Hällristningarna runt omkring i Tanum är helt otroliga och således har de klassats som ett av våra världsarv. De blev världsarvsklassade 1994.
Det är verkligen fascinerade att tänka tanken att våra förfäder satt och knackade in alla dessa fantastiska bilder. Nu ligger de ganska långt från kusten men då låg de troligen i kanten av havet.
Naturligtvis har vi varit här flera gånger men bara en gång tillsammans under en MC-tur från Kungshamn vår första gemensamma sommar, 2011, så nu passade det bra med ett besök när vi passerade söderut.
 |
| Sommaren 2011 |
 | |
| Sommaren 2011 |
Här i Tanum har man funnit många berghällar med mängder med hällristningar från bronsåldern, alltså skapade någon gång mellan 1700 och 500 år f Kr.
Vi stannar vid Vitlycke museum och går
över vägen till Vitlyckehällen, som är den största av hällarna
med närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Nu var naturen underbar, björkarna grönskar och vitsipporna omger hällarna med hällristningar.
Den kanske mest berömda scenen brukar man kalla ”Brudparet”. Den finns högst upp på hällen och scenen består av en man och en kvinna som står tätt tillsammans, samt ytterligare en man som står med höjd yxa till vänster om de två. En tolkning är att det är en fruktbarhetsritual mellan människor och gudar vi ser.
Kvinnor är verkligen en bristvara på hällristningarna, men här på den här hällen finns åtminstone en till. Den figuren kallas ”Den sörjande änkan”, eftersom kvinnan sitter på huk framför en person som ligger ner.
Nästa kända scen på Vitlyckehällen föreställer en man med hjälm med horn som står i en tvåhjulig stridsvagn sedd från sidan.
Den högra delen av hällen klyvs av en rad med 70 skålgropar. På var sida om raden med skålgropar står tre krigare, en till vänster och två till höger. De är beväpnade med svärd, yxor och sköldar. Kanske är raden en gräns och det vi ser är en strid om denna gränsdragning.
Annars är motiven skiftande med många båtar, med människor i. Det finns också många figurer med vapen och en del djur.
Vi fortsatte längs den fint iordninggjorda Vitlyckestigen. Den är ca 500 meter och längs den finns fyra mindre hällar.
Där såg vi bl a Sveriges mest spridda hällristning. De tre tätt placerade skeppen pryder sedan 2015 den svenska 50-kronorssedeln. Det översta skeppet är det mest välarbetade, med en tydligt tecknad besättning som håller paddlar, yxa och en lur i händerna. Det här hade vi aldrig tänkt på men det fanns en bild på sedeln på en informationstavla.
Förutom i Vitlycke finns här också hällristningar i Litsleby, där hällen domineras av den gigantiska Spjutguden,drygt 2 meter hög, den största hällristningsfiguren i Skandinavien.
 |
| Bild från UR.se |
Hällristningar som hör till området finns också i Fossum och på Aspeberget.
När vi strosat runt i historien gick vi in på museet, som är en riktigt häftig byggnad, som stod klar 1998.
Här kan vi följa historien kring de människor som gjorde hällristningarna i området. Museet är riktigt fint och lätt att ta till sig. Dessutom är det gratis att besöka både museum och hällristningar.
Här finns också en shop och ett mysigt café, men för vår del nöjde vi oss med en glass i det härliga vädret innan vi fortsatte söderut längs kusten.
Ytterligare ett bra tips på besöksmål, tackar tackar!
SvaraRaderaHar ni inte varit här tycker vi det är väl värt ett stopp för att ta del av vår bronsåldershistoria.
RaderaNi hittar verkligen spännande platser att besöka när ni är ute och far!
SvaraRaderaÄven om vi varit här förut tyckte vi det var väl värt ett stopp och även om hällristningarna var desamma hade de byggt spångar och fixat, så en hel del hade hänt på tolv år....(även med oss)
RaderaVisst är det otroligt fascinerande att allt finns kvar att se ovan mark. Det har sagts att vi (Birgitta & jag) bor i Jönköpings läns mest arkeologiskt intressanta område. Vi skulle först bygga på en av de tomter som Aneby Kommun (otroligt) satt ut där, på just den marken. Detta satte Jönköpings Museum stopp för efter provgrävning. Där hittade man kolrester som bedömdes till 300 år e. Kr. Nu ligger de kvar under jorden, träd och buskar täcker marken. Vem har glädje av detta buskage? I ert fall finns det något intressant att se.
SvaraRaderadet här med arkeologiskt intressanta områden känner jag igen ifrån det jag bodde i Varnhem. Det skulle byggas en rondell i den farliga korsningen men det blev aldrig någon pga detta. Tänker man på hur gamla hällristningarna är blir tanken svindlande när man tänker på arbetet våra förfäder la ner på dem. Vi tycker sådant här är riktigt intressant.
RaderaDet är så häftigt med hällristningar, att dom finns kvar är ju kanon . Ha det gott
SvaraRaderaVisst är det häftigt att hällristningarna finns kvar och att man hittat dem. Ibland kan man undra hur mycket sådant som finns kvar, kanske övertäckt av mossa eller annat!
RaderaSå trevligt med ett stopp här i Tanumshede. Och dessa hällristningar är ju verkligen speciella. Har i många år jobbat som reseledare i Bohuslän och då har det blivit stopp och besök här. Skulle även varit i väg nu i sommar men tyvärr fungerar inte höften ännu.
SvaraRaderaBlir så glad att jag nu via er ändå får komma hit. Tar mig alltså en extra titt. Verkligen ett stycke gammal historia.
Ha det fortsatt fin!
Tackar också för fina bilder.
Så skoj att du följer med oss på bloggen. Vi kände också att det var dags för ett nytt besök på de här otroliga hällristningarna,ett riktigt kulturarv.
Radera