Sommardagar på hemmaplan

När vi kom hem från Island i midsommarveckan visade det sig att det inte bara var fina minnen och foton vi kom hem med utan att jag (B-M) också fått med mig en riktig "bonnförkylning". Därför fick vi fira en mycket stillsam midsommar på tu man hand, där sill, potatis och en liten nubbe varvades med vila på sängen och goda jordgubbar. Tack och lov var eländet snabbt övergånget för på söndagen fick vi besök av dotter Malin med familj och då skulle barnbarnet, Ellen stanna hos oss i några dagar. Det var så mysigt även om värmen var i häftigaste laget. Vi hann ut och testa lite på golfbanan...

... sen hade vi en mysig dag i Skövde då hon fick välja 13-årspresent innan det blev gofika.

Ett besök på Odenbadet blev det och grillning på kvällen. På tisdagskvällen packade vi i ordning husbilen för en tur neråt Skåne och då skulle vi skjutsa hem Ellen till Göteborg på vägen. Vi startade tidigt på morgonen för vårt första mål skulle bli Nossebro Marknad, som går av stapeln sista onsdagen i varje månad, utom december. Det är Sveriges största och äldsta månadsmarknad, då den första marknaden hölls den 26 augusti 1903. När jag var yngre och bodde i de trakterna blev det många marknadsbesök men nu var det säkert 35 år sedan jag var där. Vi gick också till Kerstinsås kvarn, där våra kompisar serverade fika för Hembygdsföreningen.

Sedan fortsatte vi på små natursköna vägar ner mot Göteborg. Lunchsallad intog vi i Gräfsnäs slottspark, vid sjön Anten. När vi lämnat av Ellen på Guldheden fortsatte vi söderut och dagens mål var Tönnersjö GK, några mil utanför Halmstad. Efter att ha handlat lite godsaker på Korshags fiskaffär i Falkenberg fick vi en nästan tropisk kväll vid husbilen med trevligt sällskap från husbilen bredvid.

Idag gick vi en svettig golfrunda på den natursköna, men rejält kuperade banan.

Sedan fortsätter vi söderut och stannar på ställplatsen i Lundåkrahamnen i Landskrona. Det är en stor ställplats med ett 50-tal ordinarie platser med fin utsikt över vattnet och båtarna i småbåtshamnen. Det finns bra service, både el, toaletter, duschar, färskvatten, wifi samt tömning av gråvatten och toaletter. Man betalar i en automat och kostnaden är 225 kr/dygn. När vi kom vid 16:30 fanns det endast ett par platser kvar och många av husbilarna kommer från olika europeiska länder, flest tyskar. Här fick vi ytterligare en fin kväll och i morgon väntar en utflykt till Ven.

 

Tillbaka mot Reykjavik - Cirkeln är sluten.

När vi lämnar Husavik har vi åtskilliga mil kvar till vårt inbokade boende och halva dagen har redan gått. Därför blir det inte så många stopp efter vägen. Däremot kände vi att det åter var dags för ett vattenfall eftersom vi prioriterat bort både Svartifoss vid Skaftafell, p g a vädret och Dettifoss, p g a många km på en väg som man kan kalla tvättbräde om man är snäll.... Nu blev det ett stopp vid Goðafoss några mil från Husavik. Goðafoss kan översättas till "Guds vattenfall". Fallet är 12 meter högt, ca 30 meter brett och i vårt tycke riktigt fint. Enligt legenden fungerar fallet som en markering för slutet av hedendomen, då en lagman ska ha kastat sina nordiska hedendomsstatyer i vattenfallet. Det ligger precis vid Ringvägen så vi tog en promenad här.

Sedan fortsatte vi förbi Akureyri, som är norra Islands största stad med knappt 20 000 invånare.

Dagens övernattning, Hlin Guesthouse, låg söder om fjorden Skagafjördur, utanför det lilla samhället Varmahlið. Det fungerade som ett vandrarhem med tillgång till ett kök, så åter var vi glada för ett lager medtagen lättlagad mat då det kanske inte låg något näringsställe inom rimligt avstånd.

Nästa morgon hade vi ungefär 30 mil kvar till Reykjavik. Vi startade med ett kort regnigt besök på Vidimyri Church, som ligger i närheten av vårt boende. Det är en av några få kvarvarande kyrkor byggda av torv och den är från 1830-talet. Den fungerar fortfarande som församlingskyrka. Tyvärr öppnar de inte förrän klockan 12 och så dags kommer vi att vara långt därifrån.

När det sedan klarnar upp blir det naturligtvis fikapaus på en rastplats. Här har vi utsikt över Kattarryggur, som från början var en väg för hästdragna vagnar, men från 1930 användes den för motortrafik till Akureyri. Inte ser den smala vägen som klättrar på sluttningen speciellt trafiksäker ut. 

Sedan fortsätter vi längs Ringvägen och nästa stopp blir vid Grabok krater. Kratern är den största av tre kratrar och bildades för cirka 3 400 år sedan i ett sprickutbrott.Den kallas Stora Grabok, medan de andra kallas Grabokarfell och Litla Grabok. Grabrok-kratern reser sig cirka 170 meter över marken och är lättillgänglig via en gångstig. Det är ganska brant, men tack och lov har man byggt trappsteg på en del av den för att göra vandringen lättare. 

Vi vandrar runt kratern och får då en fin utsikt över Grabokarfell och över Borgarfjordurs landsbygd och de omgivande bergen. 

Sedan fortsätter vi mot Reykjavik och idag får vi veckans högsta temperatur, 15º, sol och en knallblå himmel. När vi åter installerat oss på Hotel Cabin tar vi en promenad tillbaka till Hallgrímskirkja och idag var den öppen.

 

Det är en vacker men förhållandevis enkel kyrkosal. Den moderna predikstolen tycker vi är vacker. Dopfunten som är tillverkad i acryl ska påminna om en bit glaciäris. Orgeln ser gigantisk ut och har hela 5275 pipor, vilket vi tycker låter mycket utan att ha några belägg för hur det brukar vara...

 

Efter att ha sett oss omkring i kyrkan, köpte vi en biljett och tog hissen upp i tornet. Där hade vi en strålande utsikt över staden.

Sedan gick vi och åt Fish and Chips, som verkar vara otroligt populärt här och det kanske inte är så konstigt då fisktillgången bör vara god. 

Nästa dag gick allt som på räls, flyget gick i tid och bagaget kom fort på Arlanda, så vi kom med vårt planerade tåg hem till Falköping dit vi kom fram på kvällen. Vi hade stora förväntningar på resan runt Island och vi kan bara konstatera att de överträffades med råge!

 

Valsafari från Husavik

 Med facit i hand hade vi en otrolig tur som bokade en extra natt här i Myvatn, annars hade vi aldrig kommit ut på någon valsafari, men nu skulle det ske och vi vaknade i ottan till en knallblå himmel och en vind som mojnat en hel del. Efter en snabb frukost åker vi mot Husavik,ca fem mil bort, som numera är lika känt för Molly Sandéns låt med samma namn, som för sina utflykter med båt för att eventuellt få se havets giganter. Vi har varit på valsafari en gång tidigare, för 10 år sedan från Andenes, på Vesterålen, norr om Lofoten och detta var något vi gärna vill uppleva igen.

Det finns flera företag som erbjuder lite olika turer och vi valde en tur på 3,5 timmar med företaget North Sailing, som är en av pionjärerna och startade sina turer 1995. De använder tidigare fiskebåtar (men har även utflykter med ribbåt). Vikvalar, knölvalar, kaskeloter, fenvalar, späckhuggare, delfiner och ibland till och med blåval – den största av dem alla – besöker det rika vattnet i Skjálfandibukten utanför Húsavík och med 98% chans att få se en val närmade vi oss Husavik. Valarna kommer till bukten under sommaren, juli är den bästa tiden för valskådning, men säsongen sträcker sig från april till oktober.

Husavik är en liten stad med drygt 2000 invånare och utsikten från biljettkontoret ner mot hamnen var bedövande vacker.

Vi ska åka med fartyget Náttfari och får varsin rejäl overall som även innehåller flytelement. 

Sedan bär det iväg ut mot bukten. Även om vinden vänt så är det en hyfsad sjögång så står man vid relingen gäller det att hålla sig i. Efter en stund får vi skymtar vi några sjöfåglar som simmar i vattnet och med kikarens hjälp kan vi äntligen få bekräftat att vi fått se några lunnefåglar, som vi längtat efter hela resan. Det visade sig att det fanns en liten ö där de häckade och nu var de ute till havs för att söka föda. Det blev några suddiga kort, men vi har åtminstone sett den. Tyvärr minskar antalet lunnefåglar p g a födobrist och miljöförstöring och den betraktas numera som hotad. 

De imponernade Kinn-bergen ramar in bukten.

Vi fortsätter ut mot Skjálfandibukten och nu har vi bara ett par mil kvar till polcirkeln. Visst klappar hjärtat lite extra när guiden på båten ser ett vattensprut från en val en bit framför oss!

Får vi då se några valar? Vi hade nog tur som tokar för vi hade totalt ett tiotal knölvalar inom synhåll. Knölvalen tillhör bardvalarna och är en imponerande koloss. Som vuxen blir den ca 15 meter och väger omkring 36 ton. Tre stycken hade vi så nära oss att vi nästan duckade när en av dem kom upp alldeles bredvid båten innan den dök ner under ytan igen. Visserligen gjorde ingen av dem något "hopp" som just knölvalen kan göra ibland, men vi var alldeles lyriska över att få se de här enorma djuren och timmarna vi låg där ute och gungade på vågorna gick så fort, allt medan guiden såg valar i alla riktningar.

Precis så här nära oss hade vi de gigantiska djuren!

Nöjda och belåtna vände vi åter mot Husavik och på vägen tillbaka bjöds vi på varm choklad och kanelbullar, så gott det smakade.

Vi får nog bara inse att vi hade en otrolig tur. När vi närmar oss land är gråvädret tillbaka...

...och efter några mil i bilen kommer regnet......