Till Palma med spårvagn och tåg

 

Igår stod en tur till Palma på programmet. Vi började med att gå ner till hamnen och ta, de flesta turisters "måste" när de är i Port de Sóller, den lilla spårvagnen i trä till Sóller. Spårvagnssträckan invigdes 1913 och är ett alternativ till lokalbussen till Sóller.

I Sóller bytte vi till tåget på den smalspåriga järnvägen, 914 mm, som också byggdes 1912, ursprungligen för att frakta varor och då främst apelsiner, men som ända från början varit ett populärt färdsätt för turister att resa mellan Sóller och Palma. Järnvägssträckan har många namn , bl a Ferrocarrir de Sóller eller apelsintåget. Sträckan är 27 km och går igenom 13 tunnlar, den längsta ca 3 km. 1929 elektrifierades banan och idag tar resan en dryg timme. Vagnarna är byggda i lackat trä i gammal stil och vore det inte för de mäktiga vyerna utanför fönstren där vi passerar citrus- och olivodlingar, betande får och de i fjärran närvarande Tramuntanabergen skulle man väl kunna klassa det här som en turistfälla. Nu betalar vi villigt de 18 € som en enkel biljett kostar, slår oss ner med munskyddet ordentligt på och bara njuter av resan.

Efter en timme når vi  Plaza de España, knutpunkten för all tåg- och busstrafik i Palma. Vi promenerar efter affärsgator och genom gränder med siktet inställt på Palmas stora katedral, Seu, som ligger på en höjd ovanför Medelhavet. 

Vi passerar Plaza Major, som en gång var centrum för inkvisitionen.

Sedan kommer vi till Plaza de Cort med rådhuset. Idag hölls en lugn men polisövervakad demonstration där utanför, men tyvärr är spanskan så bristfällig så vad de demonstrerade mot har vi inte en aning om.

När vi nådde katedralen ringlade sig kön lång, så vi drog oss ner mot vattnet och njöt av en fika i solen. Framför katedralen ligger Parc de Mar med en del konstverk.  

 

Den enorma katedralen är väl utan tvekan Palmas sevärdhet nr 1. Enligt legenden råkade Jakob I, av Aragonien ut för en storm 1229 när han var på väg för att erövra Mallorca och då lovade han Gud att uppföra en stor kyrka om han kom fram med livet i behåll. 1587 lades den sista stenen på bygget och sedan dess har kyrkan byggts om flera gånger, framför allt i början av 1900-talet då Antoni Gaudí gjorde om stora delar av interiören. Idag kan man lösa en biljett för 8€ och se kyrkan med dess museum. Det är också möjligt att följa med på en guidad tur, på spanska, upp i tornet.

Kyrkan är verkligen gigantisk. Mittskeppet är 19 m brett och därmed en av världens bredaste. Det 44 m höga taket bärs upp av 14 smäckra pelare och vi fascineras som vanligt över de skickliga  hantverkare som kunde bygga allt detta vackra utan vår tids hjälpmedel.

 

De flesta turisterna samlades framför Gaudis minst sagt annorlunda altarbaldakin, med  lampor, gobelänger och ett mångfärgat krucifix.

På väggen ovanför högaltaret finns ett gigantiskt rosettfönster, som är mer än 11 m i diameter och är från 1370. På 1500-talet fick det sitt målade glas.

Den stora orgeln är från slutet av 1700-talet och renoverades 1993. Idag bjöd den oss på stilla musik när vi gick runt i kyrkan.

Efter långsidorna finns en mängd små kapell. 

När vi tittat nog på den häftiga kyrkobyggnaden var det dags för tapas och paella i Gamla stan och senare på eftermiddagen tog vi lokalbussen tillbaka till Port de Sóller tillsammans med pendlare som pendlat till arbete och skola i Palma. Nu ångrar jag bara att jag inte köpte ett riktigt high tech munskydd. Kanske hade det blivit lite roligare att använda det....