Port de Soller, Mallorca

 

I vintras när pandemin grasserade som värst konstaterade vi att vi hade en summa pengar på ett presentkort hos Ving, vars utgångsdatum nalkades. Då bokade vi den här resan till Mallorca, ett resmål som jag (B-M) aldrig besökt och Lars resa hit 1969 lär väl nästan vara preskriberad vid det här laget. Vid bokningen visste vi föga om hur pandemin skulle utvecklas och om det skulle gå att resa nu, men igår morse checkade vi in i duggregn på Landvetter och landade i + 30 grader, i Palma tre timmar senare. Vi hade valt Port de Soller som destination, då det verkar vara en mysig ort utan gigantiska turistkomplex och dessutom finns det många vandringsleder som lät intressanta i omgivningarna. Vi har bl a läst i boken "Vandra på Mallorca" av Anita och Birger Lövland och inspirerats av bloggen "På upptäcktfärd" där Kerstin och Eyal skriver så fint om sina vandringar på Mallorca.

När vi kommit till hotellet med vår taxitransfer kunde vi inte fort nog byta ut jeans och långärmat mot shorts och t-shirt. Sedan tog vi sikte på hamnen och strandpromenaden där vi tog en "Komma-fram-öl" och en sallad till lunch. 

På kvällen blev det definitivt inget nattsudd då det kändes att väckarklockan ringt 04:15.

Idag startade vi med en rundvandring med start och mål vid vårt hotell i Port de Soller. Vi gick västerut längs strandpromenaden och när den tog slut fortsatte vi den smala bilvägen som slingrade sig upp till Far es Cap Gros. 

Den vackra vita fyren stod klar 1859 och där uppifrån hade vi en fin vy över hamnen i Port de Soller och den fina fyren vid Sa Creu på andra sidan viken. Strax nedanför ligger också den ursprungliga, numera fallfärdiga fyren.

När vi passerat fyren går vi in på GR 221, som är en 150 km lång, väl skyltad vandringsled, som löper tvärs igenom hela bergsområdet Sena de Tramuntana, längs nordvästra delen av Mallorca. 

GR 221 kallas Ruta de la Pedra en Sec, eller "Torrmursleden". Detta beror på att leden ofta följer kulturlandskap med stenmurar och stenterasser som är uppbyggda på ett speciellt sätt utan bruk eller andra bindemedel. Detta byggnadssätt gjorde att området hamnade på UNESCO:s lista över världsarv 2018. 

Lederna är mycket bra skyltade så det är bara att vandra på.

Dock får vi hålla koll på var vi sätter fötterna för stenigt är det!

Det var en fin vandringsled i en härlig omgivning, med betande getter och hagar med hästar och åsnor utefter stigen. 

Vi passerar mängder med terasser med gamla olivträd, som vi tycker är så vackra. 

På en del ställen efter vägen sprids den kakteristiska doften från Johannesbrödsträden.

Senare får vi riktiga panoramavyer över Port de Soller, som vi snart är nere vid och får ta bilvägen in i staden.

Efter en dryg mils kuperad vandring smakade en kall öl perfekt innan vi gick den sista biten hem till vårt boende. Vilken härlig dag vi haft!