söndag 27 februari 2022

Kyrkö mosse - En annorlunda sevärdhet

 


När vi lämnade Åsnens Nationalpark förra söndagen fortsatte vi via broar och öar längs Åsnens östra strand. Det var en riktigt fin väg med underbara vyer och vi passerade flera små campingplatser, där vi mycket väl skulle kunna tänka oss att stanna någon natt när de öppnat för säsongen. En stund senare när vi passerade Mörrumsån (som rinner från Åsnen och mynnar ut i Östersjön vid Mörrum) fick vi se en otroligt vacker stenbro. Vi svängde in på den iordninggjorda parkeringen vid Blidingsholmsbron och tog en liten promenad.


Det visade sig vara en stenvalvsbro med åtta spann från början av 1800-talet. Den har dock anor från medeltiden, då det fanns ett vadställe över ån här och på 1500-talet byggdes den första bron, som sedan bytts ut ett par gånger innan den här byggdes. Vägsträckningen var betydelsefull som förbindelse med skåne och här förflyttades danska trupper under Nordiska sjuårskriget på1560-talet och under Kalmarkriget i början på 1600-talet.




Det som var lite annorlunda är att det också finns fångstanordningar för ålfiske, s k "Värmane".
Fiskerätten, som är knuten till de olika valven, disponeras sedan mycket lång tid tillbaka av olika gårdar. Detta är ett av två kvarvarande värmane längs Mörrumsån och troligen i Sverige. Så sent som på 1950-talet fanns 14 kända värmane i Mörrumsån från Åsnens utlopp till gränsen mot Blekinge. Ålfisket bedrivs från slutet av mars till början av november. Under 2020 restaurerades ålfiskeplatserna och ett värmane har gjorts iordning komplett med all utrustning som användes förr.



Vi tyckte det var ett fint stopp där man förutom parkering satt upp informationsskyltar och placerat ut bord och bänkar med utsikt över bron. 

Vårt egentliga mål var den udda sevärdheten Bilkyrkogården på Kyrkö mosse, som ligger utanför Ryd, längs väg 119. Den är som andra liknande platser ett verk av en man, i det här fallet Åke på myren. 


Han föddes 1914 och efter skolgång och arbete som dräng köpte han 1935 denna torvmosse och började bryta torv. Han var en teknisk och praktisk man, så han byggde en torvfabrik med rivmaskin, driven av gamla bilmotorer och ett litet hus på 12 m² till sig själv. När bilarna blev vanliga på 50-talet dumpades ofta de gamla skrotbilarna i skogen. Åke blev lite av en pionjär vad gäller återvinning och han samlade in dem. Han började handla med reservdelar och kvar blev mängder med karosser. 1992 flyttade Åke till ålderdomshemmet i Ryd och det blir debatt om platsens framtid. Kommunen beslutar 2001 att skrotbilarna får vara kvar och att naturen så småningom får återta platsen. Detta kan vi läsa på en informationsskylt vid vägen. 

Naturligtvis visste vi att det inte var optimalt att besöka en mosse i snösmältningstider, men nu var vi så nära att det var värt ett försök. Vägen in bland bilvraken, kantad med gamla bildäck var inte att tänka på så vi fick försöka ta oss fram andra vägar, balanserande på tuvor och hoppande över pölar. 




Sommartid ska den vägen in till bilarna vara tillgänglighetsanpassad. Vi fick ändå se en hel del av de över 100 fordonen som finns där. En del modeller kände vi igen från vår barndom.



När vi kom tillbaka till parkeringen stod där tre tyskregistrerade fordon. Samtliga hade speciella dekaler och när vi senare googlade vad de innebar fick vi följande information. Baltic Sea Circle körs både sommar och vinter, start och mål i Hamburg. Deltagarna ska tillryggalägga 7500 km på 16 dagar utan att använda motorvägar eller GPS. Nu hade de startat dagen innan så än var allt rent och snyggt!



Sedan finns det antagligen olika klasser. Förra sommaren skulle bilarna vara minst 20 år gamla och de vi såg var inte heller årets modell. Varje team ska också ha samlat ihop en summa till valfri välgörenhet innan start.
Nu träffade vi aldrig de här förarna men det är ingen dålig tripp de nyss hade startat och vi vill knappt tänka på vilka vägar och temperaturer de kommer att möta på vägarna i norra Norge, Ryssland och Finland. Hur det nu går med deras resa efter Putins idiotier vet vi naturligtvis inte....

Hur som helst är bilkyrkogården en mycket speciell plats och man börjar onekligen att fundera över bilarnas historia. Eller som det står längst ner på informationstavlan; "Av jord är du kommen. Jord ska du åter bli"

 

 


onsdag 23 februari 2022

Åsnens Nationalpark


Precis som en del samlar på frimärken eller mynt, så samlar vi på världsarv och svenska nationalparker. Därför var utflyktsmålet i söndags ganska givet när vi vaknade i Växjö till en fin dag med blå himmel och lite vår i luften. Några mil söder om Växjö ligger Åsnens nationalpark som bildades 2018 och därmed blev Sveriges 30:e och yngsta nationalpark. Den består till 75% av vatten. Resterande del består till stor del av ädellövskog även om det också finns barrskog och myrmarker. 


I området häckar havsörn, fiskgjuse, storlom och den inte helt vanliga rördromen, även om fågellivet idag mest bestod av hackspettar som hördes både här och var.

Det finns två entréer till parken, dels vid Trollberget på sjöns västra sida och dels vid Sunnabron vid den nordvästra stranden dit vi åkte. Här kommer vi till en parkering och härifrån är det bara ett par hundra meter ner till stranden där fina grillplatser, fikabord och vindskydd gjorts i ordning.




Därifrån utgår också ett par kortare anpassade stigar. Vi tar den som leder till Bjurkärrhalvön, där det också går att parkera. Härifrån utgår två markerade slingor; Bokslingan (1,7 km) som går genom en mycket gammal bokskog och har ett rikt växt - och djurliv. Den är anpassad och tillgänglig för rullstol och barnvagn. Strandslingan som är 2,6 km går lite närmare stranden och säkert riktigt naturskön, men idag var det inte läge att lämna den anpassade stigen då det är otroligt sankt och vattensjukt så fort man satte foten utanför stigen.





Bokslingan var riktigt fin med lagom mycket information längs leden. 



Vi passerade bl a Karolinerekarna, några högresta ekar som troligen såddes runt 1720. Enligt sägnen var det officerare hos Karl XII som tog med sig ekollon hem från Polen och planterade de här ovanligt högresta ekarna.


I den gamla ängsladan lagrades höet som slogs i strandkanten tills det kunde köras hem till torpet när isen lagt sig.


Vi fick en riktigt fin promenad och det kändes i luften att våren var på väg och på slutet fick vi lätta på vinterjackorna. Det var verkligen en fin plats och vi kan tänka oss hur härligt det kommer att bli här om några månader när de skira boklöven har slagit ut. Det annalkande ovädret slog vi fullkomligt ur tankarna när vi nu kan bocka av nr 10 utav Sveriges 30 nationalparker.

Snart är den härliga tiden här.....



 


måndag 21 februari 2022

Vinterhelg i Växjö


 Växjö är en stad vi aldrig har varit i trots att vi passerat oräkneliga gånger. Hur kommer det sig då att vi hamnar här mitt i vintern? Det började innan jul med att jag (B-M) bokade biljetter till föreställningen "Stalker", med Brynolf & Ljung. De är ett par av Lars favoriter så tillsammans med två hotellnätter skulle det bli en överraskning. Som så mycket annat blev föreställningen inställd men ett par hotellnätter verkade ändå vara ett skönt avbrott i vardagen. På lördagen vaknade vi till ett riktigt vinterväder så vi väntade tills plogbilarna varit ute innan vi åkte iväg mot Småland.


Framme i Växjö
möttes vi av riktigt fint vårvinterväder utan snöblask! Vi åkte direkt mot museiparken där vi tänkte besöka Utvandrarnas Hus. Det lockade eftersom de flesta av min farmor och farfars syskon emigrerade och vi först på senare år fått kontakt med en syssling, som besökt Sverige tillsammans med sin familj. Museet öppnade 1968 och försöker återberätta om den massiva utvandring som skedde under 1800-talets andra hälft och in på 1900-talets början då ca 1/5 av befolkningen lämnade Sverige bakom sig för gott för att söka lyckan i Amerika, något att tänka på idag då vårt land istället är landet dit många anländer. 


Museets permanenta utställning heter Drömmen om Amerika och skulle vi tagit del av all information där hade vi nog gått där än...





Det finns också ett Mobergrum, som är en kopia av hans skrivarstuga. Där berättas det om Utvandrarseriens tillkomst och originalmanus till romanen finns i en monter.



En intressant del var utställningen "Med svenska rötter", där en vägg är täckt med luckor. När man öppnar dem får man mer information om specifika livsöden och företeelser.


En kopia av Utvandrarmonumentet finns i utställningen. Originalet står sedan 1959 i hamnparken i Karlshamn. Mannen ser framåt, ut över havet, medan kvinnan tittar bakåt på allt de lämnar här hemma...


I Utvandrarnas Hus finns också
Svenska emigrantinstitutet med ett stort arkiv över amerikabrev, dagböcker och fotografier.

I museiparken finns även Smålands museum och Sveriges glasmuseum, men de får vi spara till ett annat tillfälle.

Istället styrde vi stegen mot den imponerande domkyrkan. 


Den uppfördes på den här platsen under tidig medeltid och efter oräkneliga bränder och renoveringar gjordes en stor restaurering 1957-60, då den fick dagens utseende. Även inredningen är modern och idag nästan som en vacker konsthall.

Redan till höger innanför entrén finns dopplatsen "Livets källa" av Göran Wärff.


Bakom körläktaren finns en mosaik av Bo Beskow föreställande det himmelska Jerusalem och över körläktaren finns en designad armatur, som ska liknas vid en stjärnhimmel.


I början av 2000-talet fick kyrkan sitt mest uppmärksammade föremål, altarskåpet "Fiat Lux" i glas, formgivet av Bertil Vallien. 


Där finns allt från korset, Livets träd och på insidan av dörrarna finns apostlarna med sina attribut.


Längst ner i kyrkan finns en ljusbärare kallad Livets träd. Den är skapad av Erik Höglund och Lars Larsson, så vacker tyckte vi den var!


Efter den här konstvandringen var det dags att söka oss genom staden till vårt hotell Elite Park Hotel. Det ligger verkligen mitt i kulturen, i direkt anslutning till konserthuset (där vi skulle gått på vår föreställning) och med en del av rummen i grannhuset ovanpå konsthallen, vilken var stängd söndag och måndag. Vi fick ett stort bra rum, frukosten innehöll allt vi kunde önska så vi var mycket nöjda med vårt val av hotell.




På trottoaren utanför står statyn, "Jag tänker på mig själv" av Marianne Lindberg De Geer. Den kom dit när konsthallens lokaler invigdes 2006 och orsakade då ett ramaskri.


Mitt emot hotellet ligger biblioteket och på kvällarna projicerades olika texter på väggen (så även på söndagskvällen då oväder åter drog in).


På vår korta tid i staden kände vi att det verkligen fordras ett återbesök när temperaturen är lite behagligare eftersom staden har flera fina parker och en härlig omgivning. Nu fick vi en fin vårvinterdag på söndagen men mer om den följer...

På måndagsmorgonen satte vi klockan på väckning för att efter en tidig frukost starta resan hem innan ovädret hann dra in över vår del av landet. Tack och lov hann vi nästan hem innan regnet övergick i yrande snö.