gotska Sandön förra året, men alla båtresor med övernattning var inställda, så det är ett resmål som också finns i tankarna. Våra svenska nationalparker försöker vi besöka så många som möjligt och just nu har vi kunnat pricka av 9 av de 30.


Bild från sverigesnationalparker.se
 

I början på augusti är en vecka inbokad på Nora GK för TL-golfarnas årliga tävling, ett återkommande trevligt arrangemang.


Efter det hoppas vi kunna fortsätta med husbilen riktigt långt norrut (inte så kul att tänka på om dieselpriserna fortsätter stiga). Vi hoppas i så fall att det inte finns några gränsrestriktioner till Norge och Finland, eftersom ett besök vid Treriksröset står på önskelistan. 

Bild från kirunalapland.se (men vi hoppas snart ha en egen...)

Då kan det nog också bli några dagar med vandring i fjällvärlden.


En vecka in i september har vår fotoklubb planerat en tågresa till Abisko fjällstation (som redan var på G 2020) och då tänkte vi stråla samman med dem där och vara med på det programmet innan vi åker söderut.



Längre än så sträcker sig inte planerna men vi hoppas att det ska vara möjligt att flyga söderut och därmed eliminera en eller ett par veckor av november i Sverige??? 



Någon resa utanför Europa har vi inte med i vår planering då det känns som om de resorna inte är riktigt möjliga att genomföra så resmål som Namibia och ev. Peru får vackert stå på önskelistan tills vidare.