Kompisbesök och Varnhemsvandring med klassträff.

I torsdags var det äntligen dags att träffa våra Uppsalavänner, Kerstin och Åke som kom med tåget. Vi har försökt få till ett besök i Falköping alltsedan vi flyttade till vår lägenhet förra året, men diverse förkylningar och annat har satt käppar i hjulet var gång. Efter en lunchsoppa tog vi en promenad till Falbygdens Ost eftersom de ville proviantera lite och vi behövde en bit parmesan.

Sedan fick vi en så trevlig kväll då ytterligare ett par vänner slöt upp så inte ett enda kort blev taget. Men som jag skrev under det här kortet på oss sommaren 2016 så blir bra viner och goda vänner bara bättre med åren och det tycker jag gäller fortfarande.

På fredagen var det dags för årets träff med min gamla naturvetarklass som gick ur gymnasiet för 50 år sedan nästa sommar. En del hade träffats tidigare för lunch på Skara Konsthotell, eller JULA-hotellet som vi kallar det, där man kan beundra JULA-grundaren, Lars-Göran Blanks konstsamling med verk av bl a Anders Zorn, Bruno Liljefors, Carl Larsson och Jenny Nyström.

Kerstin och jag åkte istället direkt till Varnhem där vi skulle träffas för en promenad och fika. Visst är det fantastiskt att efter alla år det fortfarande kom 16 stycken till den här träffen och en del hade åkt från bl a Karlskrona, Västerås och Uppsala. 

Boel, som var dagens värdinna hade planerat att vi först skulle gå den 1,5 km långa leden kring Klostersjön, som återställdes våren 2021, genom att dämma sjön precis som munkarna gjorde på medeltiden. En ny dammvall har också byggts för att hålla vattnet kvar. Det blev en promenad under glatt samspråk.

Sedan kunde de som ville besöka klosterkyrkan (undrar hur många kort jag tagit på kyrkan under årens lopp, men jag tycker fortfarande den är lika vacker)...

...medan vi andra gick en av mina favoritpromenader, den 2,2 km långa Rosenstigen. Den har fått sitt namn av Alba rosa minette, den ros som hittats i Gudhems klostermiljö och numer även finns vid Klostermuseet i Varnhem. Här var vi ofta när jag bodde i Varnhem och mina barn var små. Det är lika vackert längs den slingrande Ulundabäcken alla årstider, även om våren är ljuvlig, då marken är täckt med blåsippor och vitsippor.

Vi stannade också vid den gamla stenbron vid Gustafsbergs  kvarn.

Längs leden finns många informationstavlor som berättar om gamla kvarnar och inte minst om inspelningsplatserna för filmerna om Arn. Många scener utspelades i hagarna häromkring och jag minns hur intressant det var medan det pågick. Vi sammanstrålade med de som besökt kyrkan vid Kata gård, ett av vår bygds mest intressanta besöksmål enligt mig. Om Kata gård och klosterkyrkan har jag skrivit i flera inlägg då det här är en plats vi själva besöker ibland och också ett besöksmål dit vi gärna tar med våra gäster. Här vilar den ca 35-åriga Kata som blivit en riktig kändis. Kata Gård

 

När vi kom tillbaka till parkeringen väntade en riktig överraskning. Vi var utlovade gemensam fika men eftersom Klostergårdens Café är stängt för säsongen trodde vi det var medtaget från Skara. Då visar det sig att Sven, en av våra klasskamrater tillsammans med sin sambo köpt Varnhems gamla skola, som också inrymmer ett härlig litet vandrarhem med fyra mysiga rum (totalt 13 bäddar), två badrum, ett fint kök och några trevliga gemensamhetsutrymmen. Här blev vi nu bjudna på kaffe och en krispig äppelpaj. De berättade också om sina framtidsplaner för vandrarhemmet. För min del var det riktig nostalgi att komma in här då mina två äldsta döttrar gick på lekis här och en av mina klasskamrater hade tillbringat åk 5 och 6 i de här lokalerna.

Sedan fortsatte vi hem till Boel i Skara där vi bjöds på en värmande höstsoppa och surdegsbröd. Naturligtvis blev det mängder med prat och hälsningar från vänner som inte kunde vara med och nu ser vi fram emot vårt 50-årsjubileum på Djäknedagen i maj och naturligtvis mot nästa höstträff.