Lesjöfors museum - ett museum om en tid som var.

 Ofta när vi är ute och åker passerar vi samhällen som en gång varit blomstrande orter med företag, affärer och framtidstro, men som idag nästan känns öde och ganska tragiska att se. En sådan ort är Lesjöfors, som vi alltid passerar på vår väg upp till Dalarna. Orten har vuxit upp kring järnbruket, Lesjöfors bruk, med rötter i 1600-talet.
Lesjöfors bruk kom under mitten av 1800-talet att utvecklas till ett av landets främsta järnverk och Lesjöfors AB bildades 1867.Under Gerard de Geers ledning (från 1926) moderniserades bruket och med den expanderade orten – Lesjöfors växte raskt i storlek. Under 1950-talet fanns 24 affärer i samhället. I Centrumhuset återfanns service som post, apotek, bank, bibliotek och läkarmottagning. Här fanns även hotell och matservering.
En samlande kraft i brukssamhället blev lagets framgångsrika bandylag Lesjöfors IF som blev känt som "Bandybaronerna".  Lesjöfors AB sponsrade laget och gav spelare arbete vid bruket. Företagets logotyp återfanns tillsammans med LIF-märket på matchstället. 1970 bodde 2400 personer i Lesjöfors. Sedan dess har befolkningen minskat med mer än 60 procent. 1985 gick bruket slutligen i konkurs och idag finns endast en tillverkning av fjädrar till fordon kvar på orten. 

Däremot finns ett museum, Lesjöfors museum, som är ett tidsdokument över den tid som var. Vi har hört talas om museet, bl a från bloggen https://levasomeva.se . När vi åkte till Tällberg i vintras var museet inte öppet men nu under september och oktober är det öppet onsdag, torsdag och lördag kl.12-16, så vi kunde göra ett besök här.

I en broschyr vi fick beskrivs muséet så här: Lesjöfors är inte ett museum om Lesjöfors bruk, men det är det också. Det är ett museum om ett samhällsbygge. Ett sådant består av människors liv och verksamhet, av deras tro och drömmar, deras svett och bekymmer, deras fritidssysslor och arbetsverktyg. Allt finns där presenterat och dokumenterat med charm och kompetens. Det är som om man råkat komma just när jobbarna tagit rast, disponenten gått på sammanträde, bandylaget precis tagit av sig sina svettiga tröjor, sångerna från kapell och loge just klingat ut och kommunalnämnden tagit fikapaus. Sammanträdeshandlingarna ligger kvar på bordet för var och en att bläddra i; en markör i en svenska offentlighetsprincipen. 

Med en informativ pärm i handen gick vi omkring en bra stund på det mysiga museet. I många av rummen fanns också radio- och TV-inslag från den tiden, bl a från Hylands hörna och mina barndomsfavoriter Humle och Dumle (i kapten Bäckstöms skafferi...)

I köket kände vi igen många ting från vår barndom...

...och visst kändes det som om arbetarna på bruket just lämnat kafferummet. 

Många olika miljöer från olika företeelser var uppbyggda.

Det blev ett fint avbrott på vår resa norrut och vi kan verkligen rekommendera ett besök på muséet om man har det minsta intresse för nutidshistoria.