Reykjavik - Äntligen är vi där!

Måndagens morgon på Comfort Hotel Arlanda Airport blev lugn eftersom det mesta inför avresan var klart. När vi sovit ut och ätit en rejäl hotellfrukost tog vi oss an säkerhetskontrollen i terminal 5. När vi kom dit nådde den till terminal 4 och en liten sväng tillbaka.

Efter ca en timme i kön hände något som gjorde att det kändes som om vi vunnit högsta vinsten på lotteri. En man kom och öppnade banden vid kön och så fick vi och totalt tio personer följa med en personal på kringelvägar, genom slussar, korridorer och hissar till en annan säkerhetskontroll och vips var vi klara och hade tjänat åtminstone 1,5 timmars kötid! Yippi, att sedan planet var en timme försenat är en annan historia.

Vi landade på Keflavik strax efter kl. 16 lokal tid så här fick vi två timmar till godo när vi ställde om klockan.

Efter ett par timmar hade vi fått ut bagage, hämtat hyrbil, kört in till Reykjavik och installerat oss på Hotel Cabin, allt i ett envist strilande regn.

Aldrig har väl ett hotell haft ett mer passande namn för vårt rum gjorde verkligen skäl för namnet kabin. Rummet hade ca 30 cm till godo på varje sida om sängen, förutom en liten plätt innanför dörren där väskor fick placeras...

Detta är vårt första besök i Reykjavik, världens nordligaste och Europas västligast belägna huvudstad. Staden ligger på latitud 64°08' N, inte långt från polcirkeln, som ligger på 66°33' N. Under den mörkaste årstiden lyser solen endast fyra timmar per dag, och nu är det dagsljus nästan dygnet runt. Namnet Reykjavik betyder Rökvik det vill säga "rökarnas vik". Detta namn fick viken och trakten efter anblicken av de heta källornas ångpelare. Nu var det tur att kvällen var ljus för regnet avtog och efter en hamburgare tog vi oss en promenad genom staden för att titta på de mest kända sevärdheterna. Lite fin Street Art och en regnbågsmålad gågata ger + poäng .

Vi började med att gå till Hallgrimskirkja, som blivit en av Reykjaviks mest kända symboler. Kyrkan har fått sitt namn efter den isländske prästen och psalmdiktaren Hallgrimur Pétursson.  Den ligger nära centrum och är synlig över hela staden. Det tog hela 41 år att få kyrkan helt klar; bygget påbörjades 1945 och den var färdig 1986. Arkitekturen är inspirerad av de vackra basaltpelarna vid vattenfallet Svartifoss på södra Island. Kyrktornet blev klart redan 1974, långt före den övriga byggnaden. Kyrktornets högsta topp är 74,5 meter, vilket gör Hallgrímskirkja till den näst högsta byggnaden i landet. Det finns en hiss man kan åka 8 våningar och gå ytterligare 2 trappor upp till en storslagen utsiktsplats med vy i alla väderstreck. Dit hade vi tänkt ta oss men tyvärr hade kyrkan precis stängt när vi kom dit, så vi fick nöja oss med att beundra utsidan.

Statyn framför kyrkan föreställer Leif Eriksson,som upptäckte Nordamerika år 1 000, mer än 500 år före Columbus. Han var son till Erik Röde. Statyn är en gåva av USA 1930 för att fira Alltingets tusenårsjubileum.

Nästa stopp blev Harpa, som är ett konsert- och operahus och inhyser Islands filharmoniska orkester och Islands Opera. Harpa började byggas januari 2007 och invigdes i augusti 2011. Det ligger i hamnområdet Austurhöfn. Huset är byggt i stål, med en fasad som består av omkring 10 000 oregelbundet formade prismaliknande fönster i olika färgnyanser, riktigt läcker arkitektur.

När vi sedan vände hemåt längs strandpromenaden kom vi till Solfärd  eller  The Sun Voyager. Det är en skulptur i rostfritt stål. Den skapades 1986 av konstnären Jón Gunnar Árnason och invigdes 1990. Den är placerad vid vägen Sæbraut intill kusten i centrala Reykjavik. Den är så vacker och hade vi fått önska något mer denna vår första kväll i Reykjavik så hade det varit att få se den i solnedgång, men man kan inte få allt här i världen....