Trier, en stad värd ett återbesök.

Nu var det äntligen dags för ett återbesök i Trier, en stad vi besökte på vår första Europaresa med husbil 2014. Då bodde vi supermysigt ute på Weingut Nells vingård med vinrankor som åtskilde husbilsplatserna. Då fick vi ta cyklarna in till centrum, så den här gången satte vi in GPS:en på Reisemobilpark Treviris, som ligger vid Mosel och härifrån hade vi en promenad på ca 3 km fram till centrum. Ställplatsen är stor men enkel och vid infart får man ett kort som man laddar med pengar och använder till ström, vatten och duschar. Båda ställplatserna finns i Park4Night.

Trier är en relativt stor stad med över 100 000 invånare och ligger nära gränsen till Luxemburg. Det är en av Tysklands äldsta städer och grundades av den romerske kejsaren Augustus år 16 f Kr. På 200- och 300-talen var staden ett kejserligt säte och provinshuvudstad i Belgica Prima och troligen en av de största städerna i romerska riket.

Det som är fascinerande med staden är att den har inte mindre än 9 st av UNESCO:s världsarv (hela Sverige har 15!) och världsarv är något som vi gillar!

Det första av världsarven på vår promenad når vi redan när vi ska korsa Mosel, nämligen den Romerska Bron med pyloner från 100-talet och bågar från 1700-talet.

Vi kommer sedan fram till Hauptmarkt, som sägs vara ett av Tysklands vackraste torg omgivet av många fina hus. Här står en kopia av det Marktkreutz (marknadskors), som restes på 900-talet och symboliserade stadens rätt att anordna marknader.

Den fina fontänen, Petrusbrunnen, från 1595, har vi i blickfånget när vi slår oss ner på Rådhuskällaren för lite fika.

Några hundra meter bort ligger Triers mest kända landmärke, Porta Nigra. Det är en stadsport som restes av romarna i slutet av 100-talet. Det är Tysklands äldsta försvarsbyggnad och var från början en av fyra portar i stadsmuren. Det är en otroligt häftig byggnad och vi som gillar att knata runt bland lämningar från romartiden, känner nästan av historiens vingslag när vi går igenom porten.

Tillbaka vid torget tar vi av mot två andra världsarv, Dom S:t Peter och Liebfrauenkirche. De här två vackra kyrkorna var vi inne i vid vårt förra besök. Idag pågick det ett stort event i domen, ”Heilig Rock Tage 2022”, med oavbrutet ringande klockor, massor med folk och ett digert program så istället tittade vi in i Liebfrauenkirche, som ligger vägg-i-vägg med katedralen. Detta är en av de äldsta gotiska kyrkorna från 1200-talet.

Dom S:t Peter

Liebfrauenkirche

Promenaden fortsätter bort mot nästa världsarv, Konstantinbasilikan eller Aula Palatina. Salen är ursprungligen från 310 e Kr och belägen i en enorm byggnad. Den användes som tronsal av den romerske kejsaren. På 1600-talet införlivades Aula Palatina med det nybyggda palatset och sedan mitten på 1800-talet har den används som en protestantisk kyrka.

Vägg-i-vägg ligger alltså Kurfürstliches Palais, som anses vara ett av de vackraste barockpalatsen i världen. Dagens palats är från mitten av 1700-talet och framför ligger en vacker trädgård med fina skulpturer.

På andra sidan trädgården kommer vi till dagens sista världsarv, nämligen Kaiserthermen, de kejserliga baden. De uppfördes i början av 300-talet under Konstantins period och var romarnas tredje största termer. Nu började det bli kväll så vi tittade bara över murarna innan vi promenerade hemåt.

Ytterligare världsarv i Trier är Amfiteatern, resterna av Barbara Therme och en berömd handskrift på Stadsbiblioteket. På hemvägen träffade vi åter på några av de plattor som återfinns på många ställen och visar att här bodde det judar som dödades i koncentrationslägren under Andra Världskriget. Här bodde tre syskon, som var tonåringar när de avrättades och vi fick åter tankar på alla grymheter som utspelas inte långt ifrån oss också idag och att världen inte lärt sig något av historien

Nästa dag lämnar vi Trier och följer Moseldalen en bit norrut....