Spa på Mössebergs kurort och Laikan har gått i vinteride.

 Den här veckan har väl alla Sveriges skolor haft läslov, eller höstlov som jag fortfarande kallar det. På måndagen fick vi besök då barnbarnet Ellen kom med tåget från Göteborg. Vi fick fyra mysiga dagar tillsammans och nog kändes det som om vårt hem periodvis förvandlades till en riktig spelhåla, lika kul för alla åldrar!

På tisdagen åkte Ellen och jag upp till Mössebergs anrika kurort där vi bokat lunchspa. 

Kurorten har verkligen en lång historia. 1746 genomförde Carl von Linné sin västgötaresa och förundrades över den omväxlande och vackra naturen på Mössebergssluttningen men det dröjde ett sekel till innan den viktigaste komponenten för en framtida kurort skulle läggas på plats – dragningen av Västra Stambanan. År 1867 tillträdde dr Otto Torstensson, den förste badläkaren vid Mösseberg, i ”den ståtligaste och vackraste badanstalt som detta land dittills skådat”. Sedan följde brand, återuppbyggnad och vid sekelskiftet en tillbyggnad och modernisering som 1907 invigdes av prins Gustav Adolf. Nu fanns alla tidens finesser som elektriskt ljus, centralvärme och vattenklosett. Salongerna möblerades med det senaste modet, jugend och dessa jugendsalonger är bevarade än idag och efter lunchen kunde vi ta en kopp kaffe i en av dem. 

I vårt bokade lunchspa ingick ett par timmar i den lilla men lugna och mysiga spaavdelningen.

Vi njöt av ångbastu, torrbastu och olika varma bassänger, både inne och utomhus.

Sedan passade vi på att ta ett fotbad med ett väldoftande salt.

Nyduschade och fräscha gick vi till Arvids restaurang & bar där vi åt en riktigt god lunch med salladsbuffé, svampsoppa och som varmrätt valde vi fisk i citronsås, som smakade riktigt gott.

Sedan blev det en lugn eftermiddag för är det något som tar på krafterna så är det att vara i den här miljön.

När vi vinkat av Ellen på torsdag middag var det dags att städa ur det sista ur husbilen och köra bort den till sitt vinteride.

Den här dagen var dock vädret alldeles vårlikt och den vackra Vallevägen visade sig från sin bästa sida denna novemberdag.

I år har vi gjort vårt bästa för att skrämma bort eventuella möss (som för två år sedan tuggade i sig vår dieselslang, men som förra vintern höll sig borta). Förutom musskrämmor med ultraljud har vi laddat musfällor med Japp, ställt ut burkar med ättiksyra och lagt folie runt hjulen. Sedan är det bara att hålla tummarna.

En tröst är att om 4-5 månader är det dags att hämta ut den igen och då dröjer det inte länge innan körsbärsträden längs vägen börjar knoppas så nu var det bara att stänga dörren om Laikan och hoppas vintern går fort.....