Vandring i Almindingen

Även om inte Bornholm är någon stor ö och det känns som om vattnet är närvarande nästan överallt finns det faktiskt skog här. Mitt på ön ligger Almindingen, eller ”varmansegendom”, som är Danmarks femte största skog. Den planterades i början på 1800-talet. Innan dess var marken betesmark för allas djur på ön.

När vi började googla på ”Vandringar på Bornholm” blev vi riktigt förvånade. Det fanns verkligen hur många vandringsleder som helst, korta, långa, kustnära eller tvärs över ön. Bornholm har t o m utsetts som Europas näst bästa vandringsdestination av vandringstidningen Trekking.

Vi bestämde oss för ett par kortare vandringar i Almindingen, som skulle ta oss till några omskrivna platser. Vi åker först upp till Ekkodalens parkering. Härifrån utgår vandringsleder på några km till Ekkodalen och Rytterknægten. Leden går genom vacker bokskog som det känns att vi inte kan få nog av den här årstiden.

Den som trodde att Bornholm var platt kan räcka upp handen??

Där det var som brantast hade en lång trappa byggts.

Visserligen ligger Rytterknægten som är Bornholms högsta punkt bara 162 m ö h, men det räcker. Här uppe ligger ett utsiktstorn som heter Kongemindet och som byggdes till minne av Fredrik VII och grevinnan Danner som var på besök här 1851.

Det ska vara en fantastisk utsikt från tornet, men just nu är det stängt för renovering, så vi fick stanna på marken. Här uppe finns också ett litet café och en kiosk (och man kan faktiskt åka bil hit upp även om det känns som lite fusk).

På vägen hit upp passerar vi Gamleborg, som ligger på en kulle i utkanten av Ekkodalen. Gamleborg är troligen byggd ca 750 e Kr och är bland Danmarks äldsta byggnader. Här har man hittat fynd från 900-talet även om de flesta är från 1100-talet. Man gjorde utgrävningar på 1950-talet och det vi kan se idag är resterna av en återuppbyggnad som gjordes omkring 1100.

När vi närmar oss startpunkten igen kommer vi till Ekkodalen. Det är en stor sprickdal, totalt 12 km lång, som fått sitt namn efter det kraftiga eko som återkastas av de branta väggarna.

Naturen är vacker här, så vi följer leden ett stycke in i dalen. Då får vi se något som, tillsammans med orkidéer lätt får ner oss på knä, nämligen blommande ramslök.

När vi kommer tillbaka till parkeringen njuter vi av en Krølle Bølle glass i solen...

...innan vi fortsätter en liten bit till parkeringen vid Lilleborg. Den här borgen byggdes av den danske kungen Sven Grathe omkring 1150 och tog över efter Gamleborg.

Här syns lite mer av borgen, som en gång legat helt omsluten av vatten, vilket gjorde den lätt att försvara. Lilleborg omgavs av en tung mur vars lämningar ännu kan beskådas, precis som en del av tornet och grunden till en del byggnader. Vi tycker det är intressant att gå här idag och tänka på hur det såg ut här för 900 år sedan.

Sedan följer vi en vandringsled in i skogen för att se ett av Bornholms tre stora flyttblock som ska gå att rucka på, därav namnet Rokkesten. 

Dessa är lämningar från istiden. Vi fick en fin vandring genom skogen, men väl framme undrar vi om vi (och en hel del andra) var riktigt kloka som gick flera km för att titta på just en sten!

Nu hade det blivit eftermiddag och vi ställde kosan mot Gudhjem, där vi ska tillbringa tre nätter på campingen, med en fin utsikt mot Östersjön.

 

 

Vinterutflykter i vårt närområde...

När vi haft ett dygn med kompakt dimma och vaknar till ett halvklart väder och en blek vintersol som just tränger igenom känns det som en idealisk dag för en fotoutflykt till ett av våra platåberg, nämligen Ålleberg. 

På hala vägar upp mot berget

Ålleberg har en högplatå som består av platt och lättvandrad hagmark med några utmärkta vandringsleder. Vi åkte dit och fick en magisk promenad bland träd och buskar, täckta med rimfrost och en härlig utsikt över Falbygden och vi vill bara dela med oss en del av skönheten.

Nu har det gått snart två veckor och merparten av snön har försvunnit men igår hade vi bestämt att träffa mitt (B-M:s) gamla skolgäng vid en grävd badsjö utanför Tumleberg. Där skulle vi gå en liten vandringsled,prata, umgås och sedan grilla lite. Vi kan väl bara konstatera att vi hade en otrolig tur med vädret. När vi tittade ut från frukostbordet var himlen jämngrå men när vi satte oss i bilen klarnade det upp och vi fick en härlig dag, om än med lite bitande nordanvindar. 

Tänk så mysigt att vi sex som gick ur årskurs 9 i Nossebro skola 1970 fortfarande kan träffas och nu tog vi ett foto som vi skickade till vår dåvarande klassföreståndare.

Efter en skön, om än ganska hal, skogspromenad där vi bl a passerade en enorm myrstack...

...grillade vi korv och bakade pinnbröd vid den iordningställda grillplatsen.

Vi kan bara konstatera att det blev ytterligare en härlig utedag i goda vänners sällskap, även om vi längtar efter att få umgås kring en lång härlig middag inne (utan långkalsonger, ylleunderställ och fårskinnsvantar...).

Förhoppningsvis går de kommande veckorna fort och idag kom ett brev som åtminstone är ett första steg mot en vaccination, så nu håller vi alla tummar att volymen vaccinationsdoser som kommer blir så stor som möjligt och att vi alla får våra doser innan halvårsskiftet.

Så vi längtar.... 

 

Trollstigen (på Billingen)

 

När vi vaknade idag var det till sol och en alldeles knallblå himmel, även om temperaturen låg runt nollan och vindarna var kalla, alltså en dag som gjord för vandring. Vi packade således fikaryggsäcken och gav oss iväg mot Vråhålan, ett av våra närmsta naturreservat. Vad vi i vår iver inte ägnat en tanke var älgjakten som är i full gång och nu satt varningsskyltar vid de flesta småvägar uppe på Mösseberg. Alltså fick vi ta fram plan B... Vi åkte på höstvackra vägar över till Hornborgasjön och Fäholmen, strax norr om Naturum. Här visste vi att det förutom ett fågeltorn även finns en fin fikaplats med eldstad. 

 

När vi kom dit var fikaplatsen upptagen av några ungdomar som lagade mat på en Muurikka stekhäll och hade dukat upp så otroligt mysigt, så vi tog en promenad bort till fågeltornet. 

Här har man utsikt över Hornborgasjöns norra del och här är som bäst på hösten, när tranorna flyger in i skymningen. De kommer från fälten i norr för att övernatta i Hornborgasjön, men nu borde de flesta ha gett sig iväg söderut, även om vi såg en del som gick och åt på åkrarna.

Nu fick vi fundera ut plan C för att slippa åka hem med vårt fika och då dök tanken på vandringsleden "Trollstigen" på Billingen upp. Trollstigen är en ny vandringsled som stod klar förra sommaren. Det är en vandringsled som är tillgänglig i tre olika längder. Alla är rundslingor och har start och mål uppe på Billingens Fritidsområde. De har samma start och mål och man kan välja att gå 12,4, 8,1 eller 2,6 km. Leden är föredömligt markerad med blå, rosa och gula band som naturligtvis är prydda med troll. (Den orange markeringen gäller Billingeleden).

 Efter att äntligen ha fått njuta av vårt kaffe och surdegsfrallor...

...var vi redo för den mellanlånga leden, som även kallas "Den vidunderliga vandringen". Lederna går på ett varierat underlag och är bitvis ganska kuperade. 

Den börjar med att gå utför berget... 

...och passerar genom den pittoreska Rhododendrondalen och ett närmast djungel-likt landskap nedanför Billingens kant. 

Här växer främmande växter och träd som till exempel ginkoträdet. I slutet av maj och början av juni blommar de jättelika rhododendronbuskarna. Den skapades under tidigt 1900-tal av trädgårdsmästaren Karl Magnusson och restaurerades 2017 och vi var nog överens om att det får bli en promenad här i blomningstid.Så läckert det måste vara...

Efter några kilometers vandring nådde vi Billingens östra sida och här visar skylten mot stigningen till Ryds grottor. 

Här har de mäktiga diabaspelarna glidit ut 10 - 20 meter på den underliggande lerskiffern. Nedanför pelarna, och i klyftan som bildats, finns stora klippblock som bildar ett grottliknande rum.

Härifrån har vi en otrolig utsikt över Skövde och bygden mot Vättern. Strax under oss ligger KSS, eller Skaraborgs Sjukhus, Skövde som det numera heter och där jag (B-M) har tillbringat större delen av mitt yrkesliv.

Sedan vänder snart leden tillbaka och även här är naturen omväxlande och lite småkuperad.

När vi närmar oss Billingehus och parkeringen blir det också mer människor ute i motionsspåren och på fikaplatser som njuter av något som kanske är vår sista vackra hösthelg för det här året.

När vi kom tillbaka hem till Falköping var vi så nöjda med vår dag, trots att det inte blev som vi tänkt...