Vaclavplatsen, Judiska kvarteret och Prags rustika restauranger.

I detta sista inlägg från våra dagar i Prag tar vi först en promenad till Vaclavplatsen. Det är ett långsmalt torg som nästan liknar en boulevard i stadsdelen Nové Mésto. Längst upp ligger det gigantiska Nationalmuseet, som vi denna varma dag endast beundrade från utsidan.

Vaclavplatsen har fått sitt namn efter Wenzel av Böhmen, som finns på den enorma ryttarstatyn som står nedanför museet. Den restes 1912 och vid foten finns statyer av andra tjeckiska skyddshelgon.

Vaclavplatsen är känd som demonstrationsplats och det var här som studenten Jan Palach tände eid på sig, 1969, och senare dog i protest mot den sovjetiska invasionen. Här finns en minnessten där blommor läggs ner.

I november 1989 ledde en demonstration mot polisbrutaliteten till sammetsrevolutionen och till kommunismens fall.

Ett annat ställe jag bara har passerat vid tidigare Pragresor men alltid velat titta lite närmare på är den judiska kyrkogården. Vi köper en biljett som ger oss inträde till platsen och går in genom Pinkasova synagoga. Den är ett minnesmärke över de judar som föll offer för nazisterna. Namn på 80 000 judiska offer har skrivits för hand på väggarna i synagogan.

Här fick Lars ta på sig en kippa, som alla män i synagogan.

I mer än 300 år var detta den enda platsen i Prag där judar kunde begrava sina döda. Den grundades i mitten av 1400-talet i Josefov, Prags judiska kvarter, och under alla dessa år begravdes omkring 100 000 personer där. På ett relativt litet område verkar detta omöjligt, men det finns en förklaring till detta. När hela kyrkogården var upptagen täcktes gravarna och begravdes på en annan nivå ovanpå dem. Detta gjordes sammanlagt 12 gånger, vilket innebär att det på vissa ställen finns 12 nivåer av gravar och därför ligger den högt över gatunivån. Vi går länge bland alla gravstenar.

Bredvid synagogan och på kyrkogården finns en byggnad som en gång var kyrkogårdens bårhus. Den användes som cemoniell sal för judiska begravningsritualer och i dag är den också en del av det judiska museet.Här finns en utställning om Prags begravningssällskap, som grundades 1564, och vars huvudkontor låg i samma byggnad.

Under våra dagar i Prag besökte vi flera genuina tjeckiska restauranger och ölhallar. Vi hade hört talas om "Gyllene Tigern" som ölälskare pratat sig lyriska över. Här hamnade vi vår första kväll för en öl och en bit mat vid ett bord tillsammans med tre amerikanare.

Naturligtvis besökte vi Lokál som trots sitt oansenliga yttre var välbesökt även vid lunchtid en vanlig vardag. Visst måste man gå in när skylten på dörren enligt Google Translate påbjuder: "Kom in! Vi har nybryggt och välbehandlat öl". Här fick vi också en tallrik mustig gulaschsoppa. 

Annars är väl inte den tjeckiska maten, med sina gigantiska köttportioner, någon större favorit för oss som gärna äter mycket grönsaker, men är man i ett land så visst ska man äta deras mat även om vi ratade komage och andra "delikatesser".

Nu är vi åter hemma efter några fina dagar i den vackra staden och nu ser vi fram emot en härlig husbilssommar.

Strövtåg och för oss nya upplevelser i Prag.

Prag är en stad som gjord för att promenera i och många steg blev det (mellan 17 000 och 22 000/dag). Här kommer några av de platser vi hittade och som vi inte besökt tidigare.

David Cernys konst. 

När vi planerade för vår resa fick vi syn på ett foto av en staty,föreställande en man som hänger i en arm ut från ett tak. Det visade sig vara en staty av Sigmund Freud som hänger över Husova, en av de turisttäta gatorna i Gamla Stan. Den heter "Man umgås" och är från 1996.

Den tjeckiske konstnären heter David Cerny och är en kontroversiell skulptör, världskänd för sina provocerande skapelser. Vi fann ytterligare fyra av hans verk under våra promenader även om det finns betydligt fler som det nog behövs lokaltrafik för att komma till.

Saint Wenceslas (1999) är en parodi på den pampiga statyn av Vaclav I till häst på Vaclavplatsen. Cernys staty hänger i en kupol i en galleria, Lucerna Palace, strax intill.

På väggarna till Prags omdiskuterade TV-torn Žižkov kryper tio av hans gigantiska bebisar. Vi besökte inte tornet men i Kampa park (nära Karlsbron på Malá Stranasidan) finns tre bebisar i brons. De har inga ansikten, istället finns det streckkoder eller platser för minneskort. Bebisarna kom hit 2008.

Piss (2004). Utanför Kafkamuseet står två män i brons, ca 2 meter höga och urinerar i en grund pool, formad som Tjeckien. "Kissandet" som ser slumpmässigt ut ska inte vara det utan männen "skriver" olika citat i vattnet???

Franz Kafka (2014) Vår sista staty av Cerny blev det gigantiska huvudet föreställande Kafka (11 m högt) utanför köpcentret Quadrio i New Town. Den består av roterande paralleller så den är i ständig rörelse?? Inte förstår vi hur det går till men är det konst så är det...

 

Lennon Wall

En annan plats vi inte besökt tidigare är Lennon Wall. Det är en stenmur strax efter gått över Karlsbron, som efter Lennons död förvandlades till ett minnesmärke med en målning av hans ansikte. Sedan har det varit fritt att skriva och måla på muren. Trots att det inte är så länge sedan den målades över tyckte vi det var mest kladd, men en målning med Ukrainaanknytning såg ganska ny ut. Nu kan vi hur som helst sätta "check" på den.

Illusion Art Museum Prague

(IAM Prague) är Tjeckiens första museum tillägnat illusions- och trickkonst. Det påminner en del om Paradoxmuseum i Stockholm som vi besökte i februari, men det här hade många andra sorters konst. http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2023/02/paradox-museum-stockholm.html 

Det fanns statyer och installationer som sedda ur en annan vinkel visar sig vara en mängd saker som t ex leksaker och instrument. Här kommer ett par exempel:

Sedan fanns det en mängd "målningar" och figurer vi kunde agera i och få de mest fantastiska bilder.

Det här var ett museum vi verkligen gillade och ett bra sätt att tillbringa ett par timmar under en regnskur.

Det Dansande Huset 

En kväll gick vi längs Moldau och beundrade de vackra husen längs vägen. 

Målet var dock det moderna "Dansande Huset" från 1996. Det ersatte byggnader som bombats under andra världskriget.  Huset utmärker sig bland sådana omgivande byggnader i äldre byggnadsstilar som i övrigt präglar Prag. Byggnadernas elegans gör att Prags invånare kärleksfullt kallar dem Ginger och Fred, eftersom de påminner om dansparet Ginger Rogers och Fred Astair. Idag innehåller huset kontorslokaler men också en restaurang med panoramautsikt högst upp.

Metronomen i Letnaparken 

Metronomen är en 23 meter hög fungerande metronom i Letná-parken, med utsikt över floden Moldau och Prags centrum. Den uppfördes 1991, på den sockel som lämnades tom genom rivningen våren 1963 av ett enormt monument över den förre sovjetiska ledaren Josef Stalin. 

Vi kan se metronomen ända nerifrån staden men vi går upp till Letnaparken, främst lockade av att de finaste vyerna över floden och alla broarna ska vara härifrån och nog fick vi vyer alltid.

Trdelnik

Naturligtvis måste vi äta en trdelnik också. Det är ett gammalt bakverk och den görs på deg som lindas runt en pinne, bakas och toppas med socker och valnötsmix. På 2000-talet blev det populärt bland turister och den här varianten med glassfyllning är speciellt populär just här i Prag. Vi valde båda den sorten som kallades Snickers och mäktigt som det var blev det faktiskt vår lunch en av dagarna. 

 

Karlsbron och upp till Pragborgen

Idag tänkte vi skriva om tre sevärdheter i världsklass; Karlsbron, Pragborgen och S:t Vituskatedralen. När vi vaknar upp till uppehållsväder travar vi efter en god frukost iväg mot Karlsbron, ca 200 meter från hotellet, så nog kan vi säga att vårt hotell har ett centralt och bra läge. Vi passerar först Gamla Stans brotorn, där vi nästa morgon går upp till bröstvärnet och får en härlig utsikt över Karlsbron och omgivningarna. Är det något vi tycker om så är det utsikter och vyer så många torn och höjder blir det på våra resor.

Den häftiga Karlsbron har sett över 600 års processioner, strider, avrättningar och på senare tid sägs även filminspelningar ha ägt rum här. Bron uppfördes mellan 1357-1402. Nu är den känd för sitt galleri med 30 statyer längs sidorna (Numera är statyerna kopior då originalen finns på olika museer).

Det är inte lätt att riktigt kunna njuta av den vackra bron då den är full med turister, målare, försäljare och musiker. 

Halvvägs över bron står ett mässingskors där Johannes av Nepomuks kropp slängdes i Moldau. (Hans namn återkom när vi kom upp till katedralen). Det ska visst betyda tur att röra vid det så självklart måste vi testa.

På vägen upp mot Pragborgen passerar vi S:t Nikolauskyrkan, som sägs vara en av Europas vackraste barockkyrkor och det får vi hålla med om. Den byggdes i början av 1700-talet. Under andra världskriget användes kyrkan av den tjeckiska armén och samtidigt restaurerades målningarna av konstnärer som på så sätt slapp sändas till fronten. Nu kunde vi njuta av den här otroligt vackra kyrkan med alla sina fina skulpturer och målningar.

Vi fortsätter upp mot Pragborgen, som tillsammans med S:t Vituskatedralen reser sig högt över staden på den långa kullen som heter Hradcany.

Här uppe får man köpa en kombinationsbiljett även om man som vi inte tänkt besöka slottet, där vi varit tidigare. Idag bor Tjeckiens nye president, sedan valet i våras, Petr Pavel i slottet.

S:t Vituskatedralen är verkligen imponerande och dagens kyrka är den tredje på platsen. 

Den första började byggas på 900-talet och inte förrän 1939 stod den nuvarande kyrkan helt klar. Den är hela 124 x 60 meter och det högsta tornet är 96, meter. Den har många fina utsmyckningar och vackra fönster, så det blir många foton tagna även här...

Ferdinand I och hans familj ligger i en marmorsarkofag.

Johannes av Nepomuks (han som blev kastad i floden från Karlsbron) grav är en 1680 kilo tung silverkista, ända in i döden skulle det vara lyx.

Vi som tycker om kyrkobyggnader tittade även in i S:T Georges basilika, vilket är ytterligare en kyrka i Pragborgen.

Sedan gick vi tillbaka ner till floden via den Gyllene Gränden. Här fanns från början bostäder för medlemmar i slottsvakten och senare för hantverkare, som stod utanför Prags gillen, bl a guldsmeder och alkemister, efter vilka gränden fått sitt namn. På 1900-talet drogs konstnärer och författare hit och det sägs att Franz Kafka bodde här i hus nr 22.

Innan vi börjar gå neråt får vi en sista chans att beundra utsikten från Pragborgen.

När vi åter når Karlsbron börjar vinden öka och molnen tätna så vi går med raska kliv tillbaka över bron till en uteservering under tak för en pizza och en öl. Här är vi definitivt inte ensamma, då supportrar till West Hams och Fiorentinas fotbollslag kommit från England respektive Italien för att heja fram sina lag i dagens final av Europa Conference League i fotboll. Senare på kvällen träffade vi på dem igen på Gamla Stadens torg och Jisses vilket liv det var.

Dagen innan hade vi gått förbi en monter nere vid floden dit det var en lång kö av människor som ville bli fotograferade tillsammans med trofén som vi nu vet att West Ham fick höja efter onsdagens match.

Nu har vi sammanfattat de största sevärdheterna i Prag så nu får vi fortsätta berätta om för oss nya och kanske lite annorlunda saker som vi upplevt under våra dagar här.