Cykeltur på banvallen mot Ulricehamn

När vädret visar sig från sin bästa sida och vi inte har några planer för dagen, packar vi matsäck och äntrar våra nya cyklar för att ta en längre tur och samtidigt se hur långt batteriets laddning kan räcka. Vi beslutar oss för att cykla söderut på banvallen efter järnvägen som gick från  Falköping till Landeryd. Det är en liten del av Ätradalsleden, som sträcker sig från Falköping i norr till Falkenberg i söder där den ansluter till Kattegattleden. Hela leden är 199 km, varav 95 km består av helt bilfria banvallar. Resterande del är små landsvägar som slingrar sig genom en vacker och varierad natur.

Först fanns en smalspårig järnväg från Ulricehamn till lilla Vartofta någon mil utanför Falköping, men sedan köptes järnvägen av Västra Centralbanans Järnvägsaktiebolag (VCJ), som byggde om den till normalspår och förlängde den till Falköping. VJC byggde även nya stationshus och banvaktsstugor och i december 1906 togs den nya järnvägen från Falköping till Landeryd i bruk. I mitten av 1980-talet började nedläggningen av järnvägen. På hela sträckan som revs upp anlades det en cykelled. Vi trampade ut ur Falköping och det är en otroligt lättcyklad sträcka eftersom banvallen är platt, asfalterad och går spikrakt över Västgötaslätten. 

Det är lite kul när man kommer förbi samhällena och de gamla stationshusen, som idag blivit fint renoverade bostäder. På en del av dem sitter stationsskyltarna kvar, som en påminnelse om svunna tider, som t ex i Kinnarp.

Efter Kinnarp stannar vi vid  Hållplatsen Hög. Här togs väntkuren bort när järnvägen lades ner, men 2007 uppfördes en kopia av den gamla väntkuren på samma plats och används nu som rastplats. I kuren finns lite information, historia och en gästbok.

Vi passerar sedan den gamla länsgränsen mellan Skaraborgs och Älvsborgs län, vilken ändrades 1 januari 1974.

Arkivbild

Efter att ha passerat Åsarp kommer vi sedan till det lilla samhället Trädet, där det förutom ett jättefint stationshus även finns banvaktsstugor.

Nu börjar vi bli lunchsugna och stannar vid en liten rastplats och festar på mackor och vattenmelon innan vi cyklar den sista biten ner till Blidsberg. 

Där har vi ca 15 km ner till Ulricehamn, men inser att laddningen på Lars batteri har börjat sjunka och vi ska ju faktiskt cykla hem också... I Blidsberg, vid väg 46 ligger smultronstället Basta Kvarn. Det är ett kafé som även serverar lättare lunchrätter och ljuvligt god glass från Mullsjö glass. det ligger i den gamla 1800-talskvarnen alldeles vid Ätrans strömmande vatten och fina dagar som idag kan man fika ute på någon av de små öarna, som sammanbinds av broar, eller mata de inplanterade ädelfiskarna i ån. 

Idag var vi verkligen inte ensamma här när vi njöt av varsin rejäl glasstrut.

Sedan var det bara att trampa hemåt igen... 

...och den här gången blev det ett stopp vid väntkuren i Hög för en kopp kaffe, innan vi tog den sista etappen hem och när vi kom hem visade trippmätaren på 6,7 mil, en rejäl sträcka för att vara en cykeltur för oss. Än en gång prisar vi våra cyklar, som ger oss lite lagom hjälp på traven. Hur det gick med batterierna? Jo, Lars fick trampa utan hjälp den sista halvmilen medan B-M:s klarade sträckan med god marginal, trots att det ska vara likadana batterier och vi använde lika mycket hjälp....

Lördagens sena middag bestående av torsk i vitvinsås, potatis och sparris åt vi naturligtvis på vår härliga balkong innan det var dags att följa de svenska fotbollskillarna i deras sista landskamp innan EM. 

Försommardagar som den här vill vi gärna ha fler utav och tittar man på SMHI:s prognos ser det riktigt hoppfullt ut!