I måndags eftermiddag åkte vi tillbaka en bit mot Ö-vik tills skylten mot Skeppsmalen dök upp. Det kändes som om vi inte riktigt fått nog av de söta små fiskehamnarna så nog skulle vi klara ett till. De två milen gick på slingriga vägar, men plötsligt dök ställplatsen vi hört talas om upp på vår vänstersida. Där fanns sex stora platser med el och ett riktigt fräscht servicehus med välutrustat pentry, wc, dusch och latrintömning. Kostnad 200 kr, som betalas i restaurang Fiskevistet mittemot.
Eftersom solen sken tog vi en promenad ner mot hamnen för att se om fiskbutiken ev. hade öppet och kunde lösa kvällens meny... Tyvärr möttes vi av en skylt "Stängt" på dörren, men fiskeläget badade i sol och visade sig från sin bästa sida så det var bara att njuta.
Vi fortsatte mot fyren Skags Udde, som jag så väl kommer ihåg från barndomens Väder- och Sjörapport som den äldre generationen alltid lyssnade på kl. 13:00; "Skags Udde syd-syd-väst 5". Efter en bit på vägen fick vi syn på en skylt "Fyrstigen" och vi kom in på en fin liten stig över klipporna med otroligt vacker utsikt.
Promenaden blev snabbt avbruten då Yvonne kom på att vi kunde ringa till Fiskevistet och beställa pizza. Visst kan jag baka svarade den gullige killen, men vi håller på att stänga så kom om tio minuter. Det blev att raska på tillbaka över klipporna.
Vi nöjde oss med Calzone så Surströmmingspizzan på menyn lämnade vi åt dess öde.
Det blev ytterligare en fin men kall utekväll och pizzan fick med beröm godkänt.
Ljudligt sällskap fick vi uppe i en trädtopp. Kan det vara en ung hackspett? (Som vanligt är vi urkass på fåglar...)
Sedan tog vi en kvällspromenad ner till fyren. Den byggdes 1957 och är byggd ihop med ett lotshus.
Den ersatte Skags Fyr som var placerad på ön Gråklubben, ca 3 km no.
Den fyren står numera vid Jävre ställplats utanför Piteå, medan en liten kopia står här vid fyren. Ikväll fick vi njuta av ännu en fin solnedgång...
... och senare av en vacker månskära.
Nästa morgon tog vi ytterligare en solig promenad ner till fyren och då tog vi den markerade "Säljägarstigen" tillbaka och den kom ut precis vid vår ställplats.
Längs den stod flera informationstavlor, bl a gick vi förbi flera "tomtningar" som var lämningar i form av ringar med sten av de första fiskelägena, där de troligen var säljägare.
Sen gick vi upp för backen till Fiskevistet. Här ligger också Skeppsmalens kapell som byggdes av Gävlefiskare 1795-99 och renoverades 1951. Där utanför finns ett par minnesstenar över förlista fiskare och en lots.
Bredvid ligger ett litet grått knuttimrat hus. Det beboddes av Gävlefiskare tillhörande familjen Högberg, från slutet av 1700-talet till 1914. Släktingar renoverade huset och skänkte det hit. Nu tyckte vi huset var så mysigt, men det var säkert inte lika mysigt för ett par hundra år sedan när höststormarna ven runt knutarna.
Till sist gjorde vi ett besök på det lilla Surströmmingsmuséet.
Här fanns mycket med anknytning till båtar och fisket längs kusten.
Inne på Fiskevistet fanns en hel vägg med surströmmingsburkar från många lokala tillverkare.
Utanför hade de placerat en "sniffomat", där man kunde sticka näsan i en surströmmingsburk. Tack och lov, var den lite avslagen....
Sedan fortsatte vi in mot Ö-vik för att besöka Fjällrävens Outlet. Där skiljdes vi från Yvonne och Jakob efter ett par trevliga dygn och vi fortsätter norrut.
Det blev stopp i Gideå, på en fin ställplats bredvid ortens skola. Alldeles själva blev vi och när solen gått ner känns det att hösten är nära och att frostnätterna inte är långt borta.
Efter lite morgonbestyr på söndagen lämnade vi Norrfällsviken och åkte ut mot E4:an. Idag har vi siktet inställt på Skuleskogen Nationalparks södra entré...
...för att därifrån gå upp till Slåttdalsskrevan.
Sträckan från entrén ska vara 3,1 km och följer Höga Kustenleden.
En stor del av leden är spångad medan övriga delen består av stenar, rötter och klapperstensfält. Inte speciellt svårgånget, men det tar ändå en god stund och att välja vandringskängorna var ett bra val.
Efter en hyfsad uppförsbacke med större stenar kom vi till "porten" in till skrevan. Ett stort stenblock har kilat in sig mellan väggarna.
Vi fortsätter en bit till och uppför ännu en stenig backe och plötsligt är den där; Slåttdalsskrevan, en ca 200 m lång, 30 m djup och 7 m bred skreva som delar Slåttdalsberget i två delar.
Det här är en av Skuleskogens Nationalparks högsta punkter och kanske det mest kända stället längs Höga Kustenleden.
Här uppifrån leder en trappa ner i skrevan, vilket gör den lätt tillgänglig.
Vi njuter av lite fika och istället för att gå upp på berget får vi lite bråttom tillbaka till bilen då det börjar regna, vilket gör både stenar och spångar såphala. Det blev tack och lov bar en skur så vi hade nästan hunnit torka när vi var tillbaka vid bilen.
Vi fortsätter mot Ö-vik där det blev ett ICA-besök innan vi åkte ut till Örnsköldsviks GK, Puttom. Där hade vi bestämt träff med Yvonne och Jakob (med bloggen JoY tillsammans) för att spela golf nästa dag. Vi fick en trevlig kväll i kvällssol, men med ganska kyliga vindar.
När vi till slut krupit till sängs plingar det i telefonen och Yvonne undrar om vi sover. Enligt appen "Aurora" fanns det chans att se norrsken och snart stod vi väl påpälsade under en fin stjärnhimmel och spanade. Något norrsken såg vi inte men nu har tanken slagit rot hos oss att ta oss lite längre norrut för att för första gången få se det här underverket.
På måndagsmorgonen var det fyra laddade spelare som slog ut från första tee.
Spelet gick som vanligt - det blev varierande resultat, men en trevlig tur blev det och allt eftersom solen värmde oss åkte täckvästar och långärmade tröjor av.
Banan var i fint skick och låg otroligt naturskönt med mycket glittrande vatten, så hit kan vi definitivt tänka oss att återvända.
Efter lunch och dusch beslöt vi oss för att fortsätta alla fyra ut till kusten, så fortsättning följer...
Fredag morgon rullar vi iväg från Barsta Hamn. Vi får trixa oss ut mellan Norrlandsgruppens husbilar och fler skulle nog komma på fredagen. Det blev ingen lång etapp för vårt första stopp blev Bönhamns fiskeläge. Vi parkerade strax ovanför byn och traskade neråt vattnet. Efter vägen låg Bönhamns kapell, som dock var mer renoverat än det i Barsta.
I Bönhamn står de faluröda fiskebodarna tätt, tätt runt hamnviken och högre upp ligger bostadshusen. Bönhamn utsågs till "speciellt riksintresse för kulturminnesvården" långt innan Höga Kusten blev ett världsarv.
Nu var samhället tämligen dött och restaurangen på bryggan höll på att städa och stänga igen efter säsongen.
Vi gick runt den lilla viken och plötsligt fick vi se en skylt NATURSTIG, följ blå prickar, tid ca 30 minuter.
Självklart styrde vi in på stigen, som var bra utmärkt.
När vi kom upp på berget fick vi en otrolig utsikt över bl a Högbonden.
Med alla våra fotostopp tog nog stigen mer än de förmodade 30 minutrarna, men vad gör det. Det visade sig att vi kom ut precis vid parkeringen där husbilen stod. Eftersom vädret här har varit helt otroligt blev det ännu en svettig vandring , trots att den inte var så lång.
En lunchpaus blev det på en naturrastplats vid Omnefjärden. Där hade de byggt upp en riktigt fin plats med trappor och terrasser med picnicbord ner mot vattnet.
Vi
fortsätter mot Norrfällsviken, där vi bokat två nätter på campingen för
nu behövde vi köra en tvättmaskin och så var vi lite sugna på en
golfrunda.
Norrfällsvikens Camping är en stor 4-stjärnig camping, men den känns ändå som en naturcamping (åtminstone så här års) eftersom större delen av den är ett skogsområde där du fritt kan välja en plats vid en elstolpe bland tallarna (inga numrerade rutor, som det ofta är på campingar).
Vi tog en promenad ner mot småbåtshamnen och på Fiskafänget köpte vi rökt sik och Mjälloms havreknäcke. Sedan var kvällens måltid enkelt fixad.
På lördag morgon tog vi en promenad genom campingen och nere vid vattnet börjar en naturstig runt udden.
Här korsar vi massor med klapperstensfält. På en del ställen är stenarna alldeles röda och då består de av nordingrågranit eller rapakivigranit, en bergart som är typisk för Höga Kusten.
Här ligger de högst belägna klapperstensfälten 40 m ö havet och här låg havsbotten för 4000 år sedan. Med den landhöjningen är det inte konstigt att Höga Kusten fått sitt namn och år 2000 beslutades det att området skulle bli ett av Sveriges världsarv.
På vandringen kom vi till en uppbyggd utsiktsplattform, där vi hade en härlig utsikt över vattnet.
Senare kom vi till Skvalpudden. Här har man också en underbar utsikt och nedanför klippan finns en grill - och raststuga.
Leden gick i en cirkel och slutade lämpligt nog inne på campingen.
Då var det bara att fixa lite middagsmat då vi bokat en golftid på Norrfällsvikens GK, som ligger strax utanför campingen.
Det blev en runda med som oftast varierande resultat och efter kvällsmat och en välbehövlig dusch är vi nu redo för nya äventyr i morgon.
