Till fots från Deia till Port de Sóller

Efter en fredag med mestadels regn var vi i lördags redo för en ny vandringsdag. 

Vi beslöt oss för att ta lokalbussen från Port de Sóller till Deia och sedan vandra tillbaka. Bussen tog oss på vindlande vägar, ibland bara med ett fårstängsel som enda skydd för stupen ner mot havet, högt upp i bergen, med häftiga vyer utanför fönstret. 

Deia  beskrivs som en pittoresk by som lockar många konstnärer. Vi bestämmer oss för att strosa runt i byn innan vi letar upp vandringsleden, GR 221, för att börja trava hemåt.

Ska man karakterisera dagens vandring blir det lite som "Först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp, sen så...." Hela tiden har vi otroliga vyer åt alla håll. Vi ser ut över Medelhavet...

... eller mot de dramatiska topparna i Tramuntanabergen.

Leden går på varierande underlag; små vägar, stigar och de gamla stenlagda transportvägarna längs med terrasser och murar.

Längs vägen passerar vi olika växter, bl a en skog med stenek. Träden har ekollon men helt andra blad än våra vanliga ekar.

Vi tror det här är rosépepparbuskar (synd vi inte plockade med oss lite). Vi har just lärt oss att rosépeppar är en växt helt skild från vit-, svart- och grönpeppar, som kommer från samma träd.

Precis som hemma börjar en ljungsläkting blomma med intensivt lila blommor.

Efter ett par timmars svettig vandring, når vi vid en brant bergvägg vandringens högsta punkt, inte mer än 300 m ö h, men som sagt mycket upp och ner innan vi kom hit. 

Snart når vi Son Mico, troligen det enda näringsstället efter den här biten av GR221 och vilket ställe. Caféet ligger inrymt i ett stort hus hörande till godset Can Prohom. Här kan man få färskpressad apelsinjuice och de mest utsökta hembakade pajer och kakor. Vi festar loss på en bit citronmarängpaj och en bit mandelkaka med choklad och päron. Om det smakade bra??? Att utsikten från den stora terrassen dessutom inte går av för hackor gör fikapausen än mer njutbar. 

Med ny energi gav vi oss iväg på den sista biten, som går igenom ett odlingslandskap, ganska likt det vi gick i på vår första vandring. Olivträden och stenmurarna är lika vackra idag.

När vi närmar oss Port de Sóller, kommer vi in på samma del av leden som sist, men vad gör det när vyerna är vackra och vi börjar längta efter en sen lunch.

Nere på strandpromenaden smakar en fräsch sallad alldeles ypperligt innan vi går de sista 2 km hem till hotellet.

Väl hemma kunde vi bara konstatera att vi haft en underbar dag, stegräknarna visade på drygt 22 000 steg och drygt 17 km. Ska vi betygsätta den här leden får den 5 kängor av 5 möjliga.