Kristi Himmelsfärdsdag på hemmaplan

Nu är det två veckor sedan vi var på rull med husbilen och vad har vi pysslat med sedan dess?
När vi kom hem från västkusten kände vi att husbilen definitivt skulle må bra av en storstädning så vi ägnade ett par dagar åt att putsa och feja, gå igenom skåp, lådor och garage. Då är det bara att inse att vi även i husbilen samlat på oss alldeles för mycket "bra-att-ha-saker". När vi var klara fanns det gott om plats i garaget och exteriören var polerad och glänsande...
Annars har vi tillbringat en del tid på golfbanan med varierande resultat och igår kunde vi för första gången spela en runda utan långärmad tröja! Det tar sig!

Sedan har vi åkt ut till olika vandringsleder och motionsspår i omgivningen, som vi aldrig besökt förut, så vår stegräknare har varit lycklig så gott som varenda dag.
Eftersom vi är heltidslediga bestämde vi oss för att stanna hemma denna helg då så många är långlediga och ute med husbilar och husvagnar, så igår när sommaren kom på ett kort besök blev det en aktiv dag på hemmaplan.
Efter en morgonrunda på Bergas fina 9-hålsbana fick vi bråttom hem för att byta ut långbyxor mot lättare kläder och efter lunch packade vi fikaryggsäck och begav oss mot Varnhem. När vi kom dit var parkeringen full och det var folk överallt så det var tur vi inte tänkt besöka kyrkan eller Kata gård, som vi skrivit om tidigare.

Inte fick vi någon plats på parkeringen..

Idag skulle vi istället gå Rosenstigen som är en vacker vandringsled på ca 2 km som slingrar sig fram i en vid båge runt Klosterkyrkan med klosterruiner och dess föregångare Kata Gård med gårdskyrka. Vandringen går genom ett kulturlandskap som kan berätta om hur människor här har levt under två tusen år. Rosenstigen har fått sitt namn efter Alba rosa minette, den ros som hittats i Gudhems klostermiljö och som nu även finns invid klostermuseet i Varnhem. 

Vi gick motsols och passerade då kyrkan...

...och Kata gård innan vi går upp på Hammarbacken. 

Kata gård

Här finns järnringar (som säkert många snubblat på) på stigen i vilka det förr gick vattenledningar.

Längs den här stigen kommer också pilgrimsleden från Falköping till Varnhem och i de här underbara omgivningarna spelades stora delar av filmerna om Arn in. 

Leden går genom en otroligt fin natur och följer Ulundabäcken...

...fram till Gustafsbergs kvarn från 1800-talet och den vackra stenbron innan vi kommer ut på landsvägen och tar den tillbaka till klosterkyrkan.

Sedan fortsatte vi i bilen upp till Ljungstorp en liten by mellan Skara och Skövde, beläget på Billingen. Det är nästan lite Bullerbykänsla över den mysiga byn där många mindre torpstugor renoverats och byggts ut med varsam hand. 
Här hade vi hittat en vandring (där det även var en del geocacher utplacerade). Efter att ha följt järnvägsbanken en bit fortsätter vandringen längs Billingeleden, som totalt är en 65 km lång led som går runt hela berget Billingen.

Vi får en delvis kuperad vandring på mysiga stigar och efter ett tag får vi belöningen för uppförsbackarna, en helt otrolig utsikt över landskapet och just här finns en bänk utplacerad, som gjord för en fikapaus.

När vi sedan kommer ut till landsvägen gör vi en liten avstickare till Galgbacken. Det var förr Valle härads avrättningsplats och 1859 skedde den sista avrättningen då Claes Förberg dömts till döden efter att ha dränkt sin gravida fästmö. Här finns idag ett enkelt kors och en sten med inristningen 1859. 

Sedan följde vi landsvägen genom byn, tillbaka till bilen efter en riktigt fin promenad.
På kvällen visade stegräknaren över 22 000 steg så gårdagens motion får väl räknas som godkänd.
Resten av helgen ser det ut som om vi får ägna oss åt lite inneaktiviteter om man tittar på väderleksrapporten, men efter regn ska det väl komma solsken...

Ramsvik - Klippornas rike

I lördags vaknade vi på Solviks Camping och kunde titta ut på en näst intill molnfri himmel. Vinden hade mojnat så efter frukost plockade vi fram våra cyklar, fixade matsäck och trampade sedan iväg mot Ramsvik, några km norrut. Väg 171 är inte speciellt kul att cykla på med obefintliga vägrenar, men så här års var det inte någon tät husvagns- och husbilstrafik så det var helt ok.
Ramsvikslandet kallas också "Klippornas rike" och är en del av Sotenäset.  För några år sedan ställde tidningen Sveriges Natur frågan om "Var finns Sveriges vackraste natur?" till sina läsare och då hamnade Ramsvikslandet på en hedrande 6:e plats.
Fram till 1930-talet var det en halvö innan man grävde och anlade Sotenkanalen.

Sjöräddningen på gång i Sotenkanalen

En svängbro förbinder idag ön med fastlandet och just när vi cyklat över öppnades den för två segelbåtar. Kanalen är idag en uppskattad inomskärsled för fritidsbåtar.

Ramsvikslandet är ett av Bohusläns mest besökta naturreservat och vill man övernatta här ute finns många alternativ; Camping, stugor, vandrarhem och Bed & Breakfast. Ön bjuder på en omväxlande natur med klipplandskap i granit med spår från inlandsisen, kustnära jordbruk, strandängar och fält med klappersten.

Vandringsleder finns det gott om. De varierar i längd från 1,5 till 15 km. Även tillgängligheten varierar, ibland följer de lättgångna stigar medan en del av dem kräver klättring och omvägar runt raviner. 
Vi valde att gå Södra Ramsviksleden, som skulle vara ca 9 km och enligt beskrivningen vara "lättgången och bjuda in till vandring för hela familjen". (Hur det var med det återkommer vi till). Ett skäl var också att den passerade bron så vi kunde ställa våra cyklar där och starta vandringen på bilvägen norrut.

Leden med gula prickar blev vårt val idag.

 Leden var mycket väl markerad med nya fräscha stolpar med olika färgmarkeringar.

...även om den här stolpen hade några år på nacken...

Efter bara några hundra meter lämnar vi bilvägen och går mot Faxhällemossen, där det var ett hav av blommande gullvivor.

Vi travar på och passerar ett par av de bilparkeringar som finns runt om på ön och att det är populärt att vandra här bevisas av alla parkerade bilar. 
Efter någon km öppnar landskapet sig ner mot Fykan. Platsen är känd från fotoböcker över småskaligt odlingslandskap i Bohuslän med äng, åker och utbetesmark.

Efter Fykan kommer vi till en fin damm med picnicbord så visst smakar kaffet gott. Här träffar vi en fågelskådare som visar oss en gulärla ute på en sten.

Därefter tar vi sikte på Sote Bonde, Ramsviks högsta punkt, som når hela 58 m över havet. 

Vägen dit är inte lättvandrad som vandringsbeskrivningen säger utan går bl a upp över ett rejält klapperstensfält...

...innan vi som går motsols ska fortsätta i ravinen mot Sote Huvud. Här har man gjort någon trappa, på ett par ställen finns rep man kan ta hjälp av upp eller ner för stenarna och på flera ställen var det bara att hoppa mellan de stora stenarna (familjevänligt, jo, jag tackar). 

Otroligt vackert är det hur som helst! Utsikten över klipphällarna är ett resultat av inlandsisens framfart för 10 000 -20 000 år sedan. Dessa geologiska spår är en av anledningarna till att Ramsvikslandet idag är ett naturreservat. 

Här blev det också lunchpaus med en riktigt häftig vy framför oss.

Sedan fortsätter vi över klipphällar och bergsskrevor mot Haby, på öns södra del.

Där utanför ligger Tryggö, dit man kan vada över ett grunt sund. På toppen av ön finns vikingakungen Tryggves mäktiga grav. Det är ett fantastiskt stenröse som är tre meter högt och cirka 20 meter i diameter. Här ligger Kung Tryggve begravd sedan han blev lurad i bakhåll och ihjälslagen av sin brorson Gudröd 963 e Kr. Vid en utgrävning 1923 hittades en två meter lång gravkista byggd av flata stenar i rösets mitt. Nu kändes det inte lockande att vada dit men förhoppningsvis kommer vi tillbaka när vattnet nått lite högre temperaturer.
Från Haby följer vi åter bilvägen norrut och efter fem timmar med massor med frisk luft och lagom motion är vi tillbaka vid bron och våra cyklar efter en jättefin vandring, som enligt Run Keeper blev 12 km istället för de planerade 9. Självklart måste man göra diverse avstickare från leden en sådan här vacker dag och också sätta sig ner och bara njuta av alla fina vyer.
På kvällen börjar det blåsa upp och söndag morgon vaknar vi till ett häftigt regnväder så det är bara att dra ur elkontakten och åka hemåt efter ett par härliga dagar i vackra Bohuslän.

Sandöns naturreservat

Nu har vi varit på hemmaplan ett par veckor och det börjar onekligen suga i husbilstarmen.
Vi tar uppmaningen om att hålla sig inom sin egen region , som hela VG-regionen och bokade en husbilsplats på First Camp, Solvik, strax norr om Kungshamn för två nätter.
SMHI lovade oss sol, men vindar på åtminstone 10 m/s på fredagen när vi åkte mot Smögen, så huvudbonader och vindjackor var medpackade. 
Den härliga känslan när man kommer ut till "bästkusten" och t ex åker över Smögenbron lämnar oss aldrig och speciellt så här off season är det helt underbart.

Dagens mål var en av våra favoritvandringar, den ut på Sandöns naturreservat. Vi parkerar vid ICA-affären strax efter Smögenbron och där finns också ställplatser som nu gapade i princip tomma, men som snart lär fyllas med husbilar. 
Strax bredvid börjar vandringsleden ut till Sandön.

Sandön är en bågformig, drygt 1,5 km lång bergsrygg som till stor del omsluter Sandöfjorden. På sommaren finns här en fin liten badplats. 
Bergen består naturligtvis av Bohusgranit med inslag av andra bergarter och berget är präglat av inlandsisen så det finns en del jättegrytor, rundhällar och annat.

Det finns inte mycket växtlighet, men enstaka buskar av t ex en och fläckar av ljung och gräshed, samt just nu den vackra strandtriften.

Ett par dammar finns där det sommartid blommar röda resp vita näckrosor. Just nu såg vi någon enstaka knopp.

Näckros från tidigare sommarbesök.

När vi var här förra gången fanns det bara en stig ut till slutet av halvön...

... men 2017-18 har "Smögens Fixargäng" ordnat en markerad led över klipporna, vilken vi tog på vägen tillbaka.
Längs stigen har någon placerat ut 12 geocacher som vi passade på att logga längs vägen. Tänk att det kan vara så kul att leta efter små behållare med en papperslapp i?!?

Längst ut har man markerat ut Stenbrottsrundan, där man kan se spåren efter stenbrytningen.
Vi tog den nya leden över de slipade klipporna på öns västsida tillbaka. Det är en så otroligt mäktig natur... 

...men tidigare har det varit nästan oframkomligt på sina ställen.
Den nya leden var bra uppmärkt med vita pinnar... 

...och på svåra passager hade man byggt broar, spångar och trappor. 

När vi kom tillbaka till husbilen hade vi fått en fin promenad på drygt 8 km och nu styrde vi ner mot fiskebodarna i Smögens hamn för att bunkra lite godsaker till kvällen. Det blev lite färska räkor, varmrökt lax och potatissallad.

Sedan var det dags att åka ut till Solviks Camping. Vi hade bokat en av husbilsplatserna just vid strandkanten och utsikten från husbilsdörren var inte att förakta. 

Mellan varje plats hade man lagt ett litet trädäck där vi kunde sitta och njuta, även om det blev med "tjockjacka" på eftersom det verkligen var vårvindar friska ♫ ♫.

På kvällen njöt vi av nyttig? dip och våra inköp från Smögen... 

...innan vi somnade alldeles ovaggade.