Sista dagarna i Tyskland

När vi lämnade Mosel hade vi som en lös planering att på vår väg till Rügen och färjan hem besöka Goslar i Harz och Waren, som vi gjorde ett snabbt besök i under "Strandkorgsutmaningen" i maj.
När vi denna gråmulna regniga dag närmade oss Harz bestämde vi oss för ett besök vid Tysklands längsta hängbro, Titan RT utanför Elbingerode. Denna hängbro fick vi tips om av "reiselinda" (titta gärna in på deras inlägg för att få se denna plats en strålande sensommardag), då de besökte den under sin Tysklandsresa för några veckor sedan.

Den här hängbron invigdes i maj 2017 och är totalt 483 meter lång och det fria spannet på 458,5 m gör den till en av världens längsta. Bron ligger vid en kraftverksdamm och fördämningen Rappbodetalsperre. 
En småregnig eftermiddag så här fram på hösten var det ingen trängsel, men på sommaren kan den lilla parkeringen inte räcka långt. Det ska även finnas möjligheter att hoppa bungyjump och åka i zipline här, något vi inte märkte någonting av. Man använder lite vitsigt ordet Harzdrenalin i sin reklam.
Vi löste vårt inträde till bron och gick iväg. Visst var det högt och eftersom det var lite blåsigt var det inte helt lätt att hålla ordning på fötterna när vi närmade oss mitten på bron, ett och annat snedsteg blev det verkligen. 

Hur som helst var det en kul grej innan vi fortsatte till en liten ställplats vid ett gästhus några mil utanför Goslar.
Under natten och morgonen var det ett riktigt höstväder med blåst och regn, så besöket i Goslar får ligga kvar på "att-göra-listan" till en annan gång. 

Vi satte istället in Waren som dagens mål. När vi var där i maj besökte vi naturmuseet Müritzeum och innan dess blev det en SNABB vandring i den lilla mysiga staden med en mycket stressad guide. Jag tror de flesta av oss kände att den staden förtjänade ett nytt besök. Waren ligger i området Mecklenburgische Seenplatte, vid Tysklands största sjö Müritz. Utanför staden ligger också en stor nationalpark och området är som gjort för turism vad gäller vandring, cykling, kanot, fiske osv.
Den här gången stannade vi på ställplatsen, Blumen und Parken, mycket centralt belägen. Det var nästan fullbelagt på de 40 platserna och vi hade tillgång till både dusch och toaletter. Enda nackdelen var att elströmmen betalades med 50 cents mynt och man hade inte ett hum om hur länge det räckte.
Vi tog en promenad ner till centrum och nog var det tur att det fanns caféer och affärer att dyka in i när regnskurarna kom med jämna och ojämna mellanrum.

Det mysiga torget med sina korsvirkeshus och rådhuset, som numera fungerar som museum.

Till minne av "Strandkorgsutmaningen"

Gamla torget där vi fick en fikapaus med krusbärstårta under en regnskur.

Va, fotograferar du mitt fika igen??

En liten promenad längs vattnet (när solen tittade fram) och vår servering där vi i maj lunchade på fish and chips låg nu öde och tom.

Sammanlagt kan vi konstatera att Waren och då också den nationalpark som ligger utanför är värda ytterligare ett besök någon gång framöver. På kvällen kunde vi dock glädja oss med Daniel Ståhl när han välförtjänt tog sitt VM-guld.

Nästa morgon gav vi oss iväg mot Rügen och ställplatsen vid Königstuhl, Hagen. Härifrån kan man nå den berömda kritklippan Königstuhl antingen med shuttlebuss eller till fots genom den vackra bokskogen i nationalparken Jasmund.
Denna togs tillsammans med fyra andra tyska bokskogar upp på UNESCO:s lista över världsarv 2011.
Eftersom onsdagen skulle bjuda på lite bättre väder tog vi den fina stigen, ca 3,5 km, genom skogen. Så vackert det var!

Lite lek mad kameran kan ge spännande bilder...

Vi gick först stigen ut till Viktoriasicht, en utsiktsplats där man får en riktigt fin vy över Königstuhl. Platsen har fått sitt namn från kronprinsessan Viktoria av Storbritannien. Kung Wilhelm I, senare kejsare Wilhelm - uppkallade den underbara utsikten efter svärdottern, efter en morgonpromenad den 10 juni 1865....

Sedan köpte vi biljett och gick ut till utsiktsplatsen på själva Königstuhl. Det sägs att klippan fått sitt namn eftersom Rügens invånare valde sin kung på så sätt att den som snabbast kunde klättra upp från sjösidan blev vald till konung.

Utsikt mot Viktoriasicht

Efter det gick vi en sväng inne på besökscentrum, såg en film om bokskogarna och lunchade på en fishbrötchen med matjessill innan vi travade tillbaka genom bokskogen.

Sedan fortsatte vi norrut på Rügen till Kap Arkona, en av Rügens nordligaste punkter. Vi fick parkera i Putgarden och sedan tog vi "tåget" ut till fyrplatsen.

Kap Arkona är en 45 m hög klint bestående av krita och morän. Fyrplatsen är en av Europas mest kända och har sedan radions barndom sin givna plats i sjöväderrapporterna.
Där ute finns två fyrtorn, ett pejlingstorn och ett par militärbunkrar (bortsett från lite restauranger och souvernirbodar).

Eftersom vi som vanligt prioriterar naturupplevelser travade vi iväg längs stigarna. Något som förvånade oss var att det saknades skyddsräcken nästan överallt efter kanterna, även om det fanns någon skylt här och var som upplyste om "lebensgefahr" .

Vi hittade en trappa ner till havsnivån och fick där en fin utsikt över kritklipporna. 

När vi sedan tagit "tåget" tillbaka til Putgarden åkte vi till KNAUS Campingpark Rügen i Altkirchen (Finns i ACSI-katalogen). 

Det var en jättefin camping med fräscha servicehus och ett underbart läge alldeles vid vattnet. Här har vi nu tillbringat vår sista natt på vår drygt fem veckor långa resa och snart åker vi mot Sassnitz där Stean Lines färja tar oss till Trelleborg i kvällningen.