Hällristningarna i Tanum - Ett av våra världsarv.

Hällristningarna runt omkring i Tanum är helt otroliga och således har de klassats som ett av våra världsarv. De blev världsarvsklassade 1994.

Det är verkligen fascinerade att tänka tanken att våra förfäder satt och knackade in alla dessa fantastiska bilder. Nu ligger de ganska långt från kusten men då låg de troligen i kanten av havet.

Naturligtvis har vi varit här flera gånger men bara en gång tillsammans under en MC-tur från Kungshamn vår första gemensamma sommar, 2011, så nu passade det bra med ett besök när vi passerade söderut.

Sommaren 2011

Sommaren 2011

Här i Tanum har man funnit många berghällar med mängder med hällristningar från bronsåldern, alltså skapade någon gång mellan 1700 och 500 år f Kr.

Vi stannar vid Vitlycke museum och går över vägen till Vitlyckehällen, som är den största av hällarna med närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Nu var naturen underbar, björkarna grönskar och vitsipporna omger hällarna med hällristningar.

Den kanske mest berömda scenen brukar man kalla ”Brudparet”. Den finns högst upp på hällen och scenen består av en man och en kvinna som står tätt tillsammans, samt ytterligare en man som står med höjd yxa till vänster om de två. En tolkning är att det är en fruktbarhetsritual mellan människor och gudar vi ser.

Kvinnor är verkligen en bristvara på hällristningarna, men här på den här hällen finns åtminstone en till. Den figuren kallas ”Den sörjande änkan”, eftersom kvinnan sitter på huk framför en person som ligger ner.

Nästa kända scen på Vitlyckehällen föreställer en man med hjälm med horn som står i en tvåhjulig stridsvagn sedd från sidan.

Den högra delen av hällen klyvs av en rad med 70 skålgropar. På var sida om raden med skålgropar står tre krigare, en till vänster och två till höger. De är beväpnade med svärd, yxor och sköldar. Kanske är raden en gräns och det vi ser är en strid om denna gränsdragning. 

Annars är motiven skiftande med många båtar, med människor i. Det finns också många figurer med vapen och en del djur.

Vi fortsatte längs den fint iordninggjorda Vitlyckestigen. Den är ca 500 meter och längs den finns fyra mindre hällar. 

Där såg vi bl a Sveriges mest spridda hällristning. De tre tätt placerade skeppen pryder sedan 2015 den svenska 50-kronorssedeln. Det översta skeppet är det mest välarbetade, med en tydligt tecknad besättning som håller paddlar, yxa och en lur i händerna. Det här hade vi aldrig tänkt på men det fanns en bild på sedeln på en informationstavla.

Förutom i Vitlycke finns här också hällristningar i Litsleby, där hällen domineras av den gigantiska Spjutguden,drygt 2 meter hög, den största hällristningsfiguren i Skandinavien.

Bild från UR.se

Hällristningar som hör till området finns också i Fossum och på Aspeberget.

När vi strosat runt i historien gick vi in på museet, som är en riktigt häftig byggnad, som stod klar 1998. 

Här kan vi följa historien kring de människor som gjorde hällristningarna i området. Museet är riktigt fint och lätt att ta till sig. Dessutom är det gratis att besöka både museum och hällristningar.

Här finns också en shop och ett mysigt café, men för vår del nöjde vi oss med en glass i det härliga vädret innan vi fortsatte söderut längs kusten.