tisdag 20 november 2018

Rep och tequila



Söndag förmiddag gjorde vi en utflykt till Hacienda Henequenera Sotuta de Peon, en rekonstruerad hacienda. Yucatachalvöns välstånd byggdes av sisal eller henequen som den också kallas, under sista halvan av 1800-talet. När sedan nylonrepen kom efter andra världskriget lades produktionen ner på de flesta ställen och de vackra haciendorna fick förfalla.
Några haciendor har restaurerats och på den vi besökte kan man idag få följa produktionen från planta till färdigt rep. Allt på exakt samma sätt som för 100 år sedan och med samma maskiner som då. 





Vi gick också igenom det vackra bostadshuset, som återfått sin forna glans. Där hade det inte gjort ont att tillbringa några dygn. 





Sedan hoppade vi upp på en vagn som gick på den gamla järnvägsrälsen och drogs av en stor mula. Färden gick genom odlingarna. Vi fick reda på att en planta behöver sju år på sig innan man kan skörda de första bladen och sedan kan man skörda den i ca 20 år, tills den börjar blomma och dör. 



Vi stannade hos en gammal man, don Alfonso, som jobbat på haciendan sedan han var femton år. Nu vid 83 års ålder tyckte han det var skoj att träffa turister och berätta om forna tider. 


Sedan fortsatte vi till en cenote (Det fanns åtta stycken på haciendan. En cenote är en underjordisk vattensamling i en droppstensgrotta. 


Vattnet är extremt klart och rent. Här tog vi ett uppfriskande bad, följt av en Margarita gjord på tequila av henequen istället för den vanliga gjord på agave. Vi hann också ta det lite lugnt i de hängmattor som fanns uppsatta innan vi vände tillbaka till haciendan för lunch.







Det var en riktigt intressant förmiddag innan vi vände tillbaka till Merida för att gå fram till centrum och roa oss. Varje söndag är det familjedag med dans på gatorna, matstånd och mycket mera.

måndag 19 november 2018

Storstadsliv i Merida



Nu blev det tre nätter i Merida, en riktig kontrast till det lugna Uxmal. Merida är den administrativa huvudorten för Yucatanprovinsen. Staden grundades av Fransisco de Montejo 1542 och är idag en expansiv stad med ca 1 milj invånare.
Vi bor centralt på Hotel Gobernador och har bara en kort promenad till det stora torget, som följdaktligen heter Plaza Grande.

Vår färgglada hotellgata
Lördagen ägnade vi bl a åt att besöka marknaden. Där fanns nära nog allt man kan önska sig till salu och lite till...Samtidigt som ljudnivån var öronbedövande steg temperaturen en bit över 30-strecket så det blev ett ganska krävande besök.





Vi gick då med Virpi och Roger för en välbehövlig lunch på pizzeria. Man fick välja stolek på pizzorna och när de måttade att "chica" var stor som ett tefat beställde vi var sin "medi".
Det gör vi inte igen! En enorm pizza stor som en serveringsbricka kom in till var och en.
Vi skrattade och tuggade så gott vi orkade, samtidigt som det krävdes ett par flaskor gott öl till detta. Efter detta behövdes en stunds vila innan vi var redo för nya upptäktsfärder.

Vi ser vad som komma skall

Runt Plaza Grande finns flera sevärda byggnader. Casa de Montejo är daterat 1549. Från början inhyste det soldater, men tillhörde sedan familjen Montejo till 1970.Numera är det bank och museum. den vackra fasaden är allt som återstår i original.


Vid torget ligger också Catedral de San Ildefenso. Den är byggd i slutet av 1500-talet ovanpå ett gammalt Mayatempel och en del stenar därifrån har använts till bygget. Det stora krucifixet Cristo de la Unidad är en symbol för föreningen mella det spanska och arvet från maya. Det lokala helgonen är Senõra de Yucatan.




Vi gick också in i Guvernörspalatset, som inrymmer guvernörens arbetsrum samt bl a turistbyrå. Det som är sevärt där är enorma mural- och oljemålningar,  som gjordes under sju år på 1970-talet av den lokale konstnären Fernando Castro Pacheco. De föreställer historien från mayafolket och framåt. Dessutom är de otroligt vackra.

Enligt mayas tro kommer människan från majsen
Örnen med en orm i näbben, som numera återfinns på Mexicos flagga.
Sedan var det ett stort nöje att slå sig ner på en av alla bänkar på torget och bara njuta av folklivet medan mörkret föll.