Valsafari från Husavik

 Med facit i hand hade vi en otrolig tur som bokade en extra natt här i Myvatn, annars hade vi aldrig kommit ut på någon valsafari, men nu skulle det ske och vi vaknade i ottan till en knallblå himmel och en vind som mojnat en hel del. Efter en snabb frukost åker vi mot Husavik,ca fem mil bort, som numera är lika känt för Molly Sandéns låt med samma namn, som för sina utflykter med båt för att eventuellt få se havets giganter. Vi har varit på valsafari en gång tidigare, för 10 år sedan från Andenes, på Vesterålen, norr om Lofoten och detta var något vi gärna vill uppleva igen.

Det finns flera företag som erbjuder lite olika turer och vi valde en tur på 3,5 timmar med företaget North Sailing, som är en av pionjärerna och startade sina turer 1995. De använder tidigare fiskebåtar (men har även utflykter med ribbåt). Vikvalar, knölvalar, kaskeloter, fenvalar, späckhuggare, delfiner och ibland till och med blåval – den största av dem alla – besöker det rika vattnet i Skjálfandibukten utanför Húsavík och med 98% chans att få se en val närmade vi oss Husavik. Valarna kommer till bukten under sommaren, juli är den bästa tiden för valskådning, men säsongen sträcker sig från april till oktober.

Husavik är en liten stad med drygt 2000 invånare och utsikten från biljettkontoret ner mot hamnen var bedövande vacker.

Vi ska åka med fartyget Náttfari och får varsin rejäl overall som även innehåller flytelement. 

Sedan bär det iväg ut mot bukten. Även om vinden vänt så är det en hyfsad sjögång så står man vid relingen gäller det att hålla sig i. Efter en stund får vi skymtar vi några sjöfåglar som simmar i vattnet och med kikarens hjälp kan vi äntligen få bekräftat att vi fått se några lunnefåglar, som vi längtat efter hela resan. Det visade sig att det fanns en liten ö där de häckade och nu var de ute till havs för att söka föda. Det blev några suddiga kort, men vi har åtminstone sett den. Tyvärr minskar antalet lunnefåglar p g a födobrist och miljöförstöring och den betraktas numera som hotad. 

De imponernade Kinn-bergen ramar in bukten.

Vi fortsätter ut mot Skjálfandibukten och nu har vi bara ett par mil kvar till polcirkeln. Visst klappar hjärtat lite extra när guiden på båten ser ett vattensprut från en val en bit framför oss!

Får vi då se några valar? Vi hade nog tur som tokar för vi hade totalt ett tiotal knölvalar inom synhåll. Knölvalen tillhör bardvalarna och är en imponerande koloss. Som vuxen blir den ca 15 meter och väger omkring 36 ton. Tre stycken hade vi så nära oss att vi nästan duckade när en av dem kom upp alldeles bredvid båten innan den dök ner under ytan igen. Visserligen gjorde ingen av dem något "hopp" som just knölvalen kan göra ibland, men vi var alldeles lyriska över att få se de här enorma djuren och timmarna vi låg där ute och gungade på vågorna gick så fort, allt medan guiden såg valar i alla riktningar.

Precis så här nära oss hade vi de gigantiska djuren!

Nöjda och belåtna vände vi åter mot Husavik och på vägen tillbaka bjöds vi på varm choklad och kanelbullar, så gott det smakade.

Vi får nog bara inse att vi hade en otrolig tur. När vi närmar oss land är gråvädret tillbaka...

...och efter några mil i bilen kommer regnet......