onsdag 14 augusti 2019

Engelsbergs bruk och Oljeön.




När vi besökte Grimeton i våras hade de en hel vägg fylld med våra svenska världsarv. Då kunde vi konstatera att vi 
hade fyra stycken kvar att besöka däribland Engelsbergs Bruk, som vi nu bara hade ca 6 mil till.
Vi åker upp mot Ängelsberg och kommer till ett otroligt vackert samhälle som klättrar på höjden ovanför sjön Åmänningen. Det var sparsamt bebyggt fram till 1901 då järnvägen Ludvika - Stockholm stod klar och orten blev ett populärt resmål för välbeställda stockholmare och även en konstnärskoloni bildades här.


Flera av de vackra husen i samhället är ritade av Isak Gustaf Clason som även ritat Nordiska museet. Hallwylska palatset och saluhallen på Östermalm.Ett exempel är Ulvaklev som uppfördes 1886 till chefen för Engelsbergs Oljefabrik. Idag ägs huset av försäkringsbolaget Sirius.


Vi börjar med att åka bort till Engelsbergs Bruk. Bruket grundlades år 1681 och utvecklades till ett av världens då modernaste järnbruk. Det är det enda bruk i Sverige som bevarat såväl byggnader som åtskilligt av den tekniska utrustningen. Det är ett av få privatägda världsarv. 
UNESCO-världsarvskommiténs motivering 1993 när Engelsberg blev klassat som världsarv lyder: "Ett enastående exempel på en betydande europeisk industri från 1600- till 1800-taletmed viktiga tekniska lämningar och både kontor och bostäderbevarade". Idag används bruket för vetenskaplig konferensverksamhet m.m. för Nordstjernan AB´s ägare och bolag. På 1970-talet restaurerades bruket med hjälp av Riksantkvarieämbetet.
Så här års fanns det bara guidade visningar på veckosluten så vi bara strosade runt en stund bland byggnaderna. 


Hyttan
Brukskontoret
Dagkarlsbyggningen
Vid parkeringen fanns också en skulpturpark där vi kunde gjort en vandring men nu hade vi en tid att passa och tittade bara på de närmaste skulpturerna. Som så ofta är inte all konst vacker...





Igår när vi googlade lite inför besöket i Ängelsberg hittade vi något som intresserade oss betydligt mer än både världsarv och skulpturpark, nämligen Oljeön, världens idag äldsta bevarade raffinaderi.
1875 köper P A Ålund Barrön, en ö i Åmänningen, ca 300 m ut från Ängelsberg och bygger raffinaderiet.


Det är i dag ingen som vet säkert hur August Ålund fick idén till att starta upp en oljefabrik mitt i Bergslagen, och än mindre hur han erhöll de kunskaper om oljeraffinering som han onekligen måste ha haft. Fotogen var den viktigaste produkten men också olika smörjmedel och oljor. Kunderna var främst alla de bruk som fanns här i Bergslagen.
Affärsidén visade sig hålla. Olja om 1 000 fat, motsvarande 159 000 liter raffinerades varje år och senare byggdes verksamheten ut och som mest raffinerades 1 500 fat/år. Oljan, som kom från Pennsylvania i nordöstra USA, transporterades först till Stockholm, och sedan på Strömholms Kanal upp till Oljeön.
Det jobbade ett 20-tal på ön och de bodde där tillsammans med sina familjer i de två arbetarbostäderna med lägenheter om vardera ett rum och kök.
I början av 1900-talet blev det sämre tider och efter en rekonstruktion sysslade man huvudsakligen med att importera raffinerade produkter, förpacka dem och sälja dem vidare. 1927 gick företaget i konkurs.
Under 1950-talet skedde en upprustning av fabriken för att den inte skulle rasa ihop, och intresset för dess gamla verksamhet väcktes. Att den var placerad på en ö kan delvis förklara varför all utrustning blivit kvar; det var helt enkelt svårare att ta den därifrån. I början av 1970-talet byggnadsminnesförklarades Oljefabriken, och omkring tio år senare inleddes guidade turer till ön.
En av dessa turer hade vi spetsat in oss på idag. Fram till den 18 augusti finns det dagliga visningar kl. 11:30 och 14:00. 24/8 - 29/9 visas ön på lördagar och söndagar kl. 14:00. Biljettpriset är 80 kr inkl. färjeöverfart. Då träffas man nedanför det vackra stationshuset från 1900, ritat av Erik Lallerstedt (han var farfar till kocken med samma namn)... 


...för en tur ut till ön med färjan Petrolia.


Hela guidningen tar drygt 90 minuter och vår guide var verkligen både kunnig och inspirerande. 

Numera vet vi att ett fat olja rymmer 159 liter.
Vi fick hela den här otroliga historien presenterad för oss på ett både lättsamt och intressant sätt. Tänk vad mycket sevärt som finns i vårt land som åtminstone vi inte har en aning om.



Ett av husen arbetarna bodde i står kvar än idag och vi fick titta in i en lägenhet.




En av byggnaderna där råoljefaten lagrades har också sparats och doften sitter fortfarande i väggarna.


När vi sedan kom tillbaka till husbilen och fått lite lunch började vi rulla hemåt med siktet inställt på Mariestads GK och deras fina ställplats vid Vänern.


Där hann vi ut på en kvällspromenad och fick loggat några cacher till innan sängdags. 


På tisdag fm blev det en golfrunda innan vi for hem till Falköping efter tio härliga dagar på rull.

















 

tisdag 13 augusti 2019

Reunion på Ängsö slott och nostalgipromenad i Västerås



I lördags styrde vi kosan mot Ängsö slott, ett par mil sydost om Västerås. Det här är lite nostalgitrakter för mig (B-M) eftersom jag bodde i Västerås 1975-78 och då bl a besökte Ängsö.
Ängsö slott har anor sedan 1100-talet och fick sitt nuvarande utseende på1740-talet. 1965 blev slottet byggnadsminne och utnyttjas numera bara som museum. Flera skrönor om spöken är knutna till slottet, bl a sägs Karl XII:s puckelryggige hovnarr Anders Luxemburg vandra på slottet, liksom en kvinnlig skepnad, som tros vara en av ägarinnorna Brita Bååt. Hon sägs vandra genom Kungarummet och in i balsalen klockan 8 på kvällen. Det tredje spöket är ett hundspöke, som ska vara hunden Cottilion, som tillhörde Sophie Piper och dog vid ett besök på Ängsö.


Att målet blev Ängsö kan vi tacka sociala medier för, eftersom vi fick veta att Linda & Pär och Petra & Christer, som vi reste tillsammans med under "Strandkorgsutmaningen" var där sedan fredagskvällen. Naturligtvis ville vi inte missa en reunion med dessa goa´ människor.
Vi kom dit lagom för en sen lunch... 

Foto från reiselinda .se
...och sedan vet vi inte vart tiden tog vägen och när regnet tvingade in oss fortsatte pratet om resor, husbilar och allt annat mellan himmel och jord. 


Dessutom geocaching; Linda och Pär tycker vi tillhör proffsen på området, medan Petra och Christer verkligen jobbat på det sedan vi kom hem från Tyskland, så naturligtvis hade de varit ute på cacheletarpromenader i det vackra området. Vi har inte kommit längre än att vi hämtat hem appen så nästa morgon var det dags för en liten cacherunda och vi fick loggat våra två första.
Det här fotot skickade Linda senare med kommentaren; 
"Ser ut som en riktig geocachare, det där" ???



Vi hade tänkt stanna och ta en promenad runt slottet och någon av vandringsstigarna i de vackra omgivningarna när de andra gav sig av (och kanske hitta några av cacherna de hittat innan vi kom) men vädret ville annorlunda.
En rejäl regnskur gjorde att vi åkte mot Västerås och deras ställplats i gästhamnen. Den har 15 stora, väl markerade platser och den mesta service (utom tömning av gråvatten). Kostnad 200kr/dygn. 


Efter att ha väntat ut ytterligare ett par regnskurar och ätit lunch tog vi en promenad fram till centrum. Även om mycket förändrats på de 40 år sedan jag flyttade därifrån var en hel del sig likt i den fina staden. Här kommer ett bildsvep från vår promenad.
Vi kom först till Vasaparken, en stor park som från början var en kungsträdgård som Gustav Vasa beslöt anlägga 1541. Här finns en hel del konstverk. Det äldsta är en byst av Gustav Vasa som gjordes 1863 av Carl Gustaf Qvarnström.


Korsvirkeshuset vid Svartån är ursprungligen en lagerlokal uppförd i mitten av 1700-talet. Huset renoverades på1980-talet och blev byggnadsminnesförklarat.


Stadshusets 65 m höga torn är ett riktigt landmärke i staden och i tornet finns ett klockspel bestående av 47 klockor, vilket gör det till Sveriges största.


Framför entrén står konstverket Vindarnas Grotta, i brons och granit, av Eric Grate. Det invigdes 1969 och är riktigt vacker tycker vi.


På Stora torget var det fikadags... 


...och där finns också konstverket ASEA-strömmen av Bengt - Göran Broström från 1989. Att det ska visa arbetarna på väg till jobbet råder väl ingen tvekan om.


Proban är Sveriges enda bevarade skolfängelse, alltså ett fängelse för "vanartiga" elever, lärare och präster. Det användes som fängelse till 1801.


Till sist hamnade vi vid domkyrkan. (Här loggade vi en cache också...). Kyrkan uppfördes ursprungligen på 1200-talet men har byggts om och till flera gånger. Den nästan 100 m höga tornspiran och taket fick sitt nuvarande utseende efter en brand på 1690-talet.
Bl a Erik XIV ligger begravd i kyrkan.




Kyrkbacken är ett mysigt område nära domkyrkan som varit rivningshotat vid flera tillfällen men nu renoverats med varsam hand.


Sedan fick vi ta det långa benet före det korta hem till husbilen för nya mörka moln tornade upp sig på himlen och kvällen fick ägnas åt planering för nästa dag och om de planerna återkommer vi i nästa inlägg...