Vi letar vårtecken på Kinnekulle

Fredag morgon väcks vi av några skränande gäss i stenbrottets damm, så efter frukost packar vi fikaryggsäck och travar iväg med Råbäcks hamn som mål. Redan när vi lämnar ställplatsen får vi syn på årets första tussilago i diket. Så mysigt!

Först går vi upp på kanten så vi kommer till Munkängarnas naturreservat. 

Det är vackert alla tider på året men är nog allra mest känt för sin enorma förekomst av ramslök. Nu gick vi stigen fram med massor med blåsippor vid sidorna.

Sedan tar vi stentrapporna nedför kleven och är nere i reservatet där vi faktiskt ser de första små ramslöksbladen sticka upp.

Nog luktar de lite vitlök.

Tänk att det kommer att se ut så här om ett par månader, visst är det vackert!

Tyvärr har människor svårt för att hålla fingrarna i styr och nu står det skyltar om att all plockning av ramslök i naturreservatet polisanmäls. För ett par år sedan ertappades några som plockade de välsmakande bladen i stora mängder till försäljning....

Vi travar vidare förbi Råbäcks Säteri och tittar efter ytterligare vårtecken längs vägen. Flera solgula citronfjärilar flyger över stock och sten...

.... och mängder med tussilago lyser bland alla bruna fjolårslöv.

Det är fågelkvitter överallt men hur vi än spejar är en suddig bofink allt som hamnar på vårt minneskort.

När vi kommer till nerfartsvägen kan vi konstatera att ytterligare en fin övernattningsplats för husbilar har fått förbudsskyltar.

Vad är det då för speciellt med Råbäcks hamn? Här anlades Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri år 1888 som ett av tidens nya maskinellt drivna stenhuggerier. Med hjälp av ångdrivna stenhyvlar kunde efterfrågan på bearbetad natursten          mötas och samtidigt omvandlades det nästan tusenåriga hantverket till industriarbete. Verksamheten drevs fram till 1970 då efterfrågan var vikande. Sten till byggnader var den viktigaste produkten i alla år, men sortimentet omfattade även gravvårdar, trädgårdssten och mycket annat. Sedan 1983 är Råbäcks stenhuggeri ett arbetslivsmuseum som vill visa stenarbetets teknik, miljö och historia.Museet har två stora verkstadsbyggnader med restaurerade maskiner som visas i drift.

Stenhuggeriet är öppet för besökare sista helgfria lördagen i månaden från mars till november kl 11-15. Det är också Öppet Hus under Kinnekulles stora aktivitetshelger Vårrundan första helgen i maj och Höstrundan andra helgen i september. 

Nu var vi ensamma här vid Vänerns strand när vi slog oss ner vid ett av picnicborden, naturligtvis gjort i sten!

Sedan var det dags att strosa till baka till Stenbrottet. Där fixade vi till en lunch som också hör till vår premiärtur. Visst är det matjessill, gräddfil och gräslök.

På eftermiddagen tycker vi det är dags att flytta oss en bit och nästa övernattningsplats blir Utsikten. Där finns platser för ett antal husbilar med en häftig utsikt över Vänern och med Läckö Slott skymtande på andra sidan Kinneviken. Sommartid finns en kaffestuga här, men nu består servicen av torrdass och sopcontainer, samt en otrolig solnedgång om man lyckas pricka in en fin dag, vilket vi hade turen att göra. Även här kan man swisha 100 kr, frivilligt, som avgift för övernattningen.

Vi kan konstatera att allt verkar fungera efter vintern och vi har en hyfsat lång lista med saker vi kom på att vi inte fått med, eller som ska bytas ut. Nu ska Laikan lämnas in på service men kanske att det blir någon mer tur i närområdet innan vi lämnar Göteborg med färjan till Kiel i påskveckan.

 

Husbilspremiär - äntligen!

 

I tisdags var det dags att åka den vackra vägen mot Varnhem med utsikt över Hornborgasjön för att hämta hem Laikan från vinteridet.

Vi åkte direkt och tvättade av vinterdammet.

Vädergudarna var verkligen på vår sida, solen flödade och tack och lov var vi inte speciellt påverkade av det lilla covidviruset vi fått påhälsning av. Det enda som gällt har varit att inte träffa andra i vår omgivning för visst är vi snoriga och hostiga, men då är husbilen verkligen perfekt! Till onsdagen återstod den invändiga städningen och trots alla musfällor, laddade med Snickers, och elektriska skrämmor hittade vi åtskilliga lämningar från de små objudna gästerna, Grrr...De verkar dock inte gjort någon åverkan som förra året när de tuggade i sig dieselslangen.

Nu var vi klara för årets premiärtur och efter att packat det sista styrde vi mot Kinnekulle på torsdagsförmiddagen. Vi tänkte bo uppe i Stenbrottet och den här tiden på året fick vi en enda granne fram på kvällen. Det ser nog helt annorlunda ut en helg i maj-juni... Här består servicen av en soptunna och jag tror också en toalett. Runt stora delar av sjön finns picnicbord och på flera ställen iordningställda grillplatser. Man kan swisha en frivillig avgift på 100 kr som används till skötseln av platsen och det gör man gärna.

Stora Stenbrottet är ett 40 meter djupt brott, som ibland kallas "Lilla Grand Canyon". Vi tycker miljön nästan ger lite präriekänsla från barndomens cowboyfilmer... Tittar man på de lodräta väggarna ser man hur tydligt skiktad kalkstenen är. Den är olika färgad på olika nivåer och kan vara grå, gröngrå eller rödbrun. Skikten är av olika kvalitet och sålunda använts till olika ändamål. Den undre kalkstenen har brutits för cementtillverkning och de övre har främst använts till olika typer av byggnadsmaterial. Man bröt kalksten för cementtillverkning under åren 1892-1979. När vi läser på informationstavlorna förstår man att många verkligen har slitit hårt här i brottet. 

Det har brutits otroliga 80 miljoner ton kalksten innan brottet fixades till och den konstgjorda sjön  anlades. Detta gjorde man eftersom det fanns en risk för att vattentillförseln till det närbelägna naturreservatet Munkängarna skulle skäras av. Vi käkar en sen lunch och tar sedan en promenad på brottets kant. Naturen är verkligen spektakulär!

Uppe på Högkullen ser vi utsiktstornet.

Över vårt huvud seglar ett par av de korpar som har sina bon uppe på branterna.

Det simmar också lite gäss i dammen.

Vi ser också vide som börjar knoppas. Då är det väl ändå vår.

När vi kommer tillbaka kan vi ta årets första utefika vid husbilen, visserligen med dunjacka på, men ändå.

På kvällen öppnades naturligtvis en flaska bubbel och vi skålade in den nya säsongen, medan vi såg hur Sverige lite tursamt tog sig ännu ett steg närmare VM i fotboll innan vi somnade och kunde bocka av första husbilsnatten 2022.

 

 

 

Husbil 2022 Stockholm - Frihet på hjul

 Tänk så lockande det lät när de första annonserna om en husbilsmässa kom, även om man inte riktigt visste om den skulle kunna bli av eller inte. I fredags var det alltså dags för "Husbil 2022" på Kistamässan att slå upp portarna! Vi njöt först av frukosten på Downtown Camper (det är en av de godaste hotellfrukostar vi vet, gott, varierat och otroligt smakfullt upplagt).

Sedan tog vi tunnelbanan ut till Kista och checkade in på Scandic Victoria Tower, som låg precis vägg-i-vägg med mässan. Där bodde vi lite drygt halvvägs upp på våning 18!

Sedan drog vi iväg till mässan och att det finns ett uppdämt behov av sådana tillställningar efter de här coronaåren syntes på köerna i entrén. Inträdet var dessutom gratis, bara att ladda ner en fribiljett från nätet. Själva mässan var inte så stor, men innan vi visste ordet av var det stängningsdags.

Vi tittade naturligtvis runt på de nya husbilsmodellerna. Det är alltid skoj att titta även om vi inte har några tankar på att byta husbil. Vi tittade på stora husbilar...

...och mindre plåtisar.

Sedan hittade vi faktiskt en husbil med ett kök som tilltalade oss, vilket inte är helt vanligt. Det var en Pilote utrustad med endast två gaslågor och en hyfsad arbetsyta. Tumme upp för det!

Förutom att titta på husbilar och diverse tillbehör var vi och lyssnade på Helena och Peter som hade två föreläsningar varje dag. På fredagen fick åhörarna följa med till Skåne resp. Polen på en husbilsresa. Polen med husbil har stått på vår önskelista i flera år och inte blev längtan dit mindre efter det här.

De hade också en monter med ett destinationstorg, försäljning ur deras webshop och en del annat. 

På ett par ställen såldes campingtillbehör, trots att det känns som om vi har det mesta vi behöver blev det ett par små inköp.

På kvällen blev det en liten promenad till Kista centrum för att få lite mat och sedan somnade vi ovaggade innan det på lördagen var dags att vända hemåt med vårt favorittågbolag, MTRX. Dels har de bra priser på tågbiljetter och stannar numera i Falköping. Sedan kan man få små överraskningar. Den här gången blev vi uppgraderade till första klass och blev också bjudna på mat + kaffe och kaka.

Sammanfattningsvis kan vi bara säga att ett mässbesök gör längtan ut på vägarna ännu större och i slutet på veckan ska Laikan få komma ut ur vinteridet, så härligt!