Från Kilpisjärvi var vår plan att fortsätta norrut mot Nordkap. För 10 år sedan (första sommaren med vår första lilla husbil) åkte vi till Lofoten. När vi kom tillbaka in mot Narvik fällde Lars yttrandet att han gärna skulle vilja åka till Nordkap. När vi då plockade fram kartan fick vi se att det var mer än 70 mil enkel resa och då hade jag två veckors ledighet från jobbet. Sedan dess har tankarna på Nordkap ploppat upp med jämna mellanrum och sen kom pandemin och satte stopp för planerna även 2020.
Nu styrde vi mot norska gränsen och fick en regnig dagstur då vi bestämde oss för att åka så långt vi kände för, för att inte ha alltför många av de 55 milen kvar till nästa dag.
Det blev en rejäl lunchpaus på en rastplats (tänk att vi äntligen lärt oss att ta det lite lugnt) och många fina vyer passerade vi när vi åkte efter norska kusten.
Vi stannade för natten på en parkering vi hittade i Park4night och där stod vi vid ett vattendrag tillsammans med en fransk husbil. Det hade säkert varit jättefint om vädret varit bra då det fanns grillplats med ved vid vattnet, men den här kvällen ville vi knappt sticka näsan utanför husbilen. Nästa morgon fortsätter vi norröver. Vädret är ganska hyfsat men väderleksrapporten lovar kraftiga vindar och regnskurar vid Nordkap.
Vi passerar en mängd tunnlar och flera vägarbeten där det blev långa stopp då bl a en ny tunnel byggs. Själva Nordkapstunneln är den längsta med sina drygt 6 800 meter.
Vi har bestämt oss för att stanna på Nordkapsklippan över natten och vi löser inträde till Nordcapscentret.
När vi kommer dit blåser det kraftiga vindar och vädret växlar mellan blå himmel med lätt molnighet och häftigt regn hur snabbt som helst. Vi tar på oss ordentligt med kläder för termometern visar på +4 grader. Här kommer några bilder från vår promenad till globen, som blivit symbolen för europeiska fastlandets nordligaste punkt.
Riktigt sant är inte detta då Knivskjeldodden ligger knappt 1500 meter längre norrut. Den kan man nå från en parkering några km före Nordkapsklippan. Promenaden är 9 km enkel tur och beräknas ta åtminstone 5 timmar.
Eftersom båda dessa platser ligger på ön Mageröya, är egentligen Kinnarodden den nordligaste punkten om man ska vara riktigt petig, men det vill vi inte vara...
Det finns också en del konstverk ute på klippan. Oscarsstatyn avtäcktes av Oscar II vid hans besök här den 2 juli 1873.
Barn av jorden är ett projekt som startades 1988 och sju barn från olika delar av världen kom hit. De gjorde var sin relief i lera, som sedan förstorades och sattes upp i en halvcirkel utanför Nordkapshallen. En vacker staty, "Mor og barn", av Eva Rybakken står bredvid.
Inne i Nordkapshallen, som byggdes 1958, finns restauranger, toaletter, souvenirshop (där vi köpte varmare vantar än de vi hade med oss och ett par nya kaffemuggar till husbilen) och i en del som byggdes inuti klippan 1988 finns en biograf, som visar en intressant panoramafilm flera gånger om dagen. Där finns också en stor grotta och ett litet kapell, St Johannes kapell.
Senare delen av eftermiddagen och kvällen tillbringade vi i husbilen då vindarna tog i rejält och husbilen ruskade ganska rejält. Då fick vi också prov våra nya fina kaffemuggar.
Vi satte på gasolvärmen men fick ett uppvaknande som inte var så skönt. Fram emot morgonen hade gasolen tagit slut och när Lars var ute och bytte tub var det +4 ute och +8 inne...
Vi vaknar sedan till en helt underbar morgon.
Vindarna har avtagit, och vi fick en obeskrivligt vacker förmiddag där uppe. Nu blev det en ny fotorunda och den här tiden på året var vi så gott som ensamma innan turistbussar och besökare kom på förmiddagen. Vi kunde verkligen beundra den 307 m höga klippan.
Igår fick vi ett tips av @reiselinda om Kirkeporten, som är en naturlig klippformation, formad som en stor port, i Skarsvåg, så vi åker mot Skarsvåg som är Europas nordligaste fiskeläge.
Här parkerar vi husbilen och travar iväg efter en markerad led som börjar vid byns kapell.
Det ska bara var en knapp km till Kirkeporten, men det var ingen enkel vandring. Det var brant, stenigt och slipprigt efter de senaste dagarnas regn; först skulle vi upp för berget och sedan ner till havsnivån igen.
När vi var på väg ner mötte vi en norsk man på väg upp och han tipsade oss om att fortsätta stigen längs med berget och komma ner vid en camping, en betydligt enklare väg och vi tackade för tipset.
Vi kom helskinnade ner till Kirkeporten och visst var den mäktig. Där fick vi en riktigt fin utsikt bort mot hornet på Nordkapsklippan.
Sedan var det bara att trava upp igen, titta på den ovanifrån och fortsätta längs berget.
Det blev en riktigt fin avslutning på våra dagar här längst uppe i norr och nu satte vi oss i bilen med Alta som nästa mål. Vi hann med ett lunchstopp innan regnet var över oss, men nu hade vi fått vår upplevelse som vi drömt om i 10 år och den var väl värd att vänta på.
