Midsommar och dagar på tenniscup.

Tänk att det försvunnit ytterligare en vecka av vår fina sommar sedan vi skrev på bloggen senast. På midsommarafton tog vi Laikan till Blomberg ett stugområde vid Vänern, nära Kinnekulle där B-M:s f d Varnhemsgrannar har ett härligt sommarhus. Där har vi firat midsommar i många år med ett avbrott förra året då jag låg hemma med dunderförkylning efter vår Islandsresa.

Här blev det som vanligt trevligt umgänge, god mat och sedan en allvarlig kamp i hästskokastning, kvinnor mot män och i år tog damerna hem kampen efter att ha lyckats träffa pinnen två gånger!

Vårt trevliga värdpar.

I det vackra vädret tog vi sedan en kvällspromenad ner till stranden för att se när solen började dala i Vänern.

Efter ett par dagar på hemmaplan styrde vi mot Jönköping i måndags där vi bokat två nätter på Villa Björkhagen, campingen i staden. Det var en ganska sliten camping men läget var bra då dotter Sandra och grabbarna, Edwin och August, kom och bodde hos oss då Edwin, 10 år, skulle spela tenniscup på Racketcentrum  på gångavstånd från campingen. Vi valde en plats på det onumrerade området då det där fanns gott om plats till en extra bil och diverse kubb- och fotbollsspel.

Så fina dagar vi fick! Det är inte klokt så mycket kraft det finns i en tunn liten pojkkropp och skoj för mormor och Lars att få dela upplevelsen.

Om ett par år ska jag också spela...

Tänk att vi även hann med några serier bowling, lika kul för alla åldrar.

Efter fyra tuffa matcher, under två dagar, som resulterade i tre vinster och en förlust fick en mycket trött och svettig kille ta emot en pokal som tredje pris.

På kvällarna njöt vi bl a av våfflor med blåbärssylt och grädde eller hamburgare. Sedan blev det lite husbilsmys.

Under tisdagsförmiddagens regn blev det kortspel och katten vet om det inte var nybörjartur när brödralaget vann en hård kamp i 31, varken mamma, mormor eller Lars är de som ger sig i tävling oavsett om det gäller kortspel eller något annat. 

Vi brukar säga till den unga familjen att det inte är fel att ta det lite lugnt ibland men nog undrar vi om inte uttrycket att äpplet inte faller långt från det beryktade päronträdet passar i det här fallet för när vi kom hem strax före lunch idag kastade vi i oss lite mat och åkte direkt ut till golfbanan för 18 mycket svettiga hål. 

Nu sitter vi hur som helst nyduschade med ett glas kallt rosévin och bara njuter av vår fina sommar och i morgon rullar Laikan iväg igen åtminstone för en natt.... 

 

Nohlmarkens naturreservat och midsommarvecka på hemmaplan.

Midsommarvecka och årets längsta dag tillbringar vi på hemmaplan. Laikan har vi kört till verkstad i Stenstorp för hon ska uppgraderas med nytt lithiumbatteri i bodelen. Det hoppas vi ska bli riktigt bra så vi kan bli i princip oberoende av el.

Istället har det blivit en del utflykter i vårt närområde. Strax söder om Skultorp, ett par mil härifrån ligger Nohlmarkens naturreservat, en av de platser vi aldrig besökt tidigare, ligger det för nära? Nohlmarken var på 80-talet nästan helt igenvuxet, men stora restaureringsinsatser och årlig slåtter utförd av Naturskyddsföreningen har gjort att detta har blivit Skövdes artrikaste växtlokal och man har kunnat notera mer än 370 olika arter.

Naturligtvis ska man besöka Nohlmarken på sommaren då orkidéerna blommar som mest och gynnsamma somrar blommar de i tusental. Det är ett litet men mycket fint reservat med utlagda spänger som man följer och även denna torra sommar är det blött här vid sidan om. 

Marken är nästan täckt av gräsull som vippar i vinden och överallt blommar mängder med orkidéer. 

Även om vi inte kan skilja på alla sorters "nycklar" och "sporrar" så går det alldeles perfekt att njuta av dem ändå.

Dagen innan vår utflykt dit hade Västkuststiftelsen en guidad naturvandring här, men tyvärr kunde vi inte vara med på den. Förhoppningsvis blir det ett nytt tillfälle nästa år.

Några lite annorlunda orkidéer som är lättare att skilja ut är nattviol:

kärrknipprot:

flugblomster:

Sedan såg vi en hel del andra blommor, bl a den lite annorlunda Natt och Dag.

Några få smörbollar blommade fortfarande i skuggan och vi har redan planerat in ett besök nästa år när alla smörbollar blommar. De är så fina tycker vi. Samtidigt blommar då majviva, som också var i princip överblommade nu.

Valerina eller läkevänderot växer också här.

Igår steg vi upp tidigt för att åka ut till Mularp och förse oss med en hink nyplockade jordgubbar, innan det utlovade regnet skulle komma. De var så stora och fina så det tog inte många minuter att fylla en 10 l  hink och gissa om vi åt jordgubbar...

Idag har vi tjuvstartat midsommarfirandet med att bjuda några fd grannar på sillunch. Det är verkligen en av våra favoritmåltider, sommartid, och ett enkelt sätt att umgås.

Till kaffet serverades det naturligtvis jordgubbstårta, vad annat när vi plockade så mycket jordgubbar igår. 

I morgon åker vi mot Blomberg vid Vänern för traditionellt midsommarfirande med B-M:s fd Varnhemsgrannar. Förra året fick vi ställa in vår träff eftersom vi just kommit hem från Island och B-M dragit på sig en riktig förkylning på flyget hem, men i år hoppas vi på en solig och trevlig midsommarafton.... Nu önskar vi er alla en riktigt fin helg! 

 

En nostalgiresa 50 år tillbaka i tiden.

Så här i studenttider är det också dags för studentjubileum. I mitt fall är det i år 50 år sedan jag gick ut gymnasiet (hur fort har de åren gått?) från Skara Nya Katedralskola. I Skara finns en aktiv "Skaradjäknarnas förening", som varje år den sista helgen i maj anordnar jubileum med ett innehållsrikt program. 

Att ha varit Skaradjäkne är lite speciellt, tycker vi som gått där och kanske var det lite extra för oss som kom från landet och fick flytta hemifrån som 15-åring. Min bästa vän och jag hyrde en liten lägenhet om två rum och kök i ett privathus. Toalett och tvättställ hade vi men dusch, som idag verkar vara en nödvändighet lyste med sin frånvaro. Vad är då en djäkne? Enligt Wikipedia är definitionen förljande: Djäkne, ursprungligen av "diakon", betyder lärjunge i lärdomsskolans högre klasser och härstammar från den tid då den högre utbildningen endast skedde i kyrkans regi. Efterhand har det i vissa fall blivit identiskt med elev på gymnasiet, framför allt på äldre och mer traditionstyngda gymnasier.

Redan i mars kom en inbjudan från den som var talman i elevrådet i avgångsklassen 1973 och även de unga pojkarna har kanske åldrats en aning sedan de var glada sångare i MV, Musikens Vänner, som alltid har varit ett inslag i Skaras skolliv.

På lördagen började programmet med att MV sjöng på trappan till Gamla Katedralskolan, där vi gick våra två första år. Numera är detta Skaras stadshus. Här träffade vi flera skolkamrater, varav en del som jag inte träffat på över 40 år.

Sedan gick vi in i den vackra aulan, där vi skrev våra uppsatser och även hade en del prov i andra ämnen. Här berättade Sven-Olof Ask, från en av våra avgångsklasser och Skara trogen om skolans historia "Från Läroverk till Stadshus". Vi kunde också gå runt i våra f d klassrum, som numera var mycket moderna kontorslokaler med många vackra konstverk.

Rakt över gatan ligger den vackra domkyrkan och här var det en kort musikstund med stipendieutdelning. Trots att vi bara har några mil hit är det alldeles för länge sedan jag besökte den mäktiga kyrkan.

För oss 50-åringar hade det ordnats gemensam lunch och vi var ett drygt 30-tal som intog den under massor med prat. Det fanns ett rikt program med aktiviteter under eftermiddagen, som stadsvandring, utställningar mm, men de flesta av oss tyckte nog att umgänget med gamla vänner var betydligt mer lockande.

Klockan 18 var det dags för "Sång i Botan" med MV. För Skaraborna är sången i Botan på tisdagar och torsdagar i maj ett riktigt vårtecken. MV har verkligen traditioner då kören bildades 1886 av Gunnar Wennerberg tillsammans med elever på skolan. Under pandemin låg kören nere och tyvärr har den inte riktigt hämtat sig än, men med en del hjälp jobbar de på det. Här får på slutet även "Gamla sångare" (= fd MV-medlemmar) komma med och sjunga så då blev det verkligen förstärkning.

På väg från Botan marscherar MV, under sång, i Krabbelund, där kastanjerna lämpligt nog blommade för fullt. Hästkastanjerna tror man planterades på 1830-talet och namnet Krabbelund kommer av att lärarna, som kallades krabbor, spatserade omkring här på rasterna. 

Här finns också den fina statyn "Skaradjäkne med sånglärka", som stod klar 1988. Skulptören är en fd Skaradjäkne Wanja "Nones" Håkansson.

Efter detta gick vi till det nyrenoverade Stadshotellet och åt supé i vackra festsalen, som tack och lov inte var sönderrenoverad. Att vi fick en trevlig kväll behöver jag väl knappt skriva och när vi såg de som firade 60 och 65 års jubileum inser vi att det finns gott hopp om att ses igen.