lördag 30 november 2019

Wadi Rum - En häftig upplevelse



Det dramatiska ökenlandskapet i Wadi Rum bildades för många tusen år sedan då jordskorpan sprack. Det enorma tryck som orsakade detta skapade också de stora bergsformationer av sandsten och granit som är karakteristiska för området. På sina ställen ser det ut som en annan planet och det är kanske skälet till att beduinerna kallar det för Måndalen.
När vi kom till beduinlägret vi skulle bo i, hade mörkret och kylan redan sänkt sig över öknen och vi såg inget av den spektakulära natur som omgav oss. 


Väl framme fick vi installera oss i något som var ett mellanting mellan tält och barack. Vi var uppgraderade till "lyxvarianten", dubbelrum med eget badrum, men då vattnet varierade mellan svalt och iskallt fick den efterlängtade duschen vänta ytterligare ett dygn.


Ett stort tält fungerade som restaurang och till middag serverades bl a en god gryta med olika sorters kött och grönsaker, som tillagats i kokgropar under dagen.



På kvällen kom också kylan till öknen och jag var riktigt glad för mitt ylleunderställ som åkte på innan jag kröp ner i sängen. Så mycket till sömn blev det inte, eftersom en mängd hundar (vilda?) höll oss vakna en stor del av natten.
På morgonen hade vi satt väckarklocka för att gå upp på en närbelägen sanddyn och se soluppgången kl. 06.


Efter frukost kom jeepar och hämtade oss för en tvåtimmars rundtur i öknen. 



Vi gjorde några stopp för att titta på en del växter och på ett ställe fanns det fornlämningar, liknande våra hällristningar, med bilder på bl a kameler inristade på klippväggarna. 


Vi stannar också i ett litet beduinläger där vi bjuds på hett te och en del handlar lite av deras varor.
Naturen är bara så otrolig så det är inte överraskande att många filmer spelats in här, t ex Lawrence of Arabia (1962) och The Martian (2015). 




Vi ser massor med olika tältcamper här ute och turismen har blivit beduinernas viktigaste inkomstkälla. Det börjar också dyka upp mer lyxiga boenden som på långt håll ser ur som en samling golfbollar. De har glastak så man kan ligga och njuta av stjärnhimlen. De här övernattningarna kan kosta upp mot 3000 kr/dygn.
De huvudsakliga aktiviteterna är längre och kortare jeepturer och kamelridning.
Vi kan bara säga att en resa till Jordanien inte är komplett utan en övernattning i Wadi Rum.

tisdag 26 november 2019

Dagen P som i Petra



Åter en dag som börjar i ottan men visst vill vi vara bland de första som vandrar in i Petra idag, när vi äntligen ska få se den plats vi drömt om så länge!
Petra blev ett av UNESCO:s världsarv 1985 och 2007 utnämndes platsen som ett av världens sju nya underverk.
Petra har länge varit Jordaniens mest besökta turistmål och i år överstiger antalet besökare för första gången 1 miljon (enl. vår lokalguide??). 
Staden skapades av nabatéerna och arkeologerna gissar att den grundades på 400-talet f.Kr. Petra fungerade som en knutpunkt på handelsvägarna från Afrika till Indien och Kina. De flesta karavanerna gick alltså förbi här. Efter en brokig historia och flera stora jordbävningar övergavs staden och föll i glömska under 1200-1300talet.
Petra blev känt i västvärlden först 1812, då schweizaren Johann Ludwig Burchhardt återupptäckte staden.
Dagen innan hade vi fått massor med information av våra guider under färden till Wadi Musa och en uppmaning att ta det lugnt vid varje krök för att inte gå miste om den allra första skymten av Skattkammaren...
Efter att vi passerat entrén följde vi grusvägen ca 400 m... 



Djinnstenar
...innan vi når början på siqen, som den vindlande ravinen in till Petra kallas. Den är ca 1,2 km och på de smalaste ställena bara 3 meter bred. De höga väggarna sträcker sig högt upp och vi njuter verkligen av vår vandring. 



Det finns också möjlighet att åka hästkärra eller rida in till staden, men när vi såg hur de stackars hästarna utnyttjades så är det inget vi vill rekommendera.


Efter vägen passerar vi massor att titta på. I slutet av 90-talet när man skulle sänka vägen hittade man nederdelen på statyer föreställande män som leder kameler. Det som fanns över jord hade för länge sedan förstörts. De beräknas vara dubbelt så stora som i verkligheten.



Trots att vi visste vad som väntade oss var den första skymten av Skattkammaren (Al-Khazneh) en otrolig syn.



Vi hade tur som kom hyfsat tidigt och kanske börjar det bli lite lågsäsong vad gäller turismen för vi kunde njuta av och fotografera den 40 m höga och 28 m breda fasaden som är uthuggen direkt i klippan.


Naturligtvis finns kamelförarna, åsneägarna och försäljarna där, men vi tyckte inte de var så påträngande som vi hört att de kan vara.


Sedan fortsatte vi in i staden längs Fasadgatan, som kantas av klippgravar och grottor.


På vänster sida ligger den "Romerska teatern", som trots sitt namn är byggd av nabatéerna och det mesta av den är faktiskt uthugget direkt ur klippan. 


Tittar vi åt höger igen ser vi Kungakamrarna (Royal Tombs).
De hade förr mycket ornamentering men en hel del av detta har eroderat bort. De är fyra till antalet.



Vi hade dock spetsat in oss på en vandringsled, Al-Khubta Trail, som ledde upp förbi Kungakamrarna och sedan slingrar sig runt och upp på det höga berget. Efter många 100-tals trappsteg fick vi en panoramautsikt över teatern.



Nog för vi tyckte att vi var högt upp men bakom varje krök fortsatte det uppåt och uppåt.



Längst borta vid bergets ände hade en beduinfamilj slagit upp ett litet tälttak och serverade förfriskningar. Läget var verkligen något ut över det vanliga, för med fötterna hängande ut över kanten och en kall Fanta i handen, hade vi nog en av världens häftigaste utsikter. Rakt under oss låg Skattkammaren och här satt vi på första parkett! Nästan så vi fick nypa oss i armen!!



Efter en stund var det bara att trava tillbaka igen. Totalt ska leden vara 3,5 km men med den häftiga höjdskillnaden kändes det i knän och vader.


Vi fortsatte ännu längre in på området, som totalt mäter 264 km². Då nådde vi Kolonngatan, som var huvudgatan som ledde in till centrum.


Vi tittade in i Södra templet, där arkeologer från USA arbetat sedan 1993 med utgrävningar och rekonstruktionsarbete.


Ytterligare en bit längre in ligger det stora fyrkantiga templet Qasr al-Bint uppe på ett podium. Forskarna tror det är tillägnat nabatéernas huvudgud Dushara.


Här framför börjar vandringsleden upp till det vackra klostret Ad-Deir. Det innebär bl a 800 trappsteg innan man är uppe. Här fick vi vända för vårt femtimmarsbesök började lida mot sitt slut och vi har åtskilliga km innan vi är tillbaka vid vår lunchrestaurang på hotellet strax utanför entrén. När vi passerar Skattkammaren på vår väg ut har det samlats betydligt mer besökare.


Nu kan vi också blicka upp på vår fina utsiktsplats högst uppe på berget.


Tänk att vi satt där uppe...
Vi valde mellan leden till klostret och leden till utsikten över Skattkammaren och vi är så nöjda med vårt val.
Vid lunchen tyckte vi att vi var värda varsin öl till maten. Eftersom alkohol i Jordanien är ganska kostsamt kostade två "halvstora" öl ca 250 kr, men det smakade gudomligt efter förmiddagens otroliga upplevelser (där stegräknaren visade drygt 25 000 steg).


måndag 25 november 2019

Jordanien dag 3. Dagen då det mesta inte blev som det skulle....



En del dagar måste vara en reseledares mardröm och den här dagen var kanske en sådan.
Vi startade tidigt från vårt hotell för att nå Madaba och Church of S:t George innan de flesta andra turister kommer.


Kyrkan är känd för sin mosaikkarta över Mellanöstern. Den upptäcktes i slutet av 1800-talet när den grekisk-ortodoxa kyrkan skulle byggas. Kartan skapades på 500-talet och var ursprungligen 25 x 5 m och består av över 2 miljoner mosaikstenar. Den del av kartan som finna bevarad visar tydligt Jerusalem, Döda Havet, Jordan, Hebron, Jeriko, Nilen, Egypten och många orter.


Jerusalem
När vi kom dit skulle en gudstjänst precis börja, vilket inte skulle vara fallet när vår lokalguide kollat upp detta. Hela mosaikgolvet var därför täckt med tjocka mattor....
Vi tittade in i kyrkan och fick under en kort stund ta del av en för oss annorlunda gudstjänst.


...och där under mattorna finns den....
Sedan fick vi nöja oss med information i besökscentret, där all guidning brukar ske innan man besöker kartan på kyrkgolvet IRL.
Då Madaba är ett centrum för vävning och mosaikarbeten fortsatte vi till ett hantverkscentrum där rullstolsburna gjorde fantastiska mosaikarbeten med naturligt färgade stenar. 




Dockorna Elsa och Anna från Frost som de ser ut i Jordanien???
Sedan fortsatte vi till Mount Nebo. Även om vi inte är troende är det fascinerande att komma till en av de viktigaste kristna och judiska platserna i Jordanien. Det var här Moses kunde se in i "Det förlovade landet", som Gud hade lovat att han skulle få göra även om han aldrig skulle få komma dit. Han dog sedan på berget 120 år gammal. 

Idag hade vi riktigt bra utsikt över bl a Döda Havet och Jeriko.




Ormmonumentet (Brazen Serpent Monument) skapades av italienaren Giovanni Fantoni och är inspirerat av Jesu kors och den kopparorm Moses satte upp i vildmarken.


Där uppe finns också Mosekyrkan, som innehåller mosaiker man fann av en slump 1976, när ett mosaikarbete som låg över togs bort för renovering. Ett golv är enligt datering lagt år 531.



En sten som en gång fungerat som dörr till klostret som låg här.


En annan staty restes till minne av påven Johannes Paulus II, som var här på besök under sin pilgrimsfärd år 2000. 


Han planterade också ett olivträd vid detta tillfälle.


Under vårt besök här hade vi riktig tur med vädret (inte bara elände under dagen alltså). Ett riktigt häftigt regnväder med översvämningar hade drabbat Amman och var på väg söderut och strax efter att vi nått bussen började det regna.
Efter en stund på väg söderut började bussens färddator larma med ett pipande ljud och vår chaufför fick tillkalla reparatörer. För vår del innebar det en timmes fikapaus på en bensinmack ute i halvöknen. Efter byte av någon slags pump kunde vi fortsätta resan.


Vi hann inte långt förrän en äldre dam föll ihop (troligen drabbad av en TIA-attack). Tack och lov hade vi en narkossköterska med oss men då damen var i princip okontaktbar larmades ambulans till vår lunchrestaurang.
Under tiden bröt ett häftigt regnväder ut och eftermiddagens besök i bergsbyn Dana fick ställas in då de kuperade vägarna dit blivit nästan oframkomliga och dagsprogrammet redan sprängt alla tidsramar. Dana är annars en by och ett område, som med hjälp av kungliga naturskyddsföreningen förvandlats från en nedgången by till ett nästan självförsörjande samhälle, som lever bl a på ekoturism, biodynamiska odlingar och workshops. Vi gjorde ett kort (och blött) fotostopp ovanför byn innan vi satte kurs mot Wadi Musa.


Vi gjorde också ett stopp vid korsriddarnas fort Shawback och där såg vi också några av de grottboningar som fortfarande används.


Världens minsta hotell...
I Wadi Musa åt vi först middag på "My mothers receipt" med riktigt god mat... 


...innan vi fortsatte till vårt hotell, Mövenpick Nabatean Hotel, som låg högt upp på bergskanten.
Dagen blev trots allt bra med besöket på Neboberget som höjdpunkt, damen piggnade till och kan fortsätta resan och regnet ska dra bort över natten. Jag tror dock att våra reseledare hoppas de kommande dagarna inte ska innehålla riktigt så många oplanerade händelser.
I morgon väntar en ny tidig morgon och äntligen får vi vandra in i Petra....