Pingstafton på Kinnekulle - Det blommande berget

I veckan fick vi ett mail från en av medlemmarna i Falköpings Fotoklubb, som tillbringar mycket tid i sin stuga på Kinnekulle. Det var en inbjudan till en improviserad fotoutflykt på pingstafton, eftersom det precis nu är blomningstid för ramslöken på Munkängarna, guckuskon ovanför Hjelmsäter och St Pers nycklar och andra orkidéer på Västerplana hed och vall. Naturligtvis lät det lockande. Vi åkte upp lite tidigare och tog en titt i stenbrottet, där vi stod tillsammans med en annan husbil på vår premiärtur i april. 

Nu var det TJOCKT med husbilar och vi tackade vår lyckliga stjärna att vi tog personbilen och kunde åka hem på kvällen. När vi sedan åkte upp till utsikten för att dricka vårt medhavda kaffe var varje husbilsplats fylld även här. Självklart förstår vi att vackra Kinnekulle lockar den här årstiden och en långhelg med sommarväder gör väl inte lockelsen mindre. Vi skulle träffa våra kamrater kl.17 vid Medelplana kyrka och vi åkte först upp mot Hjelmsäter och den lokal med guckusko som finns här. Guckuskon blommar under ett par veckor så det är bäst att passa på. Den är egentligen en outsider bland orkidéerna, men otroligt vacker eftersom den växer i klungor. Den har den största blomman av alla svenska orkidéer och den av våra orkidéer som mest påminner om tropiska arter.

När vi är på väg in i skogen berättar en av de som bor här uppe att det även växer en annan orkidé, nästrot, här bredvid spången. Det är så kul att vara ute med andra som har kunskaper och delar med sig av dem eftersom vi utan att tveka hade gått förbi den här orkidén och trott att det var en utblommad växt. Det som kännetecknar nästroten är att hela växten saknar klorofyll.

När vi kommer fram till guckuskon tillbringar vi en bra stund på marken för att försöka föreviga de vackra blommorna, vilka konstverk!

Sedan fortsätter vi till Munkängarna. När vi var här i slutet av mars såg ramslöken ut så här...

...men nu var synen (och doften) en helt annan. 

Det är så vackert här och många tillbringade pingstaftonskvällen med en promenad på stigarna i naturreservatat. Ramslök växer från de sydligaste landskapen och upp mot Uppland. Eftersom den trivs på lövängar och där marken är kalkrik och fuktig, finns den i rikliga mängder på Kinnekulle. Doften av ramslök påminner om vitlök, vilket gett den namnet "skogens vitlök" i folkmun. 

När vi fyllt minneskorten i våra kameror kände vi att det var dags att även fylla våra magar så vi åkte ner till Råbäcks hamn och tände en grill i en av de iordningställda platserna. Tänk att det finns något som smakar så gott som grillad korv en vacker kväll vid Vänerns strand och i trevligt sällskap!

Några stannade kvar vid Råbäck för att vänta in en vacker solnedgång medan några åkte för ett sista fotostopp vid Västerplana hed och vall. Det var i grevens tid vi kom dit, för även om dagsljuset varar länge den här tiden på året så finns det gränser. Vi hann dock ta en promenad på heden och visst finns där massor med orkidéer. Eftersom vi inte är några botanister njuter vi av skönheterna oavsett vad de heter. Den vanligaste orkidén här är St Pers nycklar, men t o m vi ser att alla inte är av samma art...

Sedan åkte vi hem, denna magiskt vackra kväll och nog kan vi konstatera att den här årstiden är Sverige mer än fantastiskt!