"Tjejträff" i Dalsland och Klässbols Linneväveri.

Tack vare ett FB-konto och lite detektivarbete fick en av mina barndomsvänner i vintras kontakt med Eva, en kvinna som var klasskamrat med oss i åk 5-8 och sedan flyttade från orten. De pratades vid och en dag i mars kom Eva ner till Nossebro och åt lunch med oss. Det blev ett härligt återseende och vi hade naturligtvis massor att prata om. Strax efter hörde hon av sig och vi blev bjudna upp till henne och hennes make i Edsleskog, ett par mil utanför Åmål. Nu var det dags för detta besök och vi började med en uppdukad brunch i Nossebro.

Mätta och belåtna gav vi oss iväg mot Dalsland, ett landskap som åtminstone vi besökt alldeles för lite och verkligen fick mersmak på när vi bl a åkte en sträcka på Dalslands kanal för ett par år sedan. 

http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2021/07/battur-pa-dalslands-kanal.html 

Efter ett kort stopp i Åmål (också en mysig stad med en fin ställplats i hamnen för er som åker husbil och som vi också skrivit om på bloggen)...

http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2021/07/alltid-nagot-sa-fan-nar-han-sag-amal.html

...åkte vi sista biten till deras vackra hem vid sjön Edseln, en av Dalslands alla sjöar. Här fick gästfriheten verkligen ett ansikte och vi fick en fantastisk kväll, då vi bjöds på trerätters middag under massor med prat.

Senare på kvällen gjorde vi en ginprovning, något som var en ny erfarenhet åtminstone för mig. Det var en speciell gin som tillverkas på Nordmarkens Destilleri i Årjäng. Detta distribueras till några utvalda restauranger. Den är smaksatt med vild svartpeppar från Madagaskar och kolgrillad citron.

Nog visste vi att gin blivit en vetenskap även om vi i princip använt en traditionell gin i en GT, som svalka en varm sommarkväll. Nu provade vi den ren, sedan med några droppar vatten, lite uppvärmd och till slut spädd till ca 28%.

Efter en god frukost på den härliga glasverandanska vi åka norrut mot Klässbols Linneväveri, som ligger ett par mil söder om Arvika. 

Man kan säga att företaget såg dagens ljus 1921, det år som Hjalmar Johansson skaffade sin första mekaniska vävstol hemma i vardagsrummet. När han går bort 1928, endast 44 år gammal lämnar han fem klassiska mönster, bl a Schackrutan och Fiskmåsen som används än i dag, till sin son.

Idag ägs detta fantastiska företag av fyra av Hjalmars barnbarnsbarn, alltså är det den fjärde generationen.

I början av 1990-talet blir företaget riktigt välkänt när de tillverkar 500 meter linnedukar och 1400 servetter till Nobelfesten 1991 och den duk, Kungaduken (3 x 64 m) och de 200 servetter, som tillverkades 1993 till kung Carl XVI Gustafs 20 år på tronen.

Vi går omkring och tittar på alla de vackra sakerna i affären, allt mycket vackert exponerat.

Det är tillåtet att gå omkring bland de mekaniska vävstolarna och titta på arbetet (med rejäla välbehövliga hörselkåpor).

Det finns även ett par manuella vävstolar där bl a den breda Kungaduken vävdes. På en skylt kan vi läsa att de hann väva 10 cm/dag och duken var 64 meter....

Självklart kunde vi inte lämna fabriken utan varsitt paket i packningen, även om priserna på de större dukarna av förklarliga skäl är höga.

Vi fortsätter sedan mot Värmskog, som ligger en dryg mil från E45. Till den här idyllen hade vi aldrig kommit utan lokal kännedom. Här nere vid sjön Värmeln ligger Värmskogs Café, inrymt i Liljenäs hembygdsgård. Sommartid kan man avnjuta sin fika på en uteterass mot sjön. 

Caféet är känt för sina räkmackor och det var just det vi tänkte köpa till vår lunch. Man kan välja mellan LYX-räkmacka med 150 g skalade räkor, Skagenmacka med Skagenröra och räkor eller den helt enorma XL-räkmacka med otroliga 300 g skalade räkor. Den lät vi stå kvar i disken då de andra alternativet gott räckte för oss.

Lite kaffe med gobit blev det också tillsammans med massor med prat innan vi vände åter mot Åmål och det var dags att vinka ”Hejdå” till Eva och den här gången bestämde vi att det inte får dröja 55 år innan vi ses nästa gång.