söndag 31 mars 2019

Aguilas, vecka 3


Utsikt mot gatan från vårt boende

I dag utlovades heldagsregn och vad passar då bättre än att försöka få till en resumé över de gångna dagarna.
Tänk att det redan gått en vecka sedan vi var ute på vår roadtrip i Andalusien.
Den här veckan har det blivit mycket golf; på måndag och tisdag spelade vi på Aguilon. På onsdagen spelade Lars en partävling, där de blev åtta av 20 startande par. 
Den dagen ägnade jag åt en promenad fram till centrum, där jag strosade runt och bara njöt av det fina vädret.
Jag travade  bl a upp till Molino de Sagrera, en gammal nedlagd kvarn , som numera är ett inslag i Aguilas siluett, där den tronar uppe på sluttningen. Dit kan man ta sig längs vindlande trappor och gränder, på en del ställen omgivna av mysig gatukonst.




Nedanför berget med borgen ligger Faro de Punta Negra, som i många år visat fiskare tillbaka till hamnen.


Högt uppe på berget ligger restaurangen Zoco del Mar, där vi en kväll var och åt en härlig fiskmåltid.


I ena ändan av strandpromenaden ligger Kongresscentrum, Infanta Dona Elena, där det också hålls konserter. Huset är en häftig skapelse, som är resultatet av en europeisk arkitekttävling.


Torsdagen hade vi "ledig dag", båda två, och tog åter en promenad till strandpromenaden och centrum. Idag blev det lite besök i affärer, eftersom vi lyckades undvika siestatimmarna.
Sedan slog vi oss ner vid Plaza de Espana för en fika. Där ligger också stadens kyrka, Parroquia de San José. Det är en mysig tillvaro att bara sitta på en uteservering och titta på vardagslivet som pågår runt omkring oss.


Sedan är det en skön känsla att kunna laga mat på de fräscha råvaror som finns här och att kunna sitta ute och äta den.


På fredagen var det dags för golf igen. Idag åkte vi med våra grannar för att testa Lorca golfbana. Vi hyrde golfbil, istället för vår vana att gå. 


Även denna bana var svår, speciellt för våra herrar, som skulle slå över diverse långa och djup raviner, som vi damer slapp.



Turligt nog finns en sportaffär som säljer golfbollar till ett bra pris. De gör strålande affärer!


Igår vaknade vi åter till en solig och fin dag efter fredagens moln och kalla vindar. Förmiddagen hade vi tänkt vika åt ett besök på Aguilas veckomarknad. Det var en stor och genuin marknad där vi kunde köpa det mesta. Förutom ett nät solmogna apelsiner och en stor kasse grönsaker, köpte vi nötter och torkad frukt (vilka underbara små fikon, mums!), ett par bälten och några presenter.






På eftermiddagen hade vi golftid på Aguilon igen. Då startade vi RunKeeper, eftersom vi flera gånger diskuterat hur långt vi går på en runda. När vi kom tillbaka till klubbhuset fattades det 200 meter i en mil, så hur golfspelet än går så får vi åtminstone rejält med motion, eftersom de platta partierna är lätt räknade på den vackra banan.



Efter en lång natts sömn, med omställning till sommartid och en dag med hittills konstant lätt regn börjar det klarna, så vi får nog ta tillfället i akt att få några steg på stegräknaren idag också.

Nu har vi snart bara en vecka kvar här nere innan vi får åka hem och förhoppningsvis möta en härlig vår! 





onsdag 27 mars 2019

Roadtrip i Andalusien, Dag 3



I lördags vaknade vi på Hotel Bahia del Almunecar till en solig men blåsig dag.


Utsikt från vårt fönster.
Efter en rejäl frukostbuffé gav vi oss ut på strövtåg i den här mysiga staden. Almunecars första kända bosättare var fenicierna. de kallade staden för Ex. Under romartiden bytte staden namn till Firmum Julius Sexi, efter Julius Ceasar. Under det moriska väldet hette staden Al-Mounakhab, som senare blev Almunecar.
 Vi börjar med att flanera längs strandpromenaden. Även här finns en del mosaikarbeten, precis som i vårt kvarter.




En kille höll på att bygga en sandstad nere på stranden.


Crus del Santo tronar på en höjd med utsikt över staden.


Fästningen Castillo de San Miguel var på grund av sitt höga läge en utmärkt plats för bevakning, men vi nöjde oss med att beundra den på avstånd.



Vi gick istället till Majueloparken, en härlig oas mitt i staden. Där finns tropiska palmer och träd från hela världen. Här finns också ett stort antal skulpturer. 



Idag var det troligen någon slags målarkurs i staden för överallt i parken hade de satt upp sina stafflin för att måla av borgen och andra vyer med sina akvarellfärger.


I parken ligger också det gamla fisksalteriet, Factoria de Salazones. Det är daterat till 400 år f Kr. Det grävdes fram 1970 och visar  hur man saltade in fisk.



Saluhallen, Mercado Municipal, blev nästa stopp på vår promenad. Här kan man köpa allt upptänkligt vad gäller blommor, frukt och grönt, samt kött och fisk, så färsk att den nästan sprattlar i isen. 






Vi som var på resande fot fick nöja oss med att fotografera delikatesserna, som skiljer sig en del från fiskdisken hemma i Falköping.
Gamla stan i Almunecar är otroligt mysig. Där intog vi dagens salladslunch på en uteservering. Att solmogna avocado och tomater i en god olivolja och lite örtkryddor kan vara en sådan delikatess.


På eftermiddagen styrde vi kosan mot den fina golfanläggningen Baviera utanför Caleta de Velez, där våra kompisar från Falköping hyrt ett hus några veckor. 


Vi fick en härlig eftermiddag och kväll hos dem, med god mat och dryck. (Något bad i poolen på altanen blev det ej. Den var iskall).





Nästa förmiddag tog vi raka vägen längs kusten hem till Aguilas för ytterligare två veckor med golf och vardagsliv under Spaniens härliga vårsol.



måndag 25 mars 2019

Roadtrip i Andalusien, Dag 2



När vi valde hotell i Almunecar, var ett kriterium att det skulle ligga i närheten av  busstationen.
Hotel Bahia de Almunecar hade ett perfekt läge, knappt 200 meter till busstationen och lite längre till strandpromenaden. Det visade sig vara ett riktigt "svenskhotell", där två reseföretag bokat in resenärer på sina 2-veckors resor hit ner. Personalen var otroligt serviceminded och rummet helt ok, så totalt sett blev det ett mycket bra val.
I fredags morse ringde klockan i ottan för vi skulle åka lokalbuss till Granada med avgång 06:15. 


Hotellet ordnade picnic-frukost vi kunde äta på vägen och sedan slöt vi ögonen på den drygt timslånga färden och vaknade precis när solen började gå upp över Sierra Nevada.
Väl framme haffade vi en taxi till Alhambra, för att eventuellt komma över några ej uppbokade biljetter, som säljs när kassan öppnar klockan 08. Idag var dock alla biljetter bokade så vid nästa resa hit är det bara att boka dem i god tid hemifrån. (Det här var vi väl medvetna om, men chansa kan man alltid...). 
Nu fick vi istället en heldag i den mysiga stad som Granada visade sig vara. Vi åkte som sagt var direkt upp till Alhambra och när det inte blev något besök där, strosade vi neråt stan och kom ner på Carrera del Darro, som går längs floden. 



Vi var då i stadsdelen Albaicin, som klänger på bergssidan mittemot Alhambra. Här är det moriska arvet som mest levande. En gång låg här 30 moskéer och flera kyrkor är byggda ovanpå grunderna. De flesta gatorna är smala vindlande labyrinter och har många cármenes, villor med moriska utsmyckningar. 


Här besökte vi El Banuelo, ett av de arabiska badhusen som uppfördes på 1000-talet. Ljuset släpps in genom stjärnformiga öppningar i takvalven.



Sedan kom vi fram till Plaza Nueva, där bl a den vackra byggnaden, som innehåller Kungliga domstolen ligger.
Efter ett besök på Turistbyrån travade vi upp tillAlhambra igen, men den här gången den vackra vägen genom Puerto Granada (krönt med tre stora granatäpplen) och uppför oräkneliga trappor.




Väl uppe hade vi gjort oss förtjänta av lite fika i solen som börjat värma (När vi kom på morgonen var det +3)



Vi kikade in i Iglesia de Santa Maria de la Alhambra och vandrade runt dit vi fick komma utan biljetter.



Sedan sökte vi oss ner till centrum och lunch på en uteservering, innan vi fortsatte vår promenad. 


Idag hade en eventuell stegräknare slagit i botten och snart hade vi kommit till Granadas enorma katedral. Den är känd som Santa Maria de la Encavnación-katedralen och anses vara ett riktigt mästerverk när det gäller spansk renässansarkitektur. Den uppfördes på order av drottning Isabella efter erövringen av Granada, vilket innebar slutet på 800 år av muslimskt styre.
Byggnationen startade 1523 på platsen för Granadas största moské och det tog 180 år. Tyvärr var katedralen igenbommad idag, så även detta besök får hamna på "att-göra-listan".




På vår promenad mot busstationen gick vi längs en aveny med massor av härliga statyer och fina planteringar. 



Vi gick även förbi tjurfäktningsarenan. Huruvida det fortfarande förekommer tjurfäktning där har vi inte en aning om.



När vi kom tillbaka till Almunecar fram emot kvällningen, blev vi av hotellets personal, rekommenderade Bodega Francisco i Gamla Stan för ett glas rött vin. Som den trevliga seden är här, serveras det tapas till vinet. 



Här satt vi både länge och väl och filosoferade över vår härliga dag och kommande upplevelser när vi vänder hemåt till våren om ett par veckor.
Fortsättning följer.....