söndag 27 februari 2022

Kyrkö mosse - En annorlunda sevärdhet

 


När vi lämnade Åsnens Nationalpark förra söndagen fortsatte vi via broar och öar längs Åsnens östra strand. Det var en riktigt fin väg med underbara vyer och vi passerade flera små campingplatser, där vi mycket väl skulle kunna tänka oss att stanna någon natt när de öppnat för säsongen. En stund senare när vi passerade Mörrumsån (som rinner från Åsnen och mynnar ut i Östersjön vid Mörrum) fick vi se en otroligt vacker stenbro. Vi svängde in på den iordninggjorda parkeringen vid Blidingsholmsbron och tog en liten promenad.


Det visade sig vara en stenvalvsbro med åtta spann från början av 1800-talet. Den har dock anor från medeltiden, då det fanns ett vadställe över ån här och på 1500-talet byggdes den första bron, som sedan bytts ut ett par gånger innan den här byggdes. Vägsträckningen var betydelsefull som förbindelse med skåne och här förflyttades danska trupper under Nordiska sjuårskriget på1560-talet och under Kalmarkriget i början på 1600-talet.




Det som var lite annorlunda är att det också finns fångstanordningar för ålfiske, s k "Värmane".
Fiskerätten, som är knuten till de olika valven, disponeras sedan mycket lång tid tillbaka av olika gårdar. Detta är ett av två kvarvarande värmane längs Mörrumsån och troligen i Sverige. Så sent som på 1950-talet fanns 14 kända värmane i Mörrumsån från Åsnens utlopp till gränsen mot Blekinge. Ålfisket bedrivs från slutet av mars till början av november. Under 2020 restaurerades ålfiskeplatserna och ett värmane har gjorts iordning komplett med all utrustning som användes förr.



Vi tyckte det var ett fint stopp där man förutom parkering satt upp informationsskyltar och placerat ut bord och bänkar med utsikt över bron. 

Vårt egentliga mål var den udda sevärdheten Bilkyrkogården på Kyrkö mosse, som ligger utanför Ryd, längs väg 119. Den är som andra liknande platser ett verk av en man, i det här fallet Åke på myren. 


Han föddes 1914 och efter skolgång och arbete som dräng köpte han 1935 denna torvmosse och började bryta torv. Han var en teknisk och praktisk man, så han byggde en torvfabrik med rivmaskin, driven av gamla bilmotorer och ett litet hus på 12 m² till sig själv. När bilarna blev vanliga på 50-talet dumpades ofta de gamla skrotbilarna i skogen. Åke blev lite av en pionjär vad gäller återvinning och han samlade in dem. Han började handla med reservdelar och kvar blev mängder med karosser. 1992 flyttade Åke till ålderdomshemmet i Ryd och det blir debatt om platsens framtid. Kommunen beslutar 2001 att skrotbilarna får vara kvar och att naturen så småningom får återta platsen. Detta kan vi läsa på en informationsskylt vid vägen. 

Naturligtvis visste vi att det inte var optimalt att besöka en mosse i snösmältningstider, men nu var vi så nära att det var värt ett försök. Vägen in bland bilvraken, kantad med gamla bildäck var inte att tänka på så vi fick försöka ta oss fram andra vägar, balanserande på tuvor och hoppande över pölar. 




Sommartid ska den vägen in till bilarna vara tillgänglighetsanpassad. Vi fick ändå se en hel del av de över 100 fordonen som finns där. En del modeller kände vi igen från vår barndom.



När vi kom tillbaka till parkeringen stod där tre tyskregistrerade fordon. Samtliga hade speciella dekaler och när vi senare googlade vad de innebar fick vi följande information. Baltic Sea Circle körs både sommar och vinter, start och mål i Hamburg. Deltagarna ska tillryggalägga 7500 km på 16 dagar utan att använda motorvägar eller GPS. Nu hade de startat dagen innan så än var allt rent och snyggt!



Sedan finns det antagligen olika klasser. Förra sommaren skulle bilarna vara minst 20 år gamla och de vi såg var inte heller årets modell. Varje team ska också ha samlat ihop en summa till valfri välgörenhet innan start.
Nu träffade vi aldrig de här förarna men det är ingen dålig tripp de nyss hade startat och vi vill knappt tänka på vilka vägar och temperaturer de kommer att möta på vägarna i norra Norge, Ryssland och Finland. Hur det nu går med deras resa efter Putins idiotier vet vi naturligtvis inte....

Hur som helst är bilkyrkogården en mycket speciell plats och man börjar onekligen att fundera över bilarnas historia. Eller som det står längst ner på informationstavlan; "Av jord är du kommen. Jord ska du åter bli"

 

 


11 kommentarer:

  1. Vi har också varit till Bilkyrkogården för många år sedan och då var det torrt och bra att gå på vägen in. Anglian, är ingen bil man ser speciellt ofta ute på vägarna. Vi hade en granne på landet som hade en grå sådan. Spännande för bilarna som ska ta sig runt Baltic Sea. Vi har sett några sådana bilar någonstans också, för många år sedan, men var det var minns jag inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min bror hade en Ford Anglia när jag var barn och det var den första bil Lars körde, så det var en av få bilar vi kände igen. Visst hade det varit skönt att kunna gå på vägen in till bilarna. Nu fick vi nöja oss med de vi kunde se.

      Radera
  2. Verkligen en vacker bro! Fast det kan man inte säga om skrotbilarna om du frågar mig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte är skrotbilarna vackra men det var ändå något andaktsfullt över det hela….
      Visst var bron fin!

      Radera
  3. Finns mycket att se i de trakterna Bilkyrkogården och Svartaberget mm somar tid kan man även hitta kaffestugor. Där ser ma att naturen tar tillbaka men det tar sin tid! Men lite nostalgi bilar från vår ungdom (74 idag) ha.
    Träffade ett annat gäng föra året Team Gruzmuul Viking Rally 2021 också gamla bilar har set och mött dessa i Europa några gånger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst finns det mycket att se runt om i vårt land och nog kommer det ta likaså några år innan naturen tagit över på bilkyrkogården. Vi kände också lite nostalgi speciellt inför den gamla Ford Anglian, som kallades ”bärplockare” i vår ungdom.

      Radera
  4. Vet inte varför jag inte mina inlägg kommer fram men gör nu ett nytt försök. Fina stenbroar ni hittat och vilken bilkyrkogård. Vi har nog kört förbi där men aldrig stannat till . Hoppas ni snart är ute på vägarna med Laikan igen. Hoppas inte kriget ställer till det i hela Europa. Vi tuffar iallafall hemåt nu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog något med Blogger, ibland går det att lägga in kommentarer och plötsligt går det inte för en del. Ibland kan jag inte kommentera andra som har Blogger…. Det fina en stor bilkyrkogård i Båstnäs i Värmland också men dit har vi inte kommit än. Vi får se om vi hämtar Laikan nästa helg eller om det blir ännu en vecka senare. Konstigt nog är almanackan ganska välfylld ett par veckor framåt! Kör lugnt på vägen hem!

      Radera
  5. Kul att ni också hittade till den här bilkyrkogården! En annorlunda sevärdhet och kul att fota!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så ni har också besökt Kyrkö Mosse. Vi var verkligen där fel årstid så vi blev helt avskurna från många av bilarna men visst är det fascinerande!

      Radera