Alphems Arboretum - en lantbrevbärares trädgårdsdröm.

Alphems Arboretum ligger i Floby, ett par mil utanför Falköping och är en av landets största trädsamlingar som anlagts av en enskild person.

Vi har pratat om att åka hit i flera år, men som vanligt är det så svårt att komma iväg till sevärdheter på hemmaplan. Den här söndagen hade vinden mojnat och efter en golfrunda på fm och en välbehövlig lunch åkte vi iväg ut mot Floby. Alphems Arboretum skapades av lantbrevbärare Frans Johan Gegerfeldt under perioden 1903 - 1953. Under dessa 50 år byggde han upp dagens oas med sällsynta buskar och träd från hela världen. 

Han föddes under mycket fattiga förhållanden 1865 i Floby socken. Han gick endast 10 dagar i skola så han fick istället själv lära sig läsa och räkna och det gjorde han med bravur. Efter giftermålet flyttade han och hustrun till torpet på Rolkebacken, som de valde att kalla Alphem. Här fanns inga berg, men massor med sten som förvandlades till murar och stenpartier. Som lantbrevbärare såg Gegerfeldt ofta märkligt formade och vackra stenar på sina turer. Efter en lång dags arbete tog han därför skottkärran och hämtade hem “fyndet”. Dessa turer skedde ofta sena kvällar och nätter, då stensamlaren inte ville bli upptäckt. Under sin levnad hann Gegerfeldt slita ut 11 skottkärror. Den 12:e kan beskådas här i parken.

Av stenarna byggde han t ex Den döda floden som består endast av stenar och inget vatten. Den går i en båge från en symbolisk källa till en symbolisk sjö. 

Runt ingången till den äldsta delen av trädgården byggde han en stenanläggning, som han kallade "Domedagsfrid". Där samlade han sina mest märkliga stenar.

Många olika arter finns det. I en informationsbroschyr står det att det finns ca 220 olika sorters lövträd och buskar samt över 100 olika barrträd. Vi blev mest fascinerade över ett snödroppsträd som blommade nu. Enligt guiden i huset ska de här träden bli 3 - 5 m, men det här var gigantiskt.

Här finns också huset som inspirerat till dvärgarnas hus i Walt Disneys "Snövit och de sju dvärgarna". Det var den svenske tecknaren Gustav Tenggren som besökte huset som barn. Sedan fick han arbete hos Walt Disney där han tecknade miljöerna till Snövit och de sju dvärgarna. Huset är verkligen unikt och här bodde Gegerfeldt med sin fru Amanda och 10 barn. Nu är stugan öppen kl. 11-16, lörd - sönd t o m augusti.

Här finns också en kaffestuga som serverar smörgåsar, våfflor och hembakt kaffebröd. Här blev det en fikapaus även om solen gått i moln och det började blåsa kalla vindar igen. Aktuella öppettider och sommarprogram finns på  Alphems hemsida

Redan på 1920-talet uppmärksammades Arboretum i pressen och 1948 fick Gegerfeldt Kungliga Patriotiska Sällskapets guldmedalj för sina insatser. Landshövdingen delade ut den i Floby kyrka och i tacktalet lär Gegerfeldt ha sagt att "den medaljen har jag förtjänat". Det kan vi nog hålla med om. Här i trädgården står en minnessten över den märklige mannen.

Sommaren 1953 avled Frans Johan Gegerfeldt, 88 år gammal. 

Några år senare var Alphem till salu och för att förhindra att anläggningen kom i privat ägo köpte Vilske Hembygds- och Fornminnesförening densamma på auktion. Nu drivs anläggningen av Föreningen Alphems Arboretum, en ideell förening som sköter den i sann Gegerfeldtsk anda.Vilken tur att denna otroliga trädgård tagits om hand så vi kan få uppleva den. Har ni vägarna förbi Falköping och Floby så är det väl värt en tur hit! 

 

 

 

 

Naturum Hornborgasjön i maj

Efter en dryg vecka på hemmaplan kände vi plötsligt ett akut sug efter att komma ut med Laikan. Inte var det helt lätt att få till då vi har en hel del inplanerade tider var och varannan dag. Efter en lördag med dagsregn utlovades ett fint försommardygn så när Lars hjälpt dottern med familj att lägga sten runt en jordkällare på söndagen (vilket var ett rejält träningspass)...

... tog vi med husbilen hem, packade in våra kameror och lite mat. Sedan åkte vi de två milen till Naturum, på Hornborgasjöns östra sida, inte att förväxla med Trandansen, vid sjöns sydspets. När vi kom hit tog vi en "Komma-fram-öl" och lite kvällsmat.

På parkeringen, som är gratis på dagtid kan man stanna över med husbil. Det kostar precis som vid Trandansen 130 kr, vilka går till underhåll och skötsel av platsen. Servicen består av sopsortering och en nattöppen toalett.

Vi tog en liten promenad längs spången ut mot Utsikten. Det är en alldeles underbar kväll, med lågt stående kvällssol och alldeles vindstilla.

Ikväll blir vi inga nattsuddare eftersom alarmet på mobilen är satt till klockan 05... Vi sövs av ett stilla regn på husbilstaket, men i ottan vaknar vi till en fin dag. Vi hoppar i kläderna och beger oss först till Doppinggömslet, några hundra meter söderut. 

Här utanför bygger skrattmåsarna sina reden på konstgjorda öar, så här det ett hiskligt liv. 

 

Vi är definitivt inga experter på fåglar, snarare riktigt dåliga så är det någon som vill kommentera något eller rätta oss så är vi bara tacksamma. Oavsett kunskaper så njuter vi verkligen av de vackra fåglarna vi ser den här morgonen. Förutom skrattmåsarna ser vi brunänder som kommer simmande...

... en vacker skedandshanne, som många tycker har den finaste dräkten av simänderna...

...doppingar (de hade också ett par reden på den yttersta "ön"), främst skäggdoppingar, men också någon gråhakedopping...

...ett par knölsvanar gjorde sin morgontoalett...

... och mängder med med andra fåglar, viggar, sothöns, gäss osv...

Efter ett par timmar börjar vi längta efter frukost och kaffe. Så härligt att kunna njuta av det utomhus.

 

Sedan gick vi förbi Naturum ut till Måsgömslet, som varit upptaget vid vårt första försök. Här utanför finns ett par skäggdoppingsreden där föräldrarna hjälps åt att ruva på äggen. Vi får se när de byter av varann och här sitter vi länge och tittar på skådespelet utanför.

När vi kommer tillbaka till husbilen har vi två punkter kvar på programmet innan vi åker hemåt. Först ska vi byta gasoltub, något vi brukar göra hos Erikssons Husvagnar i Stenstorp och sedan var det hög tid att plocka lite ramslök på Falbygden. Det sprider sig en lätt doft av lök längs stigen. På några ställen har den redan börjat blomma, men de flesta börjar få stora knoppar så om bara någon vecka är det säkert alldeles vitt här. 

Vad vår kvällsmåltid bestod av är väl inte alltför svårt att gissa.

Hur som helst fick vi stillat vår "husbilsabstinens" och en underbar naturupplevelse utan att åka långt eller vara borta länge. Nu står däckbyte, besiktning och fukttest på schemat,  förhoppningsvis varvat med några husbilsövernattningar och studentfirande innan det är dags att packa resväskorna för en resa av annat slag.